Anna Riwkin-Brick inledde sin karriär som porträttfotograf i slutet av 1920-talet. Hon blev senare framgångsrik reportagefotograf och känd för sina många fotoböcker för barn.
Anna Riwkin-Brick föddes 1908 i Surazj i Vitryssland. Familjen flyttade 1915 till Sverige. Från 1919 vistades modern Frida Riwkin tillsammans med sina fem barn i dåvarande Swinemünde i Tyskland. De återvände till Stockholm 1922 och Anna Riwkin-Brick blev elev på Whitlockska samskolan. Hon studerade vid Vera Alexandrovas dansskola under några år. Under 1927 var hon elev hos hovfotografen Moisé Benkow och inledde därmed sin bana som fotograf. Sin första ateljé öppnade hon 1929 på Bellmansgatan 20. Efter en kort tid flyttades den till Odengatan 37 och året därpå till Odengatan 43. Så småningom etablerade hon sig på Kungsgatan 37, den gata där flera av tidens framgångsrika studiofotografer fanns. Samma år som hon öppnade sin första ateljé gifte hon sig med översättaren och journalisten Daniel Brick, som även var grundare av tidskriften Judisk krönika.
Anna Riwkin-Bricks inriktning var porträtt- och dansfotografi och hon gjorde under 1930- och 1940-talen ett flertal klassiska porträtt av samtida unga svenska författare, som exempelvis Karin Boye och Harry Martinson. Den första av flera böcker med hennes starka och uttrycksfulla dansbilder blev Svensk Danskonst, 1932, som gavs ut av det radikala förlaget Spektrum.
I slutet av 1920-talet hade familjen Riwkin blivit förgrundsfigurer i Stockholms kulturliv. Bröderna och systrarna Riwkin ingick i en grupp unga intellektuella som tillsammans med bland andra Karin Boye, Gunnar Ekelöf och Erik Mesterton låg bakom tidskriften Spektrum, en plattform för litterär modernism, psykoanalys, funktionalism, arkitektur, samhällspolitik, film och musik. Eugénie och Josef Riwkin hörde till dem som var mest engagerade i tidskriften. Josef Riwkin drev även förlaget med samma namn mellan 1932 och 1935 där alltså systerns första bok gavs ut. Anna Riwkin-Brick fotograferade svenska författare med anknytning till tidskriften och många av dessa bilder användes som illustrationer i de böcker som förlaget gav ut. Sommarmånaderna 1933 tillbringade Anna Riwkin-Brick i Paris tillsammans med väninnan Thora Dardel och fotograferade gatuliv, arkitektur och konstnärer. Det var nu hon genom sina kontakter fick tillfälle att träffa och porträttera representanter för den surrealistiska rörelsen, som exempelvis Jean Arp, André Breton, Salvador Dalí, Max Ernst och Man Ray. Hon tog en gruppbild som ofta förekommer i litteraturen om konstnärerna, men som har attribuerats till Max Ernst, eftersom den finns bland hans efterlämnade papper.
Kontakten med redaktören Carl-Adam Nycop ledde till uppdrag för bildtidningen Se och även Kooperationens tidning Vi. Anna Riwkin-Brick gjorde bland annat reportage för Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) och följde Elise Ottesen-Jensen under hennes otaliga föreläsningsresor runt om i Sverige. Efter 1940 gick hon mer och mer över till reportagefotografering. Tillsammans med journalisten Elly Jannes publicerade hon 1942 boken Renarna visar vägen efter flera resor i Lappland bland fjällsamer. Senare gav de ut Vandrande by, 1950. Med författaren Ivar Lo-Johansson följde hon romernas situation i Sverige och det resulterade i boken Zigenarväg, 1955, som var en av fyra sociala fotoböcker som författaren gav ut med olika fotografer.
Störst framgång fick Anna Riwkin-Brick med sina 19 fotobilderböcker om och för barn. Den första, Elle Kari, 1951, handlade om en sameflicka, som hon träffat på en av sina resor i Lappland. Hon kom att fortsätta dokumentera Elle Kari i skolan och upp i vuxen ålder. Andra av hennes mest omtyckta barnböcker är Eva möter Noriko-San, 1956, och Lilibet cirkusbarn, 1960, båda med text av Astrid Lindgren. Hon samarbetade med sin syster, författaren Eugénie Söderberg i boken Mokihana bor på Hawaii, 1961. Barnböckerna gjordes ofta i kombination med att hon hade ett uppdrag för någon tidning och hon använde sig av den fotografiska bildens möjligheter att berätta om och dokumentera människor från olika kulturer. Hon gjorde böcker om barn i länder som exempelvis Etiopien, Finland, Holland, Israel, Japan, Jugoslavien, Norge och Thailand. Hennes böcker översattes till ett flertal språk.
Anna Riwkin-Bricks judiska bakgrund gjorde att hon tidigt reste till och dokumenterade livet i den unga staten Israel. Hon gav ut boken Palestina, 1948, med text av maken Daniel Brick, och några år senare gav de ut boken Israel, 1955. Det var under någon av dessa vistelser som hon mötte en åldrad kvinna som sträckte upp en mager arm i luften. Bilden av detta är en av hennes mest kända eftersom den ingick i det urval som Edward Steichen gjorde när han var i Stockholm för att leta efter bilder till sin fotoutställning The Family of Man, som visades 1955 på Museum of Modern Art i New York. Den turnerade över världen i flera år och visades bland annat på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1957 och är en av fotohistoriens mest uppmärksammade och omdebatterade utställningar. Med inspiration av utställningens tema om fotografi som ett språk alla kunde förstå gav Anna Riwkin-Brick ut boken Medmänniskor, 1962, med en sammanfattning och ett urval porträtt från sin omfattande produktion. Därefter bildade hon 1966 med fotograferna Rolf Blomberg, Bo Dahlin, Gösta Glase och Gustav Hansson gruppen Full hand, som hade gemensam administration och som också ställde ut tillsammans. Anna Riwkin-Bricks hela arkiv och samling donerades genom hennes testamente till Moderna museets samling.
Anna Riwkin-Brick dog i Israel 1970.
