Teresia Eurén var författare, översättare, kritiker och lärare. Hon utgav både diktsamlingar och romaner och översatte bland annat litterära storheter som Sigrid Undset, Sinclair Lewis och Johann Wolfgang von Goethe. Hon arbetade även som lärare vid Uppsala högre elementarläroverk för flickor.
Teresia Eurén föddes 1869, som Clara Natalia Teresia Eneroth. Föräldrar var Anders Eneroth och Lisette, född Trahn. De bodde i Göteborg där fadern var verksam grosshandlare. Hon hade fyra syskon, två systrar och två bröder och hon var själv yngre syster till skolledaren Carola Eneroth och äldre syster till textilpedagogen Andrea Eneroth.
Enligt en artikel i Svenskt översättarlexikon skriven av Nils Håkanson och Ludvig Berggren började Teresia Eurén mycket tidigt intressera sig för litteratur, redan när hon var åtta år läste hon tyska utan svårigheter och ”ägde en för hennes år fenomenal vitter beläsenhet”, enligt en artikel som publicerades i Idun med anledning av att hon fyllde 50 år 1919. Hon läste klassiker som Schiller på originalspråket, och hon försökte sig på att skriva egna dikter på tyska samt att översätta Goethes ballader.
Teresia Eurén studerade senare språk vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm. År 1896 ingick hon äktenskap med fil. doktor och lektor Sigurd Eurén, Uppsala, och de fick tillsammans fem barn. År 1889 tog hon examen och började arbeta som lärarinna vid Elementarläroverket för flickor i Uppsala.
Teresia Eurén gjorde debut som översättare från tyska 1901 med Gottfried Kellers hembygdsnoveller Seldwylabor. Samma år utkom även volymen Lyriska dikter med hennes tolkningar till svenska av dikter skrivna av den franske poeten och Nobelpristagaren Sully Prudhomme. Två år senare publicerades teologen Johannes Müllers kontroversiella bok Kvinnans uppgift och ställning i Teresia Euréns översättning. Därefter dröjde det några år innan Teresia Eurén åter publicerade sig, men år 1914 återkom hon med den egna diktsamlingen Några dikter om Birgitta på Norstedts förlag.
Teresia Eurén var mycket flitig både som författare och översättare och gav ut flera egna novellsamlingar och diktverk samt romanen Lucia, 1923. Som översättare tog hon sig an verk av internationellt kända författare som den amerikanske författaren Sinclair Lewis och den isländske poeten Gunnar Gunnarsson som i huvudsak skrev på danska. Teresia Eurén var även aktiv inom kvinnorörelsen och översatte den indiska feministen Sarojini Naidus Valda dikter, 1930, och därtill tolkade hon dikter av Pär Lagerkvist, Gustaf Fröding och Vilhelm Ekelund till tyska. Teresia Eurén var verksam som översättare till slutet av 1930-talet, bland annat med en novellsamling av nobelpristagaren Thomas Mann, och Joseph Conrads Stormen, 1937.
Nils Håkanson och Ludvig Berggren skriver vidare i sin artikel i Svenskt översättarlexikon att det var med översättningar av den tyska bildningsromanen som Teresia Eurén blev särskilt känd. Hon översatte bland annat Gottfried Kellers utvecklings- och konstnärsberättelse Gröne Henrik, som kom ut i fyra delar, 1917—1918. Just på grund av detta försökte hon enligt artikelförfattarna flera gånger förmå Norstedts, ett förlag hon hade oerhört mycket samarbete med både som författare och översättare, att låta henne översätta Goethes Wilhelm Meisters läroår, men hon fick ett ständigt nej till svar. I början av 1930-talet fick dock Teresia Eurén äntligen möjlighet att översätta den efterlängtade boken i samband med att förlaget Bonniers då valde att göra en stor satsning på ett antal skrifter av Goethe.
Det var kanske trots allt ändå översättningarna av Sigrid Undsets verk som gjorde Teresia Eurén mest känd. Under åren 1921—1923 översatte hon romantrilogin Kristin Lavransdotter och därefter blev hon Undsets huvudsakliga översättare i Sverige. Enligt Nils Håkanson och Ludvig Berggren är det inte svårt att hävda att Teresia Euréns översättningar delvis låg till grund för Sigrid Undsets Nobelpris 1928.
Trots att tyskan var det språk hon var starkast på, enligt Nils Håkanson och Ludvig Berggren, var det översättningarna av Sigrid Undset som kom att leva kvar allra längst. Artikelförfattarna menar att hennes översättarkomptens ”överlag präglas av gedigna kunskaper i källspråken, en kunskap hon uppenbarligen förvärvade i mycket unga år. Det resulterade ofta i samvetsgranna översättningar som låg mycket nära källtexterna utan att glömma tanken på de svenska läsarna”.
Teresia Eurén avled 1952 och begravdes på Gamla kyrkogården i Uppsala.
