Anna Q Nilsson var skådespelare, och kan anses vara den första svenska filmstjärnan med internationellt genomslag. Under sin nästan 50-åriga karriär medverkade hon i ett stort antal filmer, nästan alla producerade i Hollywood, USA, under dess ”Golden Age”.
Anna Quirentia Nilsson föddes 1888 i Ystad, som dotter till poliskonstapeln Per Nilsson och hans hustru Anna, född Jönsson. År 1897 flyttade familjen till Kattarp, där fadern blev förman på Hasslarps sockerbruk. Anna Q Nilsson hjälpte till med betgallring efter skolan, men drömde om att finna lyckan i Amerika. Hon gjorde mycket bra ifrån sig i skolan och tog examen med högsta betyg. På grund av sina goda betyg anställdes hon som expedit i Halmstad, vilket vid den tiden var ovanligt för en ung kvinna från en arbetarfamilj. Under ett antal år sparade hon till biljetten som skulle ta henne över till USA.
År 1905 emigrerade Anna Q Nilsson och anlände till New York, där hon fick arbete som hembiträde. En dag ”upptäcktes” hon på gatan av den berömde amerikanske porträttmålaren James Carroll Beckwith. Detta blev inledningen på en intensiv karriär som modell och snart var Anna Q Nilsson New Yorks högst betalda fotomodell. Bland annat arbetade hon som modell för The Gibson Girl Look, ett mode- och kvinnoideal som betecknade en ungdomlig, synnerligen feminin och likväl sportig kvinna.
Som berömd fotomodell och omslagsflicka med ”nordiska drag” var det bara en tidsfråga innan Anna Q Nilsson lockades in i den nya och kraftigt expanderade amerikanska filmindustrin. År 1911 debuterade hon i enaktsfilmen Molly Pitcher, ett krigsdrama där hon spelade mot Guy Coombs, som året efter blev hennes förste make i ett kortvarigt äktenskap. Filmen producerades av filmbolaget Kalem Company. Med en veckolön på 40 dollar gjorde Anna Q Nilsson sammanlagt 27 filmer hos Kalem mellan 1911 och 1913, nästan alltid med Coombs i den manliga huvudrollen och påfallande ofta med det amerikanska inbördeskriget som fond.
År 1913 började Anna Q Nilsson frilansa och spelade bland annat i en tidig version av Uncle Tom’s Cabin, 1913, producerad av Universal Pictures. Under 1910- och 1920-talet fortsatte hon outtröttligt att spela in filmer för Famous Players, Paramount, Metro, Goldwyn, Mayflower, First National, Fox och Warner Brothers. Totalt medverkade hon i 159 stumfilmer och hennes insatser blev allt mer uppmärksammade i filmer som The Regeneration, 1915, Seven Keys to Baldpate (Paradisets sju nycklar), 1917, Soldiers of Fortune (Lyckojägarna), 1919, The Toll Gate (Sista varningen), 1920, Adam’s Rib (Adams revben), 1923, Winds of Change (Skattsökarna), 1925, The Greater Glory, (Livets parad), 1926 och Miss Nobody (En flicka på luffen), 1926, där hon personifierade en man och uppträdde i långbyxor som den moderna kvinna hon var.
Anna Q Nilsson tog flygcertifikat redan 1912 och hon blev senare känd som ”Hollywoods våghals” eftersom hon gjorde alla stunts själv. Under inspelningen av Hearts Aflame (Elden), 1922, brändes Anna Q Nilsson exempelvis svårt när hon körde ett lokomotiv igenom en brinnande tomt som hade dränkts in med 2 700 liter bensin.
Under sin första resa hem till Sverige efter emigrationen engagerades Anna Q Nilsson av filmregissören Erik Arthur Petschler att spela huvudrollen som Anna i folklustspelet Värmlänningarna, 1921. Värmlänningarna blev en av de största svenska kassasuccéerna under 1920-talet och rollen var hennes enda insats i svensk film.
Mot slutet av stumfilmstiden stod Anna Q Nilsson på toppen av sin filmkarriär. År 1926 valdes hon till världens mest populära filmstjärna och samma år hälsade hon den svenske kronprinsen Gustaf Adolf och hans gemål Louise Mountbatten välkomna till Hollywood på deras jordenruntresa, med ett tal på Hollywood Bowl inför 50 000 åskådare. I maj 1928 lockade ingen mindre än Joseph Kennedy, far till USA:s blivande president, John Fitzgerald Kennedy, över Anna Q Nilsson till sin studio, Film Booking Offices of America (FBO), med ett guldkantat kontrakt. FBO gick i oktober samma år upp i majorstudion RKO Pictures. Hon hann dock bara göra en film för FBO, Blockade, 1928, en tidig ”talkie”, innan en olycka bromsade in hennes karriär. Under en semester i Sierra Nevada-bergen föll hon av en häst och bröt höften så illa att det ena benet blev kortare än det andra efter en lång konvalescens.
Därefter dröjde det fem år innan Anna Q Nilsson år 1933 gjorde en liten roll i The World Changes (Och världen förändrar sig), och då hade ljudfilmen slagit igenom. Anna Q Nilsson medverkade i ytterligare 40 ljudfilmer fram till 1954, nästan alltid i mindre biroller och ofta utan att nämnas i rollistan. Under sin långa karriär arbetade hon dock med många av de stora regissörerna, såsom Cecil B DeMille, Frank Lloyd, Raoul Walsh, Billy Wilder, George Cukor och Vincente Minelli. Hon spelade därtill mot andra stjärnor som James Stewart, Katharine Hepburn, Errol Flynn, Spencer Tracy, Cary Grant, Judy Garland och Elizabeth Taylor i filmer som They Died with Their Boots On (De dog med stövlarna på), 1941, Adam’s Rib (Adams revben), 1949 och inte minst i Sunset Boulevard, 1950, där hon spelade cameorollen som sig själv tillsammans med andra ”avdankade” stumfilmsstjärnor som Gloria Swanson, Buster Keaton och Erich von Stroheim.
År 1960 förärades Anna Q Nilsson som första svensk en stjärna på Hollywood Walk of Fame. Efter pensioneringen ägnade hon sig åt trädgårdsskötsel, simning och sina hundar.
Anna Q Nilsson avled 1974 vid 85 års ålder på ett sjukhus i Sun City i Kalifornien. Flera TV-stationer avbröt sina sändningar för att meddela dödsbudet. Enligt hennes sista vilja spreds hennes aska ut i Atlanten.
