Anna Myrberg var en svensk visförfattare och kåsör som skrev och uppträdde under pseudonymen Svarta masken.
Anna Myrberg föddes 1878 i Norberg, växte upp i Värmland och kom 1901 med sin mor till Stockholm. Som utbildad kemigraf och retuschör arbetade hon som klichémakare på Stockholms-Tidningen och Svenska Dagbladet, men från 1920-talet och fram till sin död försörjde hon sig som skribent och underhållare.
Svarta masken var en författarpseudonym som Anna Myrberg själv valt. Mest känd blev hon för sina så kallade dårdikter, som hon också ständigt deklamerade på olika nöjesetablissemang. Dikterna, som är en säregen blandning av ordlekar och robust folkhumor, och där hon inte sällan refererade till mentalsjukhuset Konradsberg, slog an hos den entusiastiska publiken. Hon framträdde inför fullsatta salonger på ”Hundraelvan” som senare skulle bli Nya teatern, men också på Viktoriasalen och på Klara Folkets hus. Anna Myrberg hade en personlighet med stor strålkraft, men det sägs att hon innerst inne var mycket skygg och blyg. Även utanför scenen hade hon färgat hår, var alltid starkt sminkad och helt klädd i svart. Hennes puckelrygg och ett ben som släpade gjorde henne till en välkänd profil i Stockholm.
Under pseudonym gav Anna Myrberg ut Svarta maskens dårdikter, 1919, Nya dårdikter, 1924 och Det förhäxade paradiset och andra dårdikter, 1930. Dessemellan publicerade hon Svarta maskens humoresker, 1923. På Stockholmsslang skrev hon Svärjes historia: upptekknad i kårta drag av södergrabben Ville Andeson, 1923, och Ville Andeson blir pracktisk, 1929, där hon skrev som ungarna pratade med varandra på Stockholms gator. ”Svärjes historia" innehåller en rad berättelser om olika historiska personer. Bakgrunden till bokens tillkomst uppges vara att Ville Andeson kom försent till skolan så ofta, att hans lärare gav honom i uppgift att skriva ner allt han visste om Sveriges kungar och drottningar. Böckerna blev senare filmen Ville Andesons äventyr, 1929. Samlingen Dikter, 1924, som Anna Myrberg publicerade under eget namn fick däremot ett svalt mottagande.
Anna Myrberg medverkade med verser och kåserier bland annat i Stockholms-Tidningen och i skämttidningen Kasper, men den mycket musikaliska Svarta masken var också en flitig leverantör av sångtexter. "Lördagsvalsen", "Bröllopet i Flänga", "Avestaforsens brus" och "Livet i Finnskogarna" är slagdängor med texter författade av henne. Hon skrev åt bondkomiker och revyartister, även Ernst Rolf tillhörde dem som hon levererade texter till och som sjöng hennes "Har ni eran julgran kvar?". Hon spelade in grammofonskivor där hon bland annat läste sitt kåseri "Rödspottan", 1925, och medverkade dessutom i egna sketcher tillsammans med bland andra Axel Hultman och Thor Modéen, 1926.
Det är många som fått äran av att ha myntat uttrycket ”hur långt jag spötter så spötter ja på mina fötter”, som fick förnyad spridning genom Tage Danielsson i 88-öresrevyn. Upphovet är i själva verket Svarta masken som i en Sorgens klagolåt skrev: ”I bröstet dä ́ känns så könstigt å trångt å värst ä dä ́ när jag spötter – för om jag än spötter allri så långt jag spötter på mina fötter”.
Anna Myrberg försörjde både sig själv och sin moder. Efter moderns död 1912 bodde hon på Västmannagatan i Stockholm fram till 1931, då hon avled, 53 år gammal.
