Catharina Renaut var barnmorska i Åbo stad under 1700-talet. Hon assisterade födande kvinnor under fyra decennier, verkställde ett stort antal undersökningar på uppdrag av rättsliga instanser i Åbo med omnejd och vittnade vid många rättegångar.
Catharina Renaut föddes som Caisa Jakobsdotter 1709, troligtvis i Åbo. Redan som liten fick hon uppleva hårda tider: den sista stora pestepidemin 1711 följdes tätt av Stora ofredens tunga år under rysk ockupation. I likhet med många andra kvinnor tillbringade Catharina Renaut sin ungdom som tjänstehjon. Hon gifte sig vid 21 års ålder med Åbodrängen Matts Thomasson (senare Kättyri). På lite mer än tio år födde hon fem barn, men endast det yngsta överlevde späd ålder. Under dessa år klättrade Catharina Renauts första man snabbt i samhället och nådde positionen som borgare. Hon själv började utöva barnmorskeyrket 1739. Vid det laget hade även hennes yngsta barn dött, och den 28 år gamla Catharina ägnade sig åt att skapa och vårda sin kundkrets.
Catharina Renauts liv är en berättelse om hur en företagsam och intelligent kvinna med enkel bakgrund redan tidigt, tack vare en god utbildning, kunde göra karriär och nå en välbeställd position i samhället. Från 1711 utbildades yrkesbarnmorskor i Stockholm. Också i den östra riksdelen, alltså Finland, reste man mestadels till Stockholm för att genomgå barnmorskeutbildning. Endast Åbobarnmorskorna Karin Gresldotter och Catharina Renaut undervisades av professorerna vid Åbo Akademi. Barnmorskeeleverna studerade läroböcker på området, åhörde föreläsningar, följde med på dissektioner och verkade som förlossningsbiträden under ledning av erfarna barnmorskor. Som avslutning på sina studier avlade de examen och svor barnmorskeeden. Barnmorskornas yrkeskunskap behövdes inte bara i samband med förlossningar, utan även vid rättegångar. När det gällde att utreda barnamord deltog flera yrkespersoner inom vården: läkare, fältskärer och barnmorskor. Medicinkollegiet betonade att barnmorskor som saknade utbildning och inte hade svurit barnmorskeeden inte var auktoriserade att ge utlåtanden i rätten.
När ryssarna på nytt erövrade Åbo 1742 följde ett antal epidemier. Under Lilla ofreden härjade en svår influensa. Sjukdomen kunde vara dödlig och i juli 1743 lade den Catharina Renauts första man i graven. Den 34-åriga änkan lät sig emellertid inte kuvas, utan vidgade sitt kontaktnät till att omfatta borgerskapet och universitetsvärlden. Under ledning av den svenskfödde medicinprofessorn Herman Spöring vid Åbo Akademi började hon studera förlossningskonst. Hon avlade sin barnmorskeexamen för honom 1746. Samma år utnämnde magistraten i Åbo henne till stadsbarnmorska.
I april 1752 svor hon barnmorskeeden inför magistraten i Åbo. I december samma år knöts hon närmare universitetskretsarna genom att gifta sig med Åbo Akademis franskfödde språkmästare Pierre Renaut. Den stora åldersskillnaden mellan de nygifta, Pierre Renaut var 15 år yngre än sin hustru, förefaller inte ha stuckit någon i ögonen. Det slutgiltiga tecknet på den sociala framgången blev de nygiftas nya hem som låg i stadens förnämaste område alldeles nära domkyrkan.
Catharina Renaut dog i Åbo 1787.
