Disa Västberg var riksdagsledamot för socialdemokraterna och förbundsordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet 1936–1952.

Disa Västberg föddes 1891 och växte upp i en fattig arbetarfamilj i Klampenborgs sågverkssamhälle, i närheten av Sundsvall. Hennes far var sågverksarbetare. I berättelser om Disa Västberg framkommer att det var barndomens upplevelser av orättvisor och knapphet som fick henne att engagera sig i arbetarrörelsen. Redan som 12-åring anslöt hon sig till nykterhetsarbete genom att bli medlem i Godtemplarorden. Det berättas också att hon som ung arbetade på café och att hon som ogift fick dottern Maj Leontina 1910. Hon gifte sig 20 år gammal med Mauritz ”Moje” Västberg, redaktör på Nya Samhället, en socialdemokratisk morgontidning i Sundsvall. De fick sonen Gunnar Västberg tillsammans.

Disa Västberg blev medlem i Medelpads socialdemokratiska kvinnoförbund och när Medelpads socialdemokratiska kvinnodistrikt bildades 1917 valdes hon till ordförande. På den posten stannade hon till 1928. Hon anlitades flitigt som talare, reste runt och höll många föredrag samt bildade nya klubbar. Hon gjorde en stor insats för att organisera arbetarkvinnor både före och efter 1920 då Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund bildades. Mellan åren 1919 och 1923 var Disa Västberg ledamot i Sundsvalls stadsfullmäktige och satt i fattigvårds- och barnvårdsnämnden samt i skolstyrelsen. Hon var också ledamot i landstinget 1922–1923.

Familjen flyttade till Stockholm 1933. Då hade Mauritz Västberg redan varit riksdagsledamot i andra kammaren i över tio år. Disa Västberg debuterade 1934 som författare med boken Och Lena tog ordet och två år senare med Och Lena går vidare. De handlade om en arbetarkvinnas karriär och publicerades i arbetarrörelsens regi. Med sin breda politiska erfarenhet och reformvilja i bagaget valdes Disa Västberg 1936 till förbundsordförande för Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund. När hon tog över befann sig organisationen i ekonomiska svårigheter och hade därtill en oklar relation till partiet. Under hennes tid som förbundsordförande ökade dock antalet medlemmar i de socialdemokratiska kvinnoklubbarna från cirka 17 000 till cirka 60 000 medlemmar. Disa Västberg fungerade också som ansvarig utgivare för tidningen Morgonbris fram till år 1952 då hon avgick som förbundsordförande. Hon var också en aktiv medlem av tidningens redaktionsutskott och under några år fungerade hon som dess redaktör.

Disa Västberg satt som riksdagsledamot i andra kammaren 1941–1956. Hon var suppleant i lagutskottet 1943–1952 och var ledamot i samma utskott 1953–1956. Dessutom uppläts en plats åt henne som ledamot i allmänna beredningsutskottet 1950–1952. Redan tidigt kom Disa Västberg med i utredningsarbete och valdes in i Befolkningskommissionen 1936–1938. Hon arbetade i tjänstepliktskommittén 1938, i flyktinghjälpskommittén 1940, i arbetsmarknadskommissionen samma år och i rådgivande nämnden för den sociala hjälpverksamheten 1944. Hon blev styrelseledamot i Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) 1948. De frågor hon motionerade om handlade framför allt om barn. Det kunde gälla sandlådor i grönområden, inrättande av barnavårdscentraler för barns hälsa, dagvårdsinstitutioner för barn, sexualupplysning i folkskolan, anslag till skolbespisning, förbättring av förlossningsvård, renovering av ungdomsfängelser, bostadshjälp åt ensamstående mödrar, vårdnadsfrågor som rörde barn och goda barnfilmer samt bra och billiga barnböcker med lämpligt innehåll.

I samband med Disa Västbergs 60-årsdag publicerades festskriften Socialdemokratisk kvinnogärning. Disa Västberg avled 1966, och hennes gravplats finns på Skogskyrkogården i Gamla Enskede i Stockholm.