Catharina Elisabeth Kijk var industriidkare i Åbo under 1700-talet.

Catharina Elisabeth Kijk föddes 8 februari 1721 i Stockholm som dotter till köpmannen Nils Grubb och hans hustru Gunilla Grubb. Grubb var en gammal norrländsk släkt och föräldrarna var kusiner. Modern var en andlig diktare, som skrev sånger av pietistiskt-mystiskt slag. Fadern blev senare inspektör vid järnvågen i Stockholm.

Catharina Elisabeth Kijk gifte sig 1740 med den 15 år äldre affärsmannen Johan Jacob Kijk och flyttade därefter till Åbo i Finland. Det var hans tredje äktenskap. Hans dotter i ett tidigare äktenskap kom senare att gifta sig med Catharina Elisabeth Kijks bror Mikael Grubb, som följt sin syster till Finland och studerade vid Åbo Akademi. Mikael Grubb grundade det första svenska handelsfaktoriet i Kanton, Kina, och blev därefter direktör i det svenska Ostindiska kompaniet, vilket var betydelsefullt för svärfaderns/svågerns handelshus. Catharina Elisabeth Kijk fick med sin make två söner och två döttrar.

Johan Jacob Kijk hade vunnit burskap i Åbo och verkade därefter som köpman, industriman och skeppsredare. Han var delägare i två tobaksbruk i Åbo, i taktegelbruket i Kuppis och Åviks glasbruk. År 1733 förvärvade han masugnen i Tykö och stångjärnssmedjan i Kirjakkala, Finland. Till bruken hörde jordegendomar. Han bedrev schäferi och tobaksodling och ökade sitt skogsinnehav. I Bjärnö ägde han Tykö brukskomplex, som vid hans död omfattade sju säterier och 42 mindre hemman i Bjärnå, Halikko, Kimito, Pikis och Uskela.

Efter Johan Jacob Kijks död 1777, då hans förmögenhet uppgick till 1 350 000 daler koppar, övergick egendomar och kapital genom ett testamente från 1773 i sin helhet till Catharina Elisabeth Kijk. Hon fick livstids nyttjanderätt. Den 30 juli 1777 slöt hon en arvsförening med familjen, enligt vilken barnen avstod från all sin rätt att dela dödsboet så länge modern levde. Först efter hennes död 1788 övergick brukskomplexet med fastigheter till de av hennes och Johan Jacob Kijks manliga arvingar som verkade i affärslivet, nämligen till sonen Hans Henrik Kijk samt svärsonen Josef Bremer.

Catharina Elisabeth Kijk drev framgångsrikt sina bruk. Hon förnyade bruksbyggnaderna på 1780-talet. Tykö och Kirjakkala var mycket produktiva bruk under hennes tid. Årligen förädlades vid bruken 50 skeppund råjärn till stångjärn och olika slags smide. Via Åbo exporterade man färdigt stångjärn. För den inhemska marknaden i och omkring Åbo tillverkades järnmanufakturer i form av spik, hästskor, skenor till slädmedar, järnspett, yxor, järngrytor och kastruller med mera. Varorna transporterades till Åbo med skepp och vintertid även med slädar. Bruken producerade också tjära, beck och brädvaror för exportmarknaden.

Catharina Elisabeth Kijk överlevde sin make i drygt tio år. I bouppteckningen efter henne värderades förmögenheten till 1 275 000 daler koppar. Då hade dock sonen löjtnant Johan Jacob Kijk den yngre redan tidigare erhållit tre stora lantegendomar, och svärsonen Carl Fredrik Rehbinder fått en gård som sin hustrus hemgift. Utöver den boupptecknade förmögenheten fanns fastigheter i Åbo, en del i Orijärvi koppargruva och grundkapitalet till den Kijkska fonden med syfte att grunda en skola för brukets barn. Kvarlåtenskapen vittnar om ett mycket burget hem. Den omfattade många ädla smycken, silverpjäser, serviser av silver och kinesiskt och engelskt porslin. I klädkammaren fanns en hermelinpäls och många dyrbara klädesplagg. Boksamlingen var liten och bestod av juridisk, religiös och ekonomisk litteratur samt kokböcker.

Catharina Elisabeth Kijk avled 1788 i Åbo.