Birgit Ståhl-Nyberg var konstnär och ville med sin samhällskritiska konst påverka och förändra samhället.

Birgit Ståhl-Nyberg föddes 1928 i Jämtland. Hon var äldsta dottern av fem till Elov Ståhl och Ida Jonsson och växte upp i en liten by utanför Hammerdal. Fadern, som var socialdemokrat och godtemplare, var med om att bilda traktens första fackförening, Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet. Han utbildade sig senare till yrkesmålare och var en duktig fiolspelare och amatörmålare. I hemtraktens arbetarrörelse frodades ett livligt kulturliv med teatergrupper och orkestrar och Birgit Ståhl-Nyberg uttryckte långt senare att hon aldrig känt sig unik för att hon blev konstnär. Hon kände sig som en del av traditionen.

Föräldrarna stödde Birgit Ståhl-Nybergs önskan om att bli konstnär och gav henne en korrespondenskurs i teckning och målning på Nordiska korrespondensinstitutet (NKI). Efter avslutad folkskola arbetade hon i en speceriaffär i Hammerdal för att tjäna ihop till studier i Stockholm. Efter tre års sparande började hon 1949 på Otte Skölds målarskola. Besparingarna räckte i fyra månader, därefter återvände hon till affären i Hammerdal och fortsatte att studera per korrespondens.

Birgit Ståhl-Nyberg uppmuntrades i sina konstnärliga strävanden av konstnären Berta Hansson, som tillbringade somrarna i Hammerdal. Det var också hon som ordnade en hembiträdesplats på halvtid hos en diplomatfamilj i Danderyd åt Birgit Ståhl-Nyberg. På fritiden deltog Birgit Ståhl-Nyberg i undervisningen för Lennart Rohde vid Académie Libre i Stockholm. Efter andra försöket blev hon 1952 antagen till Konsthögskolan. En av lärarna var göteborgskoloristen Ragnar Sandberg. Våren 1958 avslutade hon sina studier. Därefter följde studieresor till Frankrike och Mexiko. På Konsthögskolan träffade hon också sin blivande man Hendrik Nyberg. De fick tre barn.

Debututställningen ägde rum 1961 på Lilla Paviljongen i Stockholm med lekfulla stadsmotiv i ljusa färger. Året därpå deltog Birgit Ståhl-Nyberg tillsammans med sin man i utställningen Fem målare i Östersund med titlar som Grön sommar och Blommande vas. År 1969 ställde hon åter ut i Östersund, nu tillsammans med Ingegerd Möller, och med målningar där ämne och innehåll blivit dagsaktuella som Veckans affärer, Woman Power och Rulltrappa.

Motivvalet förändrades. Tunnelbanan, bankpalatsen, varuhusen och förorten kom att bli centrala motiv för Birgit Ståhl-Nyberg. Hon skildrade främlingskapet, anonymiteten och klassamhället. Människor på väg till och från tunnelbanan i rulltrappor eller åkande i tunnelbanetågen förekom i många av hennes målningar. I samma vagn kunde hon som i Tunnelbana från 1972 placera den trötte arbetaren med sin lille son, som hon sett i verkligheten, mittemot den pälsprydda damen, som hon funnit i en damtidning. Hon har själv beskrivit tillvägagångssättet: att välja en verklig person, finna dess motsats i damtidningar eller reklam, studera äldre konst och utföra flera teckningar inför arbetet med den slutgiltiga målningen. Svårigheten var, tyckte hon, att ge människor individuella drag, som samtidigt var typiska.

Birgit Ståhl-Nyberg arbetade gärna med kontraster i både form och innehåll. Hennes formspråk är främst influerat av fransmannen Fernand Léger, som var kubist och revolutionär. Hennes figurer är muskulösa med svarta konturlinjer och målningarna har ofta flera perspektiv i en och samma bild. Ibland tycks de manliga figurerna fara emot betraktaren med våldsam fart som i Happy boys från 1973. Det är männen som är aktiva i hennes målningar. De konkurrerar och strävar efter att nå sina mål vare sig de är idrottsmän, arbetare eller byråkrater. De syns också med sina attribut som bollen, skyddshjälmen eller portföljen.

Reklamens och modets värld ställs ofta mot vardagsmänniskan på väg hem efter dagens arbete, som i Det nya modet från 1972. I målningen Skyltfönster i Berlin från 1981 dansar två picassoliknande kvinnor i enkla vita klänningar mot de tillgjorda skyltdockorna i klara, tydliga former och färger.

Birgit Ståhl-Nyberg skapade även samtidskommentarer som i målningen Sverige från 1974, där hon låter ett fiktivt möte utspelas i en tunnelbanevagn. En ung kvinna med FNL-märke möter IB-affärens perukförsedde åklagare som syns som en spegling i fönstret.

”Vi flytt int” var protestropet som förgäves ljöd från Norrland under det sena 1960-talet och tidiga 1970-talet och Birgit Ståhl-Nyberg skildrade avfolkningen i flera målningar. Ödsliga hus med dramatiska moln utan mänsklig närvaro med titlar som Erik Escha, Resta och Logen Ede Skans finns inte längre.

År 1975 fick Birgit Ståhl-Nyberg uppdraget att förse den nya tunnelbanan i Akalla med konst. Under två år arbetade hon med sin gestaltning av tunnelbanestationen: sex stora keramiska bilder i stengods, Arbetsgemenskap, Dans, Kvinnans ideal, Kvinnans vardag, Mannens ideal och Mannens vardag, mot en ockragul bakgrund.

Birgit Ståhl-Nyberg var även verksam som lärare, först vid ABF:s målarskola och från 1971 i måleri på Teckningslärarinstitutet vid Konstfack. Tillsammans med sina kollegor skrev hon i och gav ut antologin Bildanalys som trycktes i tre upplagor. I den analyserades och diskuterades alla slags bilder utifrån ett samhälleligt perspektiv. Även i tidskrifterna Konstrevy och Paletten publicerade hon texter. I ett nummer av Paletten, som enbart behandlade kvinnliga konstnärer, mötte läsaren Birgit Ståhl-Nyberg i både text och teckningar, där motsatserna underströks som i Reklambildens kvinna möter arbeterska på porslinsfabrik eller Idrottsman-yrkesman.

Mellan åren 1971 och 1975 skildrade Birgit Ståhl-Nyberg arbetslivet i teckning, bland annat på Gustavsbergs Porslinsfabrik. Hon och fyra andra konstnärer fick 1974 i uppdrag av Konstfrämjandet och Arbetarskyddsnämnden att göra affischer om arbetsmiljö och skyddsfrågor. Sätt fart, gör något åt stressen var hennes bidrag. Hon var en av flera konstnärer som gjorde valaffisch åt Vänsterpartiet kommunisterna (Vpk) år 1979.

Birgit Ståhl-Nyberg ställde ut separat och deltog i samlingsutställningar. Hon deltog bland annat i Svenska Konstnärinnors utställning på Liljevalchs 1970, Svenskt Prisma på Kulturhuset i Stockholm 1974, Kvinnfolk på Malmö Konsthall 1975 och Konstfrämjandets utställning Vi slåss för livet, som visades i Stockholm och Örebro 1978. Hennes sista separatutställning ägde rum 1982 på Galleri Doktor Glas i Stockholm. Minnesutställningen Rusningstid på Kulturhuset i Stockholm 1992 gick vidare till Sundsvalls museum, Sandvikens konsthall och Skellefteå museum. Hon var representerad i utställningen Hjärtat sitter till vänster på Göteborgs konstmuseum 1998. År 2003/2004 ställde Jamtli i Östersund ut hennes verk och 2010 visades separatutställningen Vägmärken på Lars Bolin Gallery i Östersund.

Birgit Ståhl-Nyberg dog på Lidingö 1982 vid 53 års ålder och ligger begravd på Hammerdals kyrkogård.