Britta Gröndahl var översättare, journalist, författare och politisk aktivist inom den syndikalistiska rörelsen i Sverige.

Britta Gröndahl föddes 1914 som dotter till kamreren och stadsfullmäktigeledamoten för högern Hans Maartman och hans hustru Dagmar, som hade en lantlig arbetarbakgrund. Föräldrarnas livsstil var tydligt borgerlig och statusmarkerande, men på en nivå som de hade svårt att upprätthålla. Det skapade konflikter i familjen och en tidig medvetenhet om klassamhällets beskaffenhet hos deras dotter.

Barndomen tillbringade Britta Gröndahl i Skogstorp, i Eskilstunatrakten. År 1931 tillhörde hon den lilla minoritet flickor som avlade studentexamen på latinlinjen vid Eskilstuna Högre Allmänna Läroverk. Vid samma tid träffade hon Gustav Gröndahl, en sju år äldre yrkesmusiker, som hon senare gifte sig med. De bosatte sig i Stockholm och hon började studera språk på universitetsnivå – det val som ansågs lämpligt för hennes kön, trots att hennes håg genom ett nyväckt politiskt intresse egentligen stod till statsvetenskapen. Också vad det gällde familjebildning följde hon tidens självklara ideal och inrättade sig under 1940- talet som huvudansvarig för hemmet och de tre döttrar hon födde. Ändå kunde hon ägna sig åt arbete och studier vid sidan av och hon debuterade 1945 med översättningen av romanen Resa mot svart ocean av Clyde Brion Davis. Den följdes i rask takt av flera andra verk, varav flertalet var översatta från nederländska och engelska. År 1953 tog hon en licentiatexamen i litteraturhistoria.

När barnen blivit tillräckligt stora beslutade hon sig för att utveckla sitt politiska engagemang och fann ett sammanhang i tidningen Arbetaren och Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC). En särskild mentor blev den tyske syndikalisten Helmut Rüdiger som hade stor kunskap om och många viktiga kontakter inom den internationella syndikalismen. Britta Gröndahl intresserade sig för spansk och fransk syndikalism och skrev 1959 en bok om Pierre-Joseph Proudhon.

Under 1960-talets första hälft mötte och studerade hon frihetliga rörelser i Spanien och Frankrike och 1965 blev hon SAC:s första internationella sekreterare. Studentrevolten och generalstrejken i Paris 1968 gjorde starkt intryck på Britta Gröndahl. Hon utvecklades i mer radikal riktning än många andra inom SAC och så småningom slutade hon sin anställning på Arbetaren och avsade sig uppdraget som internationell sekreterare. Hennes engagemang kanaliserades nu i den nyanarkistiska ungdomsrörelsen, bland annat som medskapare av och medarbetare på ett bokcafé (Bellmansgatan 12 i Stockholm) och som medverkande i Frihetlig socialistisk tidskrift.

I fortsättningen skulle Britta Gröndahl försörja sig som frilansande översättare med fransk litteratur som specialitet. Den fransk-algeriska författaren Marie Cardinals Orden som befriar, 1978, med fem följande romaner blev tillsammans med Claire Bretéchers seriealbum för vuxna hennes genombrott som översättare. Men den verkligt stora bedriften var hennes översättning av filosofen och idéhistorikern Michel Foucaults trebandsverk Sexualitetens historia, 1980–1987.

Britta Gröndahl gav 1994 ut memoarerna Äventyrens år. Hon dog 2002 och är begravd på Bromma kyrkogård.