Cecilia Bengtsdotter var under en period på 1670-talet en högst uppmärksammad profet som spred sitt eskatologiska budskap i Östergötland, Norrköping, Linköping och Stockholm.
Det är oklart var Cecilia Bengtsdotter var född. Hon påstod själv att det var i Svenljunga socken i Östergötland. Även hennes födelsedatum är okänt. Hennes far hette Bengt Andersson. Hennes första man hette Clas och den andre var regementssadelmakare. När hon blir synlig i källorna var hon sedan några år änka för andra gången, och kringresande på landsbygden. Möjligen försörjde hon sig med tiggande. Hennes första uppenbarelser kom i Västra Husby i Östergötland, där hon vid Mickelsmässotiden 1673 hörde en röst från himlen. Hon gick och sökte rum för natten på en kaplansgård, men nekades rum. Då hörde hon rösten igen, som nu uppmanade henne att söka upp prästgården och kyrkoherden. Till honom skulle hon också, manade rösten, meddela att han skulle varna folket att avstå från girighet, högmod, valkar på ärmarna och krusat hår. Om han inte följde denna uppmaning, sade rösten att det skulle regna maskar och ormar i tre dagar. Så hade enligt hennes berättelse också skett i Norrköping, men maskarna hade dött omedelbart av kölden.
Andra gången Cecilia Bengtsdotter hörde rösten var när hon strax efteråt kom till Norrköpings stad. Utanför staden satte hon sig på en sten och bad en bön medan kyrkklockorna ringde till afton. Rösten frågade då varför hon inte gått till kyrkoherden. Hon svarade att hon inte visste vad hon skulle göra, och berövades genast sin talförmåga till dess hon mindes vad det var för ett budskap hon skulle förmedla. Detta tog hon sedan med sig till präster i Norrköping och Linköping, bland andra biskop Terserus. Hon uppmanades av prästerna att berätta om sina uppenbarelser: om hon hade haft uppenbarelser kunde hon inte tiga med det. I samband med detta kunde hon varken äta eller dricka på tre veckor.
Cecilia Bengtsdotter förde sitt budskap vidare till Stockholm, dit hon anlände vid jul 1674. Här inträffade hennes tredje uppenbarelse, då hon en natt hörde rösten uppmana henne att tala med kungen. Kungen borde inte lämna landet under ett års tid och han borde göra något åt den stora högfärden i riket. Sverige var sedan lång tid fördärvat av främmande herrskap, och om inte budskapet från himlen åtlyddes skulle ormar regna från himlen. I Stockholm sökte hon sig till kaplanen i Sankta Klara, som vände sig till Stockholms domkapitel och berättade att hon lämnat in några skrifter om hur hon hört en röst från himlen. Hon blev efter detta insatt på Danvikens hospital, orsaken till detta är oklar. Det synes inte ha skett i huvudsak av medicinska skäl: hon erkände visserligen att hon var mjältsjuk, eller melankolisk, men prästerskapet som förhört henne lyssnade mycket uppmärksamt på budskapen och ansåg dem inte förkastliga på något sätt. Hon befanns kunna sin kristendom tillfredsställande. Hennes närvaro i huvudstaden väckte en hel del uppmärksamhet, och ledde till folksamlingar. Ett antal personer besökte henne även på Danviken där hon hade ytterligare visioner.
När Cecilia Bengtsdotter lämnade Stockholm är oklart, men år 1677 sökte hon hos Linköpings domkapitel plats på Söderköpings hospital eftersom hon inte fick hel matpenning på Danviken. Därefter upphör arkivens spår av Cecilia Bengtsdotter.
