Annie Bergman var målare, tecknare, grafiker, illustratör och barnboksförfattare, aktiv under en stor del av 1900-talet.
Annie Bergman föddes 1889 i Liège där hennes far William Bergman, som var löjtnant i artilleriet, arbetade med vapenkonstruktioner under åren 1889—1894. Efter en kort period i Paris flyttade familjen till Stockholm, där fadern var född och uppvuxen. Annie Bergmans mor hette Ingeborg Billquist och var från Göteborg. Hon hade en konstnärlig läggning och målade bland annat porslin. Även fadern var intresserad av konst, och båda föräldrarna stödde Annie Bergmans val att utbilda sig till konstnär.
Efter studentexamen i Stockholm 1907 genomgick Annie Bergman förberedande konstutbildning på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) och Caleb Althins målarskola. Hösten 1908 antogs hon som aspirant vid Konstakademien, där hon spenderade fyra år som elev. Vid akademien studerade hon figurteckning för Axel Jungstedt och måleri för Oskar Björk. Hon lärde sig också grafik av Axel Tallberg på akademiens etsningsskola, och gjorde där gärna landskap i akvatint- och linjeetsning. Bland de kvinnliga studiekamraterna fanns bland annat Elsa Björkman-Goldschmidt, Siri Derkert, Harriet Löwenhjelm, Ragnhild Nordensten, Gerda Nordling och Elvi Tondén. År 1917 slutade Bergman att göra koppargrafik och övergick till att trycka grafiska blad i träsnitt, det vill säga högtryck skurna i trä.
Efter akademien reste Annie Bergman år 1913 till Italien. Vägen gick över Tyskland, med uppehåll i Berlin, Dresden, Nürnberg och München, där hon studerade konst på museer. Väl framme i Italien stannade hon ett år, och besökte Florens, Siena, Rom, Neapel och många mindre orter. Hon fascinerades av folklivet, landskapet och byarna, vilket senare visade sig i träsnitt med motiv härifrån, till exempel Pratande gummor, Firenze från 1916. Våren 1914 fortsatte hon till Paris, där hon gick på museer och studerade på Académie de la Grande Chaumière. När första världskriget bröt ut 1914 reste hon hem till Sverige. Hon stannade i hemlandet tills hon år 1921 fick möjlighet att göra en tre månaders resa till Spanien.
Annie Bergman kom framförallt att ägna sig åt grafik. Hennes tidiga träsnitt byggde på svarta konturlinjer och svarta ytor mot vit botten, utan volymskapande graderingar, ofta med människor i helfigur och ofta dekorativt stiliserade. Med tiden började hon också göra färgträsnitt, och här kom blomstermotiven att dominera. Inför julen 1929 startade hon det som hon själv kom att kalla ”kortfabriken”. Hon skar i linoleum små jul- och gratulationskort som trycktes med sked på tunt papper och monterades på dubbla kartonger, Med tiden skaffade hon också en egen tryckpress. Korten såldes genom konst- och pappershandlare över landet. Ur denna anspråkslösa verksamhet utvecklades med tiden en stor mängd utsökta blomsterbilder i trä- och linoleumsnitt, också i större format och tryckta i begränsade upplagor. Dekorativa och föreställande på en gång, med en fläkt från de japanska färgträsnittens eleganta stilisering, se exempelvis bilderna Mimosa från 1936 och Slån från 1956. Hennes bilder trycktes i tidskrifter såsom Grafiknytt och The Studio, och gavs även ut i grafikmappar av Föreningen för Grafisk Konst. Fem blomsterbilder fick också utgöra förlagor till frimärksserien Nordiska vildblommor 1968.
Annie Bergman släppte dock inte måleriet helt. Hon målade gärna porträtt, och särskilt barnporträtt, men även landskap och blomsterstilleben. Teckning utövade hon både som förstudium för måleri och grafik och som illustrationskonst. Hon illustrerade artiklar i tidningar, tidskrifter och böcker, och gjorde ofta bilder för barn, bland annat i serien Barnbiblioteket Saga. Hon skrev också egna barnböcker som hon illustrerade med egna bilder, och gav ut på olika förlag. Bland dessa kan nämnas Dalhästen, som utkom första gången år 1923, Sagan om jätten och barnen, 1924, Sagan om kattungen som kom bort, 1933, och Kasper Kul och andra äldre och nyare sagor på vers och prosa, 1942. Denna produktion hängde ihop med att hon tyckte om att berätta sagor, gärna för sina syskonbarn. Själv hade hon inga barn, och hon gifte sig inte heller.
Under 1920- och 1930-talet tecknade Annie Bergman också bilder från Stockholms teaterliv, först till teaterkrönikor för Bonniers veckotidning, och senare för Svenska Dagbladet. Det handlade om rollporträtt, till exempel Gösta Ekman som Hamlet och Anders de Wahl som Erik XIV. Teaterbilderna kunde också vara gjorda i träsnitt, såsom en av Ingolf Schanche som Hamlet.
Under sin långa konstnärsbana ställde hon ut sin konst många gånger, bland annat separat i Stockholm 1925, 1927 och 1941. Dessutom deltog hon i grafiska samlingsutställningar i Sverige och utlandet. Hon är bland annat representerad vid Nationalmuseum i Stockholm, museet Albertina i Wien, Musée des Arts Décoratifs i Paris och Centre de la gravure et de l'image imprimée i Bryssel.
Annie Bergman var aktiv i konstnärsföreningar som Föreningen Original-Träsnitt, Föreningen Svenska Konstnärinnor, Grafiska Sällskapet, där hon var med i styrelsen från 1933—1965, och i Svenska Konstnärernas Förening. Hon var också aktiv i Sällskapet Nya Idun, som arkivarie, i konstutskottet och som författare till spex och kupletter.
Hon testamenterade delar av sin förmögenhet till Grafiska Sällskapet som idag delar ut Annie Bergmans stipendium till trägrafiker. Efter hennes död skänktes 85 teckningar och skisser samt ett hundratal av hennes tryckta kort till Kungliga biblioteket där det nu finns en särskild Annie Bergman-samling.
Annie Bergman var aktiv långt upp i åren. Hon avled 1987, 97 år gammal, och ligger begravd på Solna kyrkogård.
