Anna Thulin var teckningslärare, illustratör och formgivare. Hon var en i raden av kvinnor som bidrog till att tenn blev ett modernt material inom inredningskonsten.

Anna Thulin föddes 1904 i Lund. Fadern Emil Thulin hade arbetat vid Helsingborgs högre allmänna läroverk och därefter som tillförordnad rektor vid Folkskoleseminariet i Lund. Han hade påbörjat sin doktorandutbildning i teologi när han fick jobb som kyrkoherde, först i Södra Mellby och Vitaby pastorat och från 1910 i Ingelstorp och Valleberga. I Ingelstorp bosatte sig familjen i pastoratets prästgård, en generös byggnad av skånskt rött tegel. Här bodde Anna Thulin tillsammans med sina föräldrar och tre syskon.

Med den akademiska traditionen inom familjen kom tre av de fyra syskonen att läsa vidare till lärare. Anna Thulin visade tidigt en konstnärlig ådra. I examensbetyget från Ystads högre läroverk för flickor bedömdes hennes ”färdighet i teckning” med betyget ”med utmärkt beröm godkänd”. År 1923 började hon läsa till teckningslärare vid Högre konstindustriella skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm, på avdelningen för utbildning av lärare i teckning och välskrivning, skolans andra huvudavdelning.

Anna Thulins utbildning bemannades bland annat av flera etablerade svenska konstnärer och skulptörer, däribland Carl Kjellin och skulptören Herman Neujd. Skulptören Gustav Malmström undervisade Anna Thulin i figurmodellering, gipsavgjutning och ”skärning i trä”. Såväl Gustav Malmström som Anna Thulin kom senare att arbeta med formgivning för Ystads Metallindustri.

Teckningslärarutbildningen var varierad och sträckte sig över tre år. Anna Thulin läste kurser i allt från perspektivlära, välskrivning och textilkonst till konsthistoria, porslinsmålning och konstindustriell fackteckning. Av betyg och omdömen går att utläsa att hon var omtyckt bland lärarna, och hon berömdes för flit och uppförande. I Konstfacks arkiv finns en akvarellmålning signerad av Anna Thulin, ett typiskt elevarbete föreställande ett stilleben med ett äpple, en handduk och en tennbägare. När hon fick sina slutgiltiga examensbetyg 1926 belönas hon med ett mindre stipendium.

När Anna Thulin var 22 år gammal bosatte hon sig hemma i Ingelstorp i närheten av mor, far och syskon. Trots en fullbordad utbildning visade det sig svårt att få en fast tjänst. Notiser i dagstidningar från 1926 och framåt visar att Anna Thulin arbetade på ett flertal skolor och ofta endast kortare vikariat. Med stor sannolikhet var det i detta sammanhang som Ystads Metallindustri (senare Ystad-Metall) kom in i bilden. Studierna i Stockholm hade vid sidan av rent konstnärliga perspektiv också gett en bred grund för att förstå tillverkningsprocesser inom konstindustriell tillverkning. Troligen var det redan på hösten efter examen som Anna Thulin knöts till Ystads Metallindustri, ett företag som sedan starten 1919 hade tillverkat föremål i koppar, mässing, brons och — sedan 1923 — tenn. Disponenten Idoff Göransson höll under denna tid på att expandera genom att knyta formgivare till sig för en mer konstnärlig formgivning.

Året därpå, 1927, hölls en stor konst- och konstindustriutställning i Tomelilla. Flera av landets stora inredningsfirmor fanns representerade, bland annat Nordiska Kompaniet, Rörstrand, Gustavsberg och Firma Svenskt Tenn. Konst fanns också och Carl Milles anordnade en stor separatutställning. Det var här som Ystads Metallindustri visade upp sin nya tennkollektion och Anna Thulin fanns representerad med en handfull föremål. Den andre medverkande formgivaren var Hugo Gehlin.

Anna Thulin samarbetade av allt att döma med Ystads Metallindustri fram till runt 1930. I slutet av 1920-talet fick hon i uppdrag att rita reklamannonser och broschyrer till företaget, av vilka några är signerade ”A. Thulin”. I övrigt var det föremål som gällde och hon formgav ett flertal, nästintill uteslutande i tenn. Ibland var objekten stämplade med hennes monogram ”AT”. Inte sällan var stilen typisk för 1920- och 1930-talens svenska tennkonst med graverade dekorelement och små gjutna detaljer. Anna Thulin ritade bland annat en underfundig delfin som kom att återfinnas i företagets sortiment under flera decennier. Den har bland annat använts som sigillstamp, lockknoppar eller som stomme i ljusstakar. I mer sällsynta fall framkommer Anna Thulins färdighet i teckning också i föremålen. Ett exempel är en burk med genombrutet lock föreställande fåglar sittande i ett grenverk.

Den 22 juli 1927 var Skånska Dagbladet på besök hos Ystads Metallindustri och Anna Thulin omnämns med följande ord: ”Mer näpna och smäckra i formen framstå Anna Thulins tennalster. Det ligger en vacker, kvinnlig charm i hennes arbete och Metallindustrien har fullt förstått att få fram den. Ödsligheten i ytorna har hon så gott som genomgående sökt mildra med en lätt decor, vilken graveras på olika sätt alltefter konstnärens fordringar. Om vi ser på det rent tekniska, tillkommer här något nytt, gjutning i tenn. T.ex. den lilla graciösa delfinen.”

Vid Stockholmsutställningen 1930 på Djurgården var en del av Hall 14 — lokalen för ädla metaller — vigd åt tenn från Sveriges främsta tillverkare, däribland Ystads Metallindustri. Även här stod Anna Thulin bakom ett par modeller, bland annat en kantig, nedåt avsmalnande lockburk prydd av en kotte.

År 1931 fick Anna Thulin börja arbeta kontinuerligt på Tomelilla kommunala mellanskola, efter att ha haft en timanställning i Svedala. Parallellt med anställningen i Tomelilla började hon 1933 också som lärare vid Ystads högre läroverk för flickor. Hon skaffade sig tidigt en egen bil, en Dodge, för att ta sig mellan arbetena. Det var en hektisk tid och någon tid över för Ystads Metallindustri fanns inte. Om somrarna arbetade Anna Thulin dessutom som lärare vid August Abrahamsons stiftelse i Nääs. Detsamma gjorde hon då och då mellan 1929 och åtminstone 1944. År 1931 läste hon själv en aftonkurs i metallslöjd.

Som formgivare åt industrin blev Anna Thulins karriär inte särskilt långvarig, trots att det initialt såg ljust ut. Inget tyder på att hon uppvaktade, eller själv blev uppvaktad av, andra företag efter Ystads Metallindustri. Istället hängav hon sitt liv åt dels läraryrket, dels åt att hjälpa till vid bjudningar hemma i föräldrahemmet på prästgården. Hennes illustrationer fick emellertid en stor spridning genom att hon i flera omgångar, troligen första gången 1936, ritade bilder för professor Herman Siegvalds läroböcker i Vill du läsa-serien. I enstaka utgåvor samsas Anna Thulins illustrationer med Elsa Beskows.

Anna Thulins gärning inom tennkonsten blev en parentes i hennes liv. Det är emellertid inte svårt att sätta in hennes arbeten i ett större sammanhang av 1920-talets moderna tennkonstnärer där flera kvinnor nådde stora framgångar: Anna Petrus-Lyttkens hade flera år tidigare formgivit lejonförsedda föremål åt Herman Bergman och senare åt Firma Svenskt Tenn; Sylvia Stave ritade alster för C.G. Hallbergs Guldsmeds AB; Maja-Lisa Ohlson var anställd vid Guldsmedsaktiebolaget, Astrid Aagesen hade sin egen tennfirma i Helsingborg och Estrid Ericson var etablerad både som designer för tillika ägare av Firma Svenskt Tenn. Dessa namn är i dag mer eller mindre välkända. Anna Thulin och flera med henne, som antingen arbetat i bakgrunden eller med en liten produktion, har sedan länge fallit i skymundan.

Anna Thulin gick bort 1996. Hon vilar på Ingelstorps kyrkogård.