Thérèse Elfforss var framgångsrik teaterledare för ett eget resande teatersällskap på 1870-talet.
Thérèse Elfforss föddes 1823, dotter till fabrikör Anders Öberg och Maria, född Kannström, i Stockholm. Hon blev i tidig ålder balettelev vid Kungliga Teaterns Balettskola (nuvarande Kungliga Svenska balettskolan) i Stockholm, där hon utmärkte sig och fick stå i första ledet när eleverna medverkade i föreställningarna. Men redan efter ett år blev hon skådespelarelev vid Kungliga teatern (nuvarande Operan och Dramaten) och sågs som ett framtidshopp. Hon blev snabbt engagerad av kapten Anders Lindeberg som hade brutit mot teatermonopolet och öppnat en konkurrerande teater vid Kungsträdgården i Stockholm. Där stannade hon i fyra år.
Thérèse Elfforss blev uppmärksammad i Mormors dagbok 1843 som blev en publikfavorit. En av skådespelarna vid teatern, Lars Erik Elfforss beslöt sig 1844 för att starta ett resande teatersällskap, till vilket hon anslöt sig i Härnösand sommaren 1846. Efter en svår start lyckades sällskapet få ett gott renommé. Ett år efter att Thérèse Elfforss hade anslutit sig till sällskapet gifte hon sig med teaterledaren och samma år födde hon deras son, men fortsatte ändå som skådespelerska i sällskapet. Hon spelade bland annat i Frans Hedbergs Kung Märta och Brachvogels Narcisse Rameau. Hennes spelsätt lyfte sällskapets kvalitet och Thérèse Elfforss fick epitetet ”landsortens Hwasser”, därmed jämfördes hon med en av den tidens största skådespelerskor Elise Hwasser.
Under sin makes sjukdom och bortgång 1869 tog Thérèse Elfforss över ledarskapet för sällskapet. Hon utvecklade truppen genom att ta in nya, unga skådespelare som bättre svarade mot tidens nya krav, där sentimentala melodramer hade ersatts med realism. Hon började turnera även i Finland och 1869 bestämde sig skådespelaren August Lindberg, som då var engagerad vid Svenska Teatern i Helsingfors, att följa med truppen tillbaka till Stockholm. Många av de unga skådespelare som hon engagerade kom senare att knytas till Albert Ranfts teaterimperium.
Under 1870-talet blev sällskapet berömt som ett av de främsta. Thérèse Elfforss ekonomiska driftighet, känsla för vad som rörde sig i tiden och näsa för att hitta de rätta skådespelarna och pjäserna hade lett till framgång. En tidig succé var en fransk dramatisering av Jules Vernes Jorden rundt på 80 dagar där hon såg till att specialtillverka dekor med rörliga skyar vilket uppmärksammades av kritikerna. Hon var också tidig med att spela Ibsen, Kämparne på Helgeland hade premiär i Norrköping bara tre månader efter Stockholmspremiären. Det ekonomiska resultatet möjliggjorde att hon kunde ge August Lindberg ett resestipendium för teaterstudier i Paris.
Thérèse Elfforss valde att ligga länge på varje spelort med en bred repertoar som kunde fånga upp publikintresset. Hon var också mån om att behålla skådespelarna och på så sätt bygga upp en ensemblekänsla med en nära relation till publiken. Även om hon kunde konkurrera med Stockholmsteatrarna om pjäser och beställde egna översättningar valde hon helt bort att spela i huvudstaden. År 1882 tog August Lindberg tillfälligt över sällskapets ledning, men Thérèse Elfforss återkom 1888 och var kvar tills sällskapet lades ner 1892. Därefter återvände hon till scenen för några få gästframträdanden.
Thérèse Elfforss var en av dem som utvecklade teatern i Sverige och fostrade en ung generation skådespelare i en realistisk spelstil. Hon avled 1905.
