Carolina Müller var en danskfödd mezzosopran med många framgångsrika år vid Det Kongelige Teater i Köpenhamn, Danmark, och senare ett tjugotal år på Stockholmsoperan. Hon utnämndes även till hovsångare.
Carolina Müller föddes i Köpenhamn, antingen 1755 eller 1756. Hon föddes utanför äktenskapet och växte upp under torftiga omständigheter. Hennes mor var Johanne Christine Hansdotter och som hennes far nämns fänriken Christian Fredrik Halle. Troligen förmedlade Carolina Müllers styvfar Thomas Jesperson, som hade i bisyssla att vara teatermaskinist vid Komediehuset, Det Kongelige Teaters äldsta scen, en plats i baletten. Där tilldrog hon sig så pass stor uppmärksamhet att hon snart fick en barnroll.
I en ålder av sex eller sju år debuterade hon 1762 som Laidronette i Edne Boursaults komedi Èsope à la cour. Carolina Müller avancerade snabbt från oavlönad elev till blygsamt arvoderad figurantska och tilldelades allt större barnroller, som Eugenia i Ludvig Holbergs Don Ranudo och Louison i Molières Den inbillat sjuke. Samtidigt förkovrade hon sig i deklamation och i skådespelarkonst inför genombrottet som Pernille i Holbergs Den Stundesløse.
I den danske Syngeskole skolade sig Carolina Müller till lyrisk sopran och fick bland annat sjunga Julie i Silphen 1773 och Lene i Den prøvende Troskap 1774, båda sångspel med musik av amatörtonsättaren och kammarsekreteraren Thomas Christian Walter, som sedan 1773 var konstnärlig chef på Det Kongelige Teater. År 1774 blev han Carolina Müllers äkta man. Äktenskapet blev långtifrån lyckligt, men tack vare ett treårigt resestipendium fick hennes make möjlighet att resa bort. Säsongen 1775–1776 vistades han i Stockholm där han skrev operabaletten Adonis och även närvarade vid urpremiären.
Under tiden tröstade sig Carolina Müller med en rad tillfälliga förbindelser ända tills den framstående tyske violinvirtuosen Christian Friedrich Müller anlände till Köpenhamn i slutet av 1779 och gav två konserter på Det Kongelige Teater. Förälskelse uppstod och paret förlovade sig i hemlighet. Carolina Müller var nu 23 eller 24 år och hade sedan hon var barn spelat inte mindre än 124 roller, varav många som älskarinna i komedier och sångspel. Likväl hade hon gått vidare till det lyrisk-dramatiska sopranfacket.
En annan begåvad elev i den danske Syngeskolen ville röja konkurrenten Carolina Müller ur vägen. Hon fick teaterstyrelsens ordförande att utfärda en utvisningsorder mot Christian Müller, som en natt i april 1780 flydde i en fiskebåt över Öresund tillsammans med sin till mansperson förklädda fästmö. En annan anledning till Carolina Müllers hemliga flykt var att danska kungen vägrat att bevilja henne skilsmässa och att hon genom flykten ansåg sig öppen för ett nytt äktenskap, vilket ingicks i Göteborg i maj 1780. Parets kontaktperson i Göteborg, industrimannen och Kungliga Musikaliska Akademiens egentliga stiftare Patrick Alströmer, rekommenderade kungen att paret kunde fylla två av Kungliga Teaterns (nuvarande Kungliga Operan) vakanser: Carolina Müller som dramatisk sopran och hennes make som andre konsertmästare i Hovkapellet. I juli 1780 anställdes de.
Premiären på Christoph Willibald Glucks opera Alceste i Bollhuset i februari 1781 var sensationell. Kungens sekreterare, skalden Johan Henric Kellgren, skrev till en vän: ”I går grät jag i hela 2 timmar på operan, då Alceste för första gången spelades. Fru Müller debuterade. Man kan säga att man förut varken sett något spektakel eller någon aktris i Sverige”. Därefter belönades hon med ett guldur från kung Gustav III och teatern gav henne fast anställning. Hennes följande uppgift blev drottning Angelique i Niccolo Piccinis opera Roland som fick sin premiär i december 1781 i Bollhuset.
Efter knappt ett år, i februari 1782, befann sig paret åter på flykt och denna gång på väg till Kristiania. Anledningen var att de jagades av fordringsägare efter att uppenbarligen ha överskridit tillgångarna. Via Norge fortsatte paret till Hamburg och därefter till London där fru Müller uppträdde som den första nordiska aktrisen någonsin men utan att göra succé. Efter nyåret uppsöktes paret av en svensk minister, som på kungens uppdrag erbjöd vad som helst för att rädda hans opera Aeneas i Carthago, vars libretto han och Johann Henric Kellgren hade skrivit och som Joseph Martin Kraus hade tonsatt och i vilken Carolina Müller var tänkt att kreera den kvinnliga huvudrollen. Premiären var tänkt för invigningen av det nya operahuset som höll på att färdigställas vid Gustav Adolfs torg. I januari 1783 undertecknades kontraktet som innebar att skulderna avskrevs och att Carolina Müller som första aktris och sångare vid Kungliga Teatern garanterades högst lön efter balettmästaren, scenografen och barberaren. Christian Müller erbjöds att flytta till första konsertmästarstämman i Kungliga Hovkapellet, en befattning som han sedan uppbar i 34 år.
I mars 1783 reste makarna Müller hem till Sverige varvid de passerade det nu fientliga Danmark som bara tillät dem sex timmars vila under deras genomresa samt förbud mot att överhuvudtaget beträda Köpenhamns mark. I juni blev båda anställda av Kungliga Teatern i Stockholm och i februari 1788 blev de invalda i Musikaliska Akademien. Carolina Müller utnämndes också till hovsångare. Vid återbesöket i Köpenhamn 1791 mötte hon inte några förbud utan hälsades välkommen av en jublande publik. Under sina kommande 23 år fram till sin pensionering 1806 medverkade hon i ytterligare sexton produktioner av vilka en av hennes främsta roller var Kristina Gyllenstierna i Johann Gottlieb Naumanns nationella opera Gustaf Wasa med text av Johan Henric Kellgren efter kungens synopsis. Efter urpremiären i januari 1786 sjöng hon den ytterligare 124 gånger inklusive de båda festföreställningarna för kronprins Karl Johan Bernadotte i november 1810 då hon för sista gången beträdde Kungliga Teaterns tiljor.
En annan av hennes främsta roller, även den med ursprung i ett kungligt utkast och med text av Kellgren var Georg Joseph Voglers tonsättning av operan Gustaf Adolph och Ebba Brahe där hon 1787 för första gången av sammanlagt 33 sjöng änkedrottning Christinas av Holstein parti, en prestation som i hennes eftermäle jämfördes med utförandet av titelrollerna i två Gluck-operor med början i Alceste 1781 följd av Armide 1787 som hon sjöng 100 gånger och 46 gånger Antigone i Antonio Sacchinis Oedipe i Athén från slutet av 1800. Sådana stora och genomkomponerade operor var annars sällsynta i hennes repertoar där sångspel och operabuffor dominerade.
Mellan 1812 och 1817 arbetade Carolina Müller som instruktör i scenisk framställning samt deklamation vid Kungliga Teaterns scen, men även som skolrektor. Hon avled 1826 på Djurgården och enligt ej belagda uppgifter dog hennes make Christian 1827 i Stockholm.
