Brita Lüning-Malmstedt var lärare. Hon startade Lidingö Privatskola, senare Lidingö Flickpension. Som skolföreståndare drev hon skolan under återstoden av sitt yrkesliv.
Brita Lüning-Malmstedt föddes år 1900 i Karlsborg där hon och hennes syster Greta tillbringade barndomen. Familjen flyttade via Eksjö till Stockholm, där fadern, kaptenen Herman Lüning, tjänstgjorde vid Livregementet till häst, K1, vid Lidingövägen.
Brita Lüning-Malmstedt utbildade sig till lärare vid Anna Sandströms högre privata lärarinneseminarium och systern Greta till handarbetslärare. Efter avlagd lärarexamen år 1922 anställdes Brita Lüning-Malmstedt vid Herrsätra internatskola för flickor i närheten av Södertälje. Under några år undervisade hon framför allt i svenska och tyska. Vid sidan av den svenska litteraturen var språken de ämnen som engagerade henne mest; långvariga vistelser i Tyskland hade gjort tyska till hennes andra modersmål.
Hennes syster Greta hade börjat undervisa i en kindergarten på Lidingö. Några mammor frågade då henne om hon inte ville fortsätta med vad som då hette ”första förberedande”. ”Inte jag, men jag skall fråga min syster om hon vill göra försöket”, svarade Greta enligt en intervju i lokaltidningen. Resultatet blev att Brita Lüning-Malmstedt tog tjänstledigt och öppnade Lidingö Privatskola i föräldrarnas bostad år 1927 med sex elever; kapten Lüning hade efter pensioneringen flyttat till Lidingö. Fyra år senare hade skolan 66 elever och fem lärare. Då blev det dags för skolans föreståndare Brita Lüning-Malmstedt att skaffa större lokaler. Valet föll på en gigantisk villa, dittills bostad för kemiprofessorn och nobelpristagaren Hans von Euler. För köpet anlitades advokaten Sven Malmstedt från Stockholm. Efter några år gifte de sig.
Kvinnors yrkesverksamhet i början av 1900-talet hade som konsekvens att många förblev ogifta livet ut. Mot denna bakgrund intervjuade tidningen Husmodern 1941 Brita Lüning-Malmstedt, inte om hennes karriär eller pedagogiska idéer utan om hur det var att ha en man. Brita Lüning-Malmstedt förklarade att det i själva verket var en fördel att vara gift, eftersom hon ”i sin nya ställning inte längre står främmande för en mängd problem som barnens familjer kanske brottas med”. Familjen fick finna sig i att maken omtalades som ”fröken Lünings man”. Men Sven Malmstedt förklarade i reportaget att han mycket väl kunde stå ut med detta.
Lidingö Privatskola blev i mitten av 1930-talet Lidingö Flickpension, som trots namnet tog emot pojkar, dock endast som dagelever. Bland eleverna fanns Arne Sucksdorff, den blivande filmregissören som brukade ha med sig sin iller och andra djur till skolan, Viveca Lindfors som blev skådespelare liksom Evabritt Strandberg och Kerstin Thorvall, tecknare och författare. Redan tidigare hade skolan tagit emot elever som bodde i skolan, men nu fick internatskolemodellen större omfattning. Till skolan kom elever från hela landet. Inte sällan motiverades internatskoleplaceringen av att föräldrarna av olika skäl vistades utomlands. Händelserna ute i stora världen gjorde sig påminda. Under och efter andra världskriget tog skolan emot många barn vars föräldrar var flyktingar, ofta under stora svårigheter.
Organisatoriskt och formellt hörde Lidingö Privatskola och Lidingö Flickpension inte till det kommunala skolsystemet; i dag skulle beteckningen varit friskola. Ett av de främsta kännetecknen för skolan var, under hela dess existens, en stark inriktning på individualiserad undervisning och små skolklasser. Skolans prospekt år 1929 betonar ”självverksamhet” och en nära och personlig kontakt mellan elever och lärare. Inte förrän på 1950-talet syntes några manliga lärare till i skolan. Den nära kontakten gav möjligheter att stödja elever med olika problem. Begreppet dyslexi var visserligen inte uppfunnet, men många elever fick hjälp med sina svårigheter av det slaget.
Från början av 1940-talet hade skolan två huvudlinjer, flickskolelinjen och en husmoderslinje. Den sjuklassiga flickskolan var en utpräglat humanistisk skolform som var avsedd att ta vid efter de fyra första skolåren. Ämnena var kristendom, modersmål, historia, geografi, matematik och biologi, från tredje klassen även fysik och kemi. Redan första året i flickskolan började eleverna läsa engelska och senare även tyska och franska. I flickskolans sista klass tillkom konsthistoria, psykologi och ekonomi. Dessutom fick de elever som så önskade lära sig matlagning och bakning. Klädsömnad, teckning och sång, musik, rytmik, gymnastik och idrott fanns också på schemat. Med tiden, och fram till grundskolereformen i början av 1960-talet, renodlades flickskoleinriktningen. Skolan behöll hela tiden en radikal pedagogisk linje. Det förekom ”koncentrationsläsning” där ett ämne lästes som huvudämne under en viss period för att på så sätt minska antalet läxor i olika ämnen samtidigt. Man prövade också ”fri studieplan” där allt hemarbete var borttaget, läxläsningen skedde i skolan.
Parallellt med flickskolekursen löpte under många år den allmänbildande praktisk-teoretiska ”husmoderskursen”. Avsikten var att ge en ”merit vid sökande av inträde vid olika skolor och andra utbildningsanstalter”, exempelvis för blivande barnsköterskor, sjuksköterskor och barnträdgårdslärarinnor men även för det sociala arbetsfältet. Eleverna utbildades i matlagning, bakning, konservering och under 1940-talet även ”kristidsmatlagning”. Andra hushållsnära områden var tvätt, handarbete med klädsömnad, näringslära och barnavård. För arbete i barnträdgårdar fanns ett samarbete med Lidingö stads barnträdgård, och eleverna studerade psykologi, pedagogik och samhällslära. Vidare fanns möjlighet att fördjupa sig i stenografi, maskinskrivning och bokföring. Skolans måltider lagades i stor utsträckning av eleverna, och en höjdpunkt var att bjuda på eleganta middagar för en utvald skara av föräldrar, föreståndaren och hushållslärare då matlagningsdelen av kursen gick mot sitt slut.
Nyare tiders tänkesätt trängde sig in efter hand. Rökning var inte tillåten, men att det tjuvröktes bakom en vedtrave på skolans gård var ingen större hemlighet. Till de nya tiderna hörde att skolan i mitten av 1960-talet figurerade i Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken – en film i blått. Några scener spelades in på Lidingö Flickpension, där läraren Maj Hultén – då läkarstuderande och sedermera professor i medicinsk genetik – undervisade i sexualkunskap i rättframma ordalag. När grundskolereformen i början av 1960-talet genomfördes, avvecklades den sjuklassiga flickskolan. Kursplanerna anpassades till grundskolan och gav en förberedelse för gymnasiestudier.
Inför sin förestående pensionering mot 1960-talets slut föredrog Brita Lüning-Malmstedt att låta skolan upphöra. Brita Lüning-Malmstedt tillbringade sina sista år på seniorboendet Högsätra på Lidingö. Här fick hon på nytt utlopp för sin pedagogiska och administrativa energi genom att fram till sin död ordna många arrangemang för de boende och fungera som trespråkig guide för internationella grupper på besök för att studera modernt äldreboende.
Brita Lüning-Malmstedt avled 1980.
