Bertha Nordenson gjorde stora insatser för kvinnors rättigheter och rösträtt inom bland annat Fredrika-Bremer-Förbundet och Svenska Kvinnors Nationalförbund.
Bertha Nordenson föddes i London 1857, där fadern Pontus Kleman bedrev handel med järn och trävaror. Modern Bertha Amalia Hierta var en av Lars Johan Hiertas fem döttrar med Vilhelmina Fröding. Bertha Nordenson fick en god internationell utbildning bland annat i språk. Det blev också många besök hos morföräldrarna och andra släktingar i Sverige.
År 1882 gifte sig Bertha Nordenson med Erik Nordenson som var ögonläkare och som hon troligen träffat i Paris, där han tillbringade ett par år för studier. Erik Nordenson fortsatte sin forskning i Göttingen, dit familjen flyttade och bodde fram till 1887. Därefter bosatte de sig i Sverige och Stockholm. Erik Nordenson ansågs som en av Sveriges främsta ögonläkare. Paret Nordenson fick fem barn.
Bertha Nordenson var 30 år då hon bosatte sig i Sverige. Hennes uppgifter blev att ta hand om hemmet, barnen och det sociala livet i den välbeställda familjen. Men liksom sina mostrar och många andra kvinnor i hennes situation var hon uppfylld av ett ansvar för samhället. Hon kom till ett Sverige, där diskussionen och kampen för kvinnans rättigheter kommit igång på allvar. Den brann hon för. Genom sina kvinnliga släktingar blev hon introducerad i olika föreningar och stiftelser, där hon snart blev en aktiv medlem. I Föreningen för gift kvinnas äganderätt, som hennes moster Anna Hierta-Retzius startat 1873 tillsammans med Ellen Anckarsvärd, blev hon invald i styrelsen. När föreningen inkorporerades med Fredrika–Bremer-Förbundet (FBF) 1896 blev hon medlem i förbundets lagutskott, som arbetade med frågor om kvinnans legala ställning. Senare valdes hon in som ledamot i FBF:s förbundsstyrelse och det är i egenskap av sådan som hon var en av undertecknarna av petitionen om kvinnlig rösträtt som förbundet överlämnade till konungen 1899.
I Fredrika-Bremer-Förbundet fanns Bertha Nordensons släkting Ellen Kleman som bland annat tjänstgjorde som redaktör för tidskrifterna Dagny och Hertha. I FBF drevs kampen för den kvinnliga rösträtten. Så även i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), och även här blev Bertha Nordenson aktiv. Därför stod hon som en av de ansvariga organisatörerna av den Sjätte Världskongressen för kvinnans politiska rösträtt år 1911 i Stockholm. Lika aktiv var hon i Svenska Kvinnors Nationalförbund, där hon verkade som styrelsemedlem under 1910-talet och valdes till ordförande 1921. Hon fick dock avsäga sig uppdraget 1927 på grund av sjukdom.
Ett annat område där Bertha Nordenson gjorde en stor insats var inom Föreningen för sjukvård i fattiga hem. Denna förening hade startats år 1888 av en annan moster till henne, Ebba Lind af Hageby. Inom föreningen samlade man in pengar och organiserade sjukvård för personer som saknade medel och möjligheter att vårdas på sjukhus. Verksamheten fick senare efterföljare i hela Stockholm. Här tog Bertha Nordenson på sig ordförandeskapet under många år och belönades med Illis quorum för sina insatser.
Bertha Nordenson dog 1928. Ellen Kleman skriver i sin nekrolog över Bertha Nordenson att hon var en lysande ”medhjälpare” med sin positiva handlingskraft och aldrig svikande tro på människan. Hon fullföljde sina mostrars intentioner med råge och är en av de många kvinnor som inte fick stora rubriker men som aldrig gav upp i kampen för kvinnors rättigheter.
