Barbro Hiort af Ornäs var skådespelare. Under sin långa karriär gjorde hon ett stort antal TV- och filmroller samt teaterroller på Dramaten och en rad andra Stockholmsscener.
Barbro Hiort af Ornäs föddes i Göteborg 1921. Hon flyttade till Stockholm i unga år och genomgick där Schartaus handelsgymnasium. Under tiden kom hon i kontakt med Ingmar Bergman och hans tidiga teaterverksamhet vid Mäster Olofsgården, och senare vid Studentteatern, och hon framträdde där. Teaterkritiken uppmärksammade redan då hennes insatser. Samtidigt fick hon en elevplats hos Terrafilm, och blev 1943 elev vid Dramatens elevskola. Hon debuterade som hertigens page i Stig Torsslows iscensättning av De tre musketörerna samma år som hon antogs. Efter examen 1945 anställdes hon som skådespelare vid nationalscenen och spelade bland annat Mona mot Holger Löwenadler i Stig Torsslows iscensättning av Einar Thoréns Sånggudinnan, och Varja i Olof Molanders iscensättning av Anton Tjechovs Körsbärsträdgården.
Hon stannade på Dramaten till 1947. Därefter engagerades hon vid privatteatrar i Stockholm: Nya Teatern 1947—1948, Vasateatern 1948—1952 och 1955—1958, samt Intima Teatern 1953—1954. Hon hann också med en säsong i Göteborg 1952—1953. Hon arbetade sedan i många år vid TV-teatern fram till 1962 då hon säsongen 1964—1965 anställdes vid Stockholms stadsteater. Därefter följde flera säsonger i TV-teaterns ensemble tills hon år 1970 återvände till Dramaten, där hon 1976 startade poesihörnan med lyrikuppläsningar i Lilla Dramatens kafé, från 1990 i Lejonkulan. Hon var fast engagerad vid nationalscenen till 1998. Hennes sista teaterroll blev Sigrid i Malin Axelssons Jösses flickor – Återkomsten, i regi av Maria Löfgren på Stockholms stadsteater 2006. Föreställningen spelades under tre säsonger och räknas som en av stadsteaterns största publiksuccéer.
Barbro Hiort af Ornäs medverkade även i ett 60-tal filmroller. Hon filmdebuterade år 1943 i Olof Molanders Kvinnor i fångenskap där hon fick spela skyddshemslärarinna. Hon spelade socialarbetare i Per Gustaf Holmgrens Ungdom i fara, 1946, och skulle även fortsättningsvis användas flitigt i mindre, vardags- och verklighetsnära, omhändertagande biroller — som sjuksköterska, psykiater, mor — där hennes trygga framtoning gav rollerna trovärdighet. Hon medverkade bland annat i Hasse Ekmans Flickan från tredje raden, 1949, Gustaf Molanders Fästmö uthyres, 1950, samt spelade Maria av Magdala i Alf Sjöbergs Barabbas, 1953, och avdelningssköterskan Brita i Ingmar Bergmans Nära livet, 1958. För sistnämnda roll fick hon — tillsammans med Ingrid Thulin, Bibi Andersson och Eva Dahlbeck — dela priset för bästa kvinnliga skådespelare vid filmfestivalen i Cannes. Hon medverkade i ytterligare fem Bergmanfilmer: För att inte tala om alla dessa kvinnor, 1964, Skammen, 1968, En passion, 1969, Beröringen, 1971, och Scener ur ett äktenskap, 1973.
Barbro Hiort af Ornäs medverkade även i Mai Zetterlings Älskande par, 1964, Torgny Wickmans filmer Eva – den utstötta, 1969, Ur kärlekens språk, 1969, Skräcken har 1000 ögon, 1970, samt i Jan Halldoffs Bröllopet, 1973, Arne Mattssons Smutsiga fingrar, 1973, Lasse Hallströms Jag är med barn, 1979 och Daniel Alfredsons Roseanna, 1993. För den breda publiken är hon troligtvis mest bekant för de roller hon gjort i Lasse Åbergs filmserie Sällskapsresan, där hon spelade Stig-Helmers mamma. Hennes sista roll blev mormodern i Martin Söders och Eric Donells thriller Den utvalde, 2005.
Barbro Hiort af Ornäs avled 2015, vid 94 års ålder.
