Christina Rahm var skådespelare, en av de få kvinnor med detta yrke under 1700-talet som omnämnts i litteraturen.
Christina Rahm föddes i Svea Artilleriregementes församling 1763. Det finns inga säkra källor för de första åren av hennes karriär. Första gången hon omnämns är 1788 då teaterdirektören Carl Stenborg med hustru och några skådespelare reste till Göteborg. En av aktörerna var Christina Hinz — då endast 15 år gammal.
Vid denna tid dominerade Carl Stenborg Stockholms teaterliv. Han var egentligen operasångare, men tog år 1780 över Svenska Theatern, senare känd som Stenborgs Teater, efter fadern Petter. Teater spelades på franska, ofta med inhyrda franska teatersällskap. Som kontrast till detta spelades på Stenborgs Teater folklustspel på svenska. Dessa var visserligen ofta översatta från franska, men något gemene man kunde ta till sig.
Hur och varför Christina Rahm redan som tonåring ingick i Stenborgs teatersällskap är oklart. Det finns en del obekräftade noteringar om att hon ingick i det Stenborgska hushållet före 1788. Det var inte ovanligt att lovande talanger togs om hand och utbildades. Var det möjligen så, att hon likt Jenny Lind och Christina Nilsson redan som barn uppträdde med sin vackra röst? Och att hon vid faderns död togs om hand av Stenborg? Att hon hade en vacker sångröst finns det flera noteringar om, och detta gjorde henne till ”en af teaterns användbaraste skådespelerskor”.
Stenborgs Teater huserade under denna tid på egendomen Eriksberg, ett tvåvåningshus från 1669 som tidigare använts som värdshus. Scenen var belägen på kortsidan i en lång, smal och låg sal på andra våningen med plats för cirka 200 personer. En särskild trappa byggdes till från utsidan rätt upp i premiärlogen, då inomhustrappan var trång och obekväm. Huset låg dessutom i utkanten av staden, i ett område utan gator som kallades ”Träsket”, och det var en lång väg att ta sig dit för alla som inte hade råd att hyra vagn. Trots detta var teatern populär och framgångsrik.
År 1784 flyttades teatern till nybyggda lokaler vid Munkbron, vilket innebar en betydande förbättring. Gustav III satsade rejält med pengar och självaste slottsarkitekten ansvarade för inredning och utsmyckning. Lokalen låg en trappa upp och hade ordentlig takhöjd. År 1788 ändrades namnet till Komiska teatern. Det var den första fasta teatern för svenska skådespel och det blev en succé.
Det var här som Christina Rahm – som nu gift sig med hårfrisören vid Operan Jacob Rahm – framträdde i en lång rad skådespel. År 1784 spelades till exempel Kungen och skogvaktaren, en "opera comique"* i tre akter av Michel Jean Sedaine, med musik av Pierre Alexandre Monsigny. Pjäsen hade redan spelats 20 år i Frankrike och fick nu ett svenskt genombrott. Dessutom framfördes den med "fullständig orkester", vilket hänförde den svenska publiken. Melodierna lär ha varit "intagande" enligt samtida beskrivningar. Operetten var den största som teaterdirektören Stenborg dittills satt upp. Genom åren spelades den många gånger fram till den 20 oktober 1792. Christina Rahm spelade rollen som Jenny, en framträdande roll.
Christina Rahm, ofta benämnd Fru Rahm, förekom genom åren flitigt i olika uppsättningar. Detta kombinerades med fem graviditeter åren 1785—1790. Att Christina Rahm och hennes make levde under hårda villkor framgår tydligt. Vid ett flertal tillfällen genomfördes nämligen så kallade beneficieföreställningar. Det innebar att intäkterna från en föreställning gick till en särskild skådespelare och för henne gavs fler än för någon annan skådespelare.
Den 28 mars 1792 förändrades allt. Gustav III dog och med detta ändrades hovets inställning till teater. Carl Stenborg försökte, efter den omedelbara nedstängningen av teatern, så småningom få igång verksamheten. År 1795 satsade Komiska teatern endast på två nya ”sångpjäser” – Sargines” och Italienskan i London. Christina Rahm medverkade i båda.
Den 16 april 1799 spelades den sista föreställningen vid Komiska teatern. Christina Rahm blev emellertid inte arbetslös. Hon värvades omedelbart av teaterdirektören Johan Anton Lindkvist och spelade i olika landsortsstäder fram till år 1800 då sällskapet fanns i Göteborg. Samma år avled Jacob Rahm i tuberkulos. Christina Rahm var nu ensam med två överlevande barn. Av det fattigbevis som utfärdades vid makens död framgår att paret inte hade några tillgångar.
Christina Rahm spelade med Carl Stenborgs landsortssällskap i Göteborg fram till 1809. År 1810 nämns hon i mantalslängden som utfattig och sjuklig, boende i Jakob och Johannes församling i Stockholm, försörjd av församlingens fattigvård. Hon avled 1837 av ålderdom, 74 år gammal. Hennes långa och framgångsrika skådespelarkarriär var då redan glömd.
