Dagmar Lodén var målare, utbildad på Konstakademien, men kom sedan att medverka till att lyfta fram textilen som ett konstnärligt material i brukskonsten och i offentliga utsmyckningar.
Dagmar Lodén föddes 1904 i Stockholm, där hon växte upp som enda barnet till köpmannen och direktören Ernst Hennig och hans maka Karin Holmberg. Hon utbildade sig först på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack), för att under åren 1926 till 1931 studera på Konstakademien.
Under studieåren träffade hon dekorationsmålaren och formgivaren Karl Otto Lodén. De gifte sig i Paris 1930 och tillsammans gjorde de studieresor till Frankrike och Italien, vilket bland annat resulterade i ett flertal målningar med motiv från Capri. I hemmet i Stockholm hade de en gemensam ateljé och de utförde ett flertal konstnärliga verk tillsammans. Bland de offentliga uppdragen ingick en plafondmålning i Hotell Skånegården i Båstad och en altartavla och dopfunt till doprummet i Södersjukhuset i Stockholm 1943. Det nära samarbetet med stadsträdgårdsmästaren Holger Blom i Stockholm resulterade bland annat i formgivning av ett smidesräcke till Folksamhusets trädgård på Södermalm.
Dagmar Lodén deltog i den uppmärksammade samlingsutställningen I ateljéerna som visades på Årsta gård 1937. I utställningen, som arrangerades av föreningen Svenska konstnärinnor, var enbart kvinnliga konstnärer representerade. Sin första separatutställning hade hon 1942 på Gummesons konsthall på Strandvägen i Stockholm, där hennes finstämda porträtt och landskapsmålningar i en dov kolorit uppmärksammades.
Efter Kalle Lodéns allt för tidiga bortgång 1944 flyttade Dagmar Lodén tillsammans med döttrarna till gården Lodgården i Västanvik utanför Leksand. Döttrarna Mona och Marina har följt i föräldrarnas konstnärliga fotspår. Det förfallna huset, som hade stått tomt i tjugo år, renoverades och en ateljé tillbyggdes. Efter flytten till Leksand ägnade sig Dagmar Lodén huvudsakligen åt textil formgivning. I byn Västanvik hade syskonen Peer, Gocken och Lisbet Jobs etablerat sig 1943. En textilverkstad med tryckeri uppfördes efter ritningar av arkitekterna Erik och Tore Ahlsén och snart därefter en försäljningslokal. Lisbet Jobs och Gocken Jobs var båda verksamma som keramiker och med mönsterritning till tygerna. Jobs bjöd även in andra konstnärer för att rita mönster för firman, däribland Dagmar Lodén. Två av hennes mönster, Heracleum och framför allt Tistlar, blev stora framgångar, det senare började tryckas redan 1949 och finns fortfarande i produktion. Jobs erbjöd även enskilda personer att löntrycka deras mönster och Dagmar Lodén lät trycka upp ett 20-tal mönster hos dem. Hennes tryckta textilier har framför allt motiv från växtvärlden, men där återfinns även färgstarka och personligt utformade jultextilier. Hennes textilmönster visades på olika utställningar. I samband med att hon hade en uppmärksammad utställning på Artek 1958 skrev konstvetaren Alf Liedholm: ”I den jäktade produktion av tryckta tyger som kännetecknar nutiden glömmer man lätt att textilmönster bör vara vältecknade för att rätt fylla sin uppgift.” Är det någon som lyckats med det, menar han, så är det Dagmar Lodén som har en ”säker dekorativ instinkt.” På utställningen visades även hennes säregna teckningar av örter och växter i tusch eller kol i stora format.
Dagmar Lodéns välkända konstnärliga talang bidrog till att hon blev engagerad i olika uppdrag runt om i landet. Tillsammans med bland andra Edna Martin, Estrid Ericson och Ulla Molin var Dagmar Lodén en av de kvinnliga formgivare som var med och arrangerade utställningarna på H55, den internationella arkitektur-, konstindustri- och heminredningsutställningen i Helsingborg 1955. Hon utförde ett flertal inredningsuppdrag och textila offentliga utsmyckningar och gjorde även mönster för mattor och broderier till Leksands Hemslöjd.
Dagmar Lodén utsågs som konstnärlig ledare hos Alice Lunds Textilier AB 1969. Firman hade grundats på 1930-talet av textilkonstnären Alice Lund och var framför allt inriktad på inredningstextilier, såsom gardin- och draperityger och mattor. Verksamheten flyttades 1949 till byn Hyttinge i Stora Tuna utanför Borlänge. Firman anlitade flera konstnärer som formgav mönster för textil inredning för såväl privat som offentlig miljö. Ett betydelsefullt uppdrag var de kyrkliga textilierna. De hade tillförts företagets verksamhet i början av 1960-talet i samband med en sammanslagning med Sofia Widén Textilier, som hade en betydande produktion och var förnyare av den kyrkliga textilen.
Dagmar Lodén hade redan under 1950-talet utfört flera kyrkliga uppdrag. År 1956 var hon konstnärlig rådgivare vid restaureringen av Säters kyrka i Dalarna. Som bakgrund till arkitekt Olof Tempelmans kolonnburna tempelfasad komponerade hon en guldskimrande väv, som vävdes hos Alice Lunds Textilier. Det sista arbete Dagmar Lodén gjorde hos Alice Lund var väven Vad ljus över griften till Leksands kyrka 1986.
Dagmar Lodén avled 1989.
