Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Desideria, drottning

1777-11-081860-12-16

Drottning av Sverige och Norge

Drottning Desideria var Karl XIV Johans drottning och är kungaätten Bernadottes stammoder.

Desideria föddes 1777 som Désirée, dotter till den välbeställde köpmannen Francois Clary och hans hustru Rose. De bodde i ett enkelt hus på Rue de Rome i Marseille. Desideria, beskriven som en vacker brunett, charmig och livlig, ingick i en syskonkrets om nio barn, men umgicks mest med sin syster Julie. Vänskapen var nära och livslång mellan dessa borgardöttrar som båda kom att gifta sig med varsin blivande kung. Upptakten skedde 1794 i familjen Clary’s trädgårdsberså i revolutionens Frankrike, där de lät sig uppvaktas av två korsikaner, bröderna Napoléon och Joseph Bonaparte. Joseph, som sedermera skulle bli kung av Spanien, gifte sig med Julie. Den 25-årige Napoléons uppvaktning av den 17-åriga Desideria ledde till förlovning. Den förlovningen var dock ganska snart ett avslutat kapitel.

År 1798 bjöd Julie och Joseph Bonaparte in generalen Jean Baptiste (senare kung Karl Johan) Bernadotte till sitt hem i Paris. Med stor iver ska han ha vänt notbladen åt Julies pianospelande syster, Desideria, en åtråvärd kvinna för officerare i karriären på grund av sitt släktskap med Josephs bror, Napoléon. Efter bara 14 dagar friade den 35-årige Jean Baptiste Bernadotte och Desideria, som gett många tillbedjare korgen, svarade ja. Paret gifte sig i Sceaux utanför Paris 1798 och den 4 juli 1799 föddes sonen Oscar. Napoléon blev gossens gudfar.

Under titelregnet på Napoléons kröningsdag 1804 utnämndes Bernadotte till marskalk, och Desideria till marskalkinna. Inför beskedet att maken 1810 valts till kronprins av Sverige var hon till en början varken lycklig eller olycklig, hon trodde att det var ett hedersuppdrag, inte alls att hon måste följa med sin make långt upp i norr där han skulle styra ett ”barbariskt och oroligt folk”.

Den 20 december 1810 landsteg den 33-åriga Desideria tillsammans med den 11-åriga sonen Oscar i Helsingborgs hamn och den 6 januari 1811 anlände de till Stockholm efter en färd genom ett snötäckt land. Insvept i stora pälsar och stel av köld välkomnades Sveriges nya kronprinsessa med 256 kanonskott till detta ”Le pays des loups” – ”Vargarnas land” – som hon skulle komma att kalla Sverige.

Kronprinsfamiljen installerades i de dystra, kalla rummen på Haga slott. ”Bland de mest framträdande dragen hos kronprinsessan är en ytterlig uppriktighet” noterade den munviga drottning Hedvig Elisabet Charlotta och i den ödsliga prakten på Stockholms slott ska hon ha mött Desideria med giftiga anmärkningar och allvarliga tillrättavisningar.

Desideria vägrade att förställa sig. Hon fann det svenska hovet stelt och löjligt och kände inga plikter mot sitt nya fosterland. Efter bara ett halvt år återvände hon till sin egen bostad på Rue d ́Anjou i Paris. Officiellt återvände hon av hälsoskäl. Makarna höll dock nära kontakt genom brevväxling och Bernadotte såg många fördelar med Paris-arrangemanget. Det rådde omstörtande tider i Europa och Karl XIV Johan försågs med viktig politisk information ifrån händelsernas centrum, via Desideria i Paris.

I och med att Desideria lämnade Sverige 1811 slutar ofta historien om henne här, men efter elva år kom ett besked till Stockholms slott som lär ska ha tagits emot ”som en nedfallande granat”. Desideria ämnade återkomma till Sverige. Efter återkomsten till Sverige 1823, då hon landsteg vid Manilla på Djurgården i Stockholm tillsammans med Oscars blivande gemål Josefina av Leuchtenberg, trivdes hon förträffligt även om entusiasmen dämpades med åren. Trots föresatsen att så småningom återvända till Paris och ständiga resplaner kom hon av olika anledningar aldrig iväg.

I augusti 1829 kröntes den 52-åriga Desideria, Sveriges första Bernadottedrottning, i Storkyrkan i Stockholm. Officiellt kallades hon nu Desideria, ett namn hon själv aldrig använde. Hon intog sin position med viss bravur även om det inte fanns betydande uppgifter för henne, i synnerhet som hon aldrig lärde sig svenska. ”Vännen”, som hon oftast kallade sin make, såg hon inte ofta. Den rika brevväxlingen med systern Julie vittnar om Desiderias distans till sin drottningroll, hennes humor, sunda förnuft och klarsynthet.

När Karl XIV Johan avled en vårdag 1844 blev Desideria, trots resplaner söderut, kvar i Sverige. Hennes stora glädje på ålderns höst var de fem barnbarnen: Karl (Karl XV), Oscar (Oscar II), Gustaf (Sångarprinsen), Eugénie och August.

Den franska köpmansdottern Désirée Clary, gift Bernadotte, på hävdens blad omdöpt till Desideria, dog vid 84 års ålder 1860. Hon är begravd i Riddarholmskyrkan, intill Karl XIV Johan.


Agneta Ulfsäter Troell



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Desideria, drottning , www.skbl.se/sv/artikel/Desideriadrottning, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Agneta Ulfsäter Troell), hämtad 2018-12-14.




Övriga namn

    Gift: Bernadotte
    Flicknamn: Clary
    Alternativ namnform: Désirée


Familjeförhållanden

Civilstånd: Änka
  • Mor: Francoise-Rose Sonmis
  • Far: Francois Clary
  • Syster: Julie Clary, gift Bonaparte
fler...


Utbildning

  • Privatundervisning i hemmet, Marseille, Frankrike: Ståndsmässig uppfostran


Verksamhet

  • Yrke: Drottning av Sverige och Norge


Kontakter

  • Kärleksrelation: Napoléon Bonaparte
  • Släkting: Joseph Bonaparte, svåger
  • Kollega: Hedvig Elisabet Charlotta, drottning av Sverige och Norge
fler...


Bostadsorter

  • Födelseort: Marseille, Frankrike
  • Marseille, Frankrike
  • Paris, Frankrike
fler...


Källor

Litteratur
  • Bearne, Catherine, En drottning från Napoleons hof: Désirée Clarys lefnadshistoria, Geber, Stockholm, 1906

  • Brander, Uno, Bernadotternas stammoder intime: en gammal hovdams minnen från drottning Desiderias dagar, Hökerberg, Stockholm, 1923

  • Girod de l'Ain, Gabriel, Désirée Bernadotte, Norstedt, Stockholm, 1960

  • Kaisenberg, Moritz von, Napoleon I och Eugénie Desirée Clary-Bernadotte: roman ur en drottnings lif ; en tids- och lefnadsskildring efter hittills ännu icke kända franska och svenska källor, Chelius & co, Stockholm, 1902

  • Lindwall, Lilly, Desideria, Bernadotternas stammoder., Åhlén & Åkerlund, Stockholm, 1919



Vidare referenser

LIBRIS