Anna Stenberg var en socialdemokratisk politiker och första kvinnan i Malmö stadsfullmäktige.

Anna Stenberg föddes 1867 i Brönnestads socken i Skåne. Eftersom hennes far var okänd och modern lämnade henne tidigt växte hon upp hos fosterföräldrar i Röshult, en mindre ort nordväst om Hässleholm. Det var emellertid i Malmö hon som vuxen skulle bli verksam som kommunpolitiker för socialdemokraterna. I slutet av 1880-talet fick Anna Stenberg en plats som sköterska på Malmö hospital, den så kallade Asylen för sinnesslöa. Där träffade hon sin blivande man, Lars Olsson Stenberg. Han arbetade som sjuktjänare. De gifte sig 1892 och hann få tre döttrar innan maken avled fyra år senare. På hospitalet mötte Anna Stenberg mycket lidande, fattigdom och svåra förhållanden som gjorde att hon ville förbättra villkoren för människor. I arbetarrörelsen i Malmö skulle hon få stora möjligheter att påverka.

När Malmö kvinnliga diskussionsklubb höll sitt första möte 1900 blev Anna Stenberg medlem och några år senare klubbens ordförande. De frågor som diskuterades handlade bland annat om kvinnors organisering, rösträtt och sociala förhållanden samt om bildning och uppfostran. Diskussionsklubben anslöt sig till Malmö Arbetarekommun som bildades 1901. Anna Stenberg valdes, som en av få kvinnor, in i arbetarekommunen och återfinns som styrelseledamot under tre perioder, åren 1907–1909, 1912–1913 och 1923–1926. Dessutom engagerade hon sig i styrelsen för Malmö arbetares bibliotek och läsesal. Diskussionsklubben blev så småningom Malmö Socialdemokratiska Kvinnoklubb. Efter att de socialdemokratiska kvinnoklubbarna hade hållit kongress i Stockholm år 1908 togs beslutet att bilda ett distrikt av 17 skånska klubbar. Anna Stenberg ställde upp som ordförande 1915–1916. På så sätt byggde hon upp en bred kontaktyta inom arbetarrörelsen i Malmö och efter 1910 när möjligheterna vidgades för kvinnor att delta i kommunpolitiken valdes hon som första kvinna in i Malmös stadsfullmäktige. Där var hon ledamot för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti under åren 1911–1918. Hon återvaldes 1919 då det skedde ett nyval efter att den inkomstgraderade rösträtten vid kommunalval hade upphört. Anna Stenberg satt i Malmös stadsfullmäktige till 1926.

Anna Stenberg fick sänkt lön och sämre möjligheter att upprätthålla sin anställning som smörförsäljerska efter att hon valts in i stadsfullmäktige. Då bestämde hon sig i stället för att bli sin egen handelsidkerska i Malmö Södra saluhall. Hennes politiska engagemang räckte också för att arbeta för kvinnors rösträtt vilket hon gjorde i flera år som medlem i Malmös Förening för Kvinnans Politiska Rösträtt. Anna Stenberg skapade också andra kontakter med borgerliga kvinnor genom att delta i Malmö Damsällskaps bildningsaktiviteter.

Under hela 1910- och 1920-talet fanns det som mest sex kvinnliga ledamöter i Malmö stadsfullmäktige, i jämförelse med 54 manliga representanter under samma period. Anna Stenberg var således en av de kvinnor som sattes upp på valbar plats av sitt parti. Det var också tydligt att de kvinnliga ledamöterna fick platser i nämnder och styrelser som hade med barn, äldre och fattiga att göra, vilket Anna Stenberg är ett exempel på. Dessutom arbetade hon, som flera av de andra kvinnorna, i flera nämnder och styrelser samtidigt. Några av dessa var fattigvårdsstyrelsen, Malmö stads folkbad, senare Kommunala varmbadhuset, Skolhuset Håkanstorp, Malmö stads skyddshem, direktionen för Allmänna sjukhuset, direktionen för Östra sjukhuset, Flensburgska vårdanstalten, Föreningen för vård av kroniskt sjuka och konvalescenscenter, senare Malmö sjukhem, samt Malmö stads nykterhetsnämnd. Vidare engagerade hon sig i Hjälpsamhet, Freja N:r 2 kvinnliga sjuk- och begravningskassan och Malmö sjukkassors centralfortsättningskassas samorganisation. Att hon dessutom som kvinna blev invald i den lokala sparbankens styrelse vittnar om det förtroende hon åtnjöt.

Som kommunpolitiker lade Anna Stenberg fram motioner om att en undersökning av bostadsförhållandena i staden skulle komma till stånd och att bostadsinspektion skulle införas. Vidare engagerade hon sig för att kvinnliga gymnastik- och idrottsföreningen under vissa tider skulle få använda den stora simhallen i det kommunala varmbadhuset, att medel för demonstrationskurser i matlagning för husmödrar och fabriksarbeterskor skulle anslås och att en fackskola för tjänarinnor skulle inrättas. Hennes mest kända motion handlade om att uppföra fyra offentliga toaletter för kvinnor. Motionen bifölls 1912 och fyra mindre stenhus med spröjsade fönster och pyramidformat tegeltak byggdes. De kom att kallas de ”Stenbergska villorna”.

Anna Stenberg hade kvar flera uppdrag i nämnder och styrelser även efter att hon slutat i stadsfullmäktige 1926. När hon var 65 år flyttade hon till Dahlgrenska stiftelsen, belägen i Malmö. Där bodde hon till 1956, då hon dog i en ålder av 88 år. Hennes grav finns på S:t Pauli mellersta kyrkogård i Malmö.