Anna Palm de Rosa var konstnär, i sin samtid känd för sina vykortsmålningar. Hennes gärning var länge relativt bortglömd, men idag kan hennes verk säljas vid auktioner för ganska höga summor.
Anna Palm de Rosa föddes som Anna Sofia Palm i Stockholm 1859. Hennes far, Gustaf Wilhelm Palm, var professor och känd landskapsmålare. Hennes mor, Eva Palm, född Sandberg, var dotter till målaren Johan Gustaf Sandberg. I hemmet umgicks man med för tiden kända konstnärer som Viktor Andén, Gustaf Cederström, Nils Kreuger och Georg Pauli. Carl Larsson och Julius Kronberg var båda elever till fadern.
Anna Palm de Rosa fick först privatlektioner av fadern, och ett visst inflytande av fadern kan skönjas i hennes senare landskapsmåleri. I enlighet med tidens rådande konventioner var konsthögskolan stängd för henne. Hon studerade vidare för konstnärer som historie- och landskapsmålaren Edvard Perséus. Han var ännu en bekant till familjen, och drev en framgångsrik privat konstskola. Hon fortsatte sina studier för Per Daniel Holm och tillbringade i dennes sällskap en period hos de så kallade Skagenmålarna i Danmark. Här utförde hon en av sina mest kända målningar, den avbildade ett parti ”l´hombre” (ett kortspel) på Brøndums hotell 1885. Ett visst inflytande från Skagenmåleriet kan märkas i hennes konst genom det skimrande ljuset över landskapen hon målade.
Anna Palm de Rosa studerade vidare i Antwerpen för landskaps- och marinmålaren Romain Steppe. Efter en period i Paris kom hon till Köpenhamn där hon verkade som lärare mellan 1889 och 1891 vid Det Kongelige Danske Kunstakademi, trots att hon kritiserat denna institution för föråldrade metoder. Vid denna tid slog hon sig på att måla akvareller, som blev mycket efterfrågade. Många av dessa har Stockholmsmotiv. De var eftertraktade som turistsouvenirer och hon frestades till massproduktion då hon blivit något av en målare på modet.
År 1895 emigrerade hon utomlands för att aldrig komma tillbaka till Sverige. Hon bosatte sig först i Paris i sällskap med familjen Palms trotjänarinna Karin Nilsdotter. Parisvistelsen gav impulser till nya konstmotiv med folkliv i fiskelägen. Efter några år i Paris flyttade hon till Italien och mötte vid ett besök på Capri sin blivande man, infanterilöjtnanten Alfredo de Rosa, och de gifte sig 1901. Några år senare föddes deras son Francesco, som med tiden kom att arbeta som fattigläkare. Efter att ha varit bosatt på olika ställen kom de slutligen till Madonna dell´Arco utanför Neapel. När maken blev inkallad 1915 ökade hennes försörjningsbörda och det blev en period av intensivt skapande.
Kontakten med hemlandet behöll Anna Palm de Rosa dock, och då med Axel Eliasson – tidens ledande vykortsproducent – som publicerade hennes vykort. Hennes första uppdrag för Eliasson var elva akvareller för de officiella utställningskort 1897 som denne fått uppdrag att framställa. Originalen till dem är gjorda i samma format som de färdiga vykorten, vilket vittnar om detaljtrogenhet. Hennes vykort såldes mest av alla som producerades i samband med utställningen. Det blev överhuvudtaget en mycket stor framgång för detta nya fenomen.
Fortsättningsvis kom hennes produktion av förlagor till vykort att i huvudsak falla under några olika kategorier, först och främst topografi. En hel rad kort visar olika Stockholmsvyer. Andra genrer är svenska orter och det man kallar genrevykort, det vill säga folkliv i till exempel Dalarna och Lappland. Andra kategorier är motiv hämtade från utlandet som Finland och Hamburg i Tyskland, som ingick i den populära kategorien ”Gruss aus” (”häsningar från”), samt några motiv från Palestina. En särskild serie avbildar dels militärpojkar, dels militärer i olika skepnader, inalles handlar det om ett femtiotal i den senare kategorin. Hennes produktivitet var sammantaget mycket stor, med flera hundra verk, enligt Göran Heijtz förteckning. Sammanfattningsvis vittnar hela hennes produktion om en stor känsla för detaljer och färger.
På ett sätt blev hennes verksamhet som vykortskonstnär jämförbar med andra samtida kvinnliga konstnärers. Lars Johannesson uppmärksammar i sin uppsats om henne likheten med de samtida Jenny Nyström och Karin Larsson. De var alla tre framstående kvinnliga konstnärer som av olika skäl inte fick så stor möjlighet att visa sin konstnärliga förmåga på grund av sina män och det äktenskap de var fångade i.
Anna Palm de Rosa avled 1924.
