Anna Lang-Wolseley var violinist — en av Sveriges främsta med internationellt renommé.
Anna Lang-Wolseley föddes 1859 som Anna Sophia Lang, i Köinge socken i Halland. Föräldrarna var Clementine Stjernstam och häradshövding Christian Lang. Hon var näst äldst i en syskonskara på sex. År 1863 flyttade familjen till Mariestad där Anna Lang-Wolseley tillbringade resten av sin barndom. Hemmet var välbeställt och musikaliskt. Hon visade tidigt särpräglade musikaliska anlag; i femårsåldern började hon spela piano och efter några år även fiol, vilket sedan blev hennes huvudinstrument.
Släktens kontakter i kulturlivet bidrog till att Anna Lang-Wolseley redan i 13-årsåldern uppmärksammades av Eduard d'Aubert, professor i violinspel vid Kungliga Musikkonservatoriet (nuvarande Kungliga Musikhögskolan i Stockholm). d’Aubert övertalade familjen att låta henne bli elev vid konservatoriet. Här studerade hon från 1873 till 1875, då familjens skepsis mot att dottern skulle ha musiken som yrke tog överhanden. Istället skulle hon ”ägna sig åt hemmet och husliga sysslor”. Efter ett längre avbrott accepterade emellertid familjen hennes önskan, och violinstudierna vid konservatoriet slutfördes 1877—1879, nu med Johan Lindberg som lärare.
Efter en kortare tids studier i Köpenhamn för Anton Svendsen och Valdemar Tofte — konsertmästaren vid Det Kongelige Kapel — fördjupade Anna Lang under fyra år, 1879—1883, sitt violinspel i Paris för den uppburne violinisten och pedagogen Hubert Léonard. Medan hennes tidigare lärare — utbildade för Joseph Joachim, Louis Spohr och Ferdinand David — utgått från den tyska violinskolan skolades hon nu i den modernare fransk-belgiska. Ekonomiskt möjliggjordes parisstudierna bland annat av det Beskowska stipendiet som hon tilldelades av Musikaliska Akademien. Studierna för Léonard avslutades med ett uppmärksammat framträdande på den kända konsertscenen Salle Pleyel, 1883. Framgången ledde till konsertengagemang i London och en turné i södra England samma år.
I Sverige hade Anna Lang-Wolseley framträtt som solist redan under studietiden, bland annat tillsammans med Kungliga Hovkapellet i Max Bruchs violinkonsert 1882. Den egentliga debuten som professionell violinist skedde emellertid 1884, då hon på en av hovkapellets symfonikonserter framförde första satsen i Ludvig van Beethovens violinkonsert, samt kompositioner av Pablo de Sarasate, Joachim Raff och Johan Svendsen. Hennes spel lovordades av såväl publiken som kritiker.
Möjligheterna att försörja sig som violinist i Sverige under denna tid var dock begränsade, och för en kvinna i princip omöjligt. Efter framträdandet i Stockholm återvände Anna Lang-Wolseley till London, som därefter blev hennes hemvist och i vars musikliv hon blev en uppskattad artist. Som solist och kammarmusiker uppträdde hon på konserter i Covent Garden, Royal Albert Hall, Queens Hall och Crystal Palace. Hon deltog även i en rad turnéer med internationellt etablerade musiker som pianisten Fanny Davies, cellisten Alfredo Piatti, kontrabasvirtuosen Giovanni Bottesini och sångerskorna Zelia Trebelli-Bettini och Emma Albani.
År 1889 ingick hon äktenskap med Edwyn Wolseley, sekreterare och kontorschef vid African Gold Share Investment Company, tillika en professionellt verksam barytonsångare. Paret fick två döttrar och Anna Lang-Wolseley minskade på sina framträdanden under en tid. Efter några år återupptog hon dock konserterandet och återkom även till Sverige. Den sista turnén i hemlandet genomfördes 1897, då hon tillsammans med sin man och en pianist gav ett dussintal konserter på den svenska landsorten och därtill gjorde ett bejublat framträdande som solist i Felix Mendelssohns violinkonsert på en av hovkapellets symfonikonserter.
Som violinist tillhörde Anna Lang-Wolseley kanske inte toppskiktet av tidens virtuoser, men hennes spel höll av allt att döma en aktningsvärd nivå även i ett internationellt perspektiv. Hennes repertoar var bred och omfattade också de mest krävande violinverken, såsom Bachs Chaconne för soloviolin och konserterna av Beethoven och Mendelssohn. Hon värjde sig heller inte för tidens virtuosa violinrepertoar av tonsättare som Paganini, Sarasate, Vieuxtemps och den egna läraren Léonard.
Såväl publiken som kritikerna uppskattade hennes spel. I samtida recensioner framhålls hennes eleganta teknik och klockrena intonation. Tonbildningen kunde kritiseras för att vara något svag, men också berömmas för sin innerlighet och värme. Ibland kunde adjektiv som ”nordiskt” och ”kvinnligt” användas för att beskriva uttrycket i hennes spel. Hennes tolkningar av de klassiska och samtida verken vann stor respekt. Framförandet av Mendelssohns violinkonsert 1897 ansågs i Svensk Musiktidning vittna om ”en högt stående konstnärlighet”.
Anna Lang-Wolseley avled 1916 i sviterna av diabetes.
