Doris Håvik var socialdemokratisk riksdagsledamot, aktiv i Nordiska rådet, Europarådet samt FN-delegat.
Doris Håvik föddes i Majorna i Göteborg. Hennes föräldrar var Oscar och Ida Jansson. Fadern var anställd vid spårvägen och fackligt aktiv. Efter genomgången folkskola sökte hon sig till Majornas elementarläroverk för flickor. Utbildningen var sjuårig och ledde till normalskolekompetens. Hon började sedan arbeta vid Göteborgs sjukkassa 1943, vidareutbildade sig och arbetade samtidigt fackligt. Från 1946 till 1984 var hon anställd vid Försäkringskassan. År 1945 gifte hon sig med Ingemar Håvik, medlem i Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, SSU, och fackligt och politiskt aktiv. De fick sonen Malte. Under sin barnledighet läste Doris Håvik in en socionomexamen på distans.
När Doris Håvik återgick till sin tjänst vid Försäkringskassan hade mycket hänt inom försäkringsområdet. Lagstadgad, obligatorisk sjukförsäkring hade införts 1955 och allmän tilläggspension, ATP, 1960. Vid denna tid blev hon medlem i Försäkringsfunktionärernas förbund och gick 1959 in i det socialdemokratiska partiet. Hon fick snart kommunala uppdrag i barnavårdsnämnden och socialnämnden. Hon anlitades vidare som föreläsare av kvinnoklubbar, fackliga organisationer och stadsdelsföreningar runtom i hela Västsverige för att informera om de nya försäkringssystemen. Hennes kompetens blev alltmer känd och uppskattad och hon ombads att kandidera till en riksdagsplats. Efter socialdemokraternas segerval 1968 invaldes hon som ledamot av riksdagens andra kammare.
Doris Håvik blev en aktiv och framgångsrik riksdagsledamot. Det finns 991 träffar på henne i riksdagens protokoll. Åren 1971-1993 var hon ledamot (1985-1991 ordförande) i socialförsäkringsutskottet, där hon gjorde sina största och viktigaste insatser. Hon har själv betonat hur viktigt det är med sakkunnighet och erfarenhet från yrkeslivet om man vill påverka någon fråga i utskottsarbetet. Hon kunde exempelvis upptäcka att gammal lagstiftning inte alls avspeglade den aktuella samhällssituationen när det gällde frågan om barnavårdsmannaskap för ogifta kvinnors barn och änkepensionens avveckling.
Redan i sitt jungfrutal i riksdagen tog Doris Håvik upp de nedtyngda och fattiga kvinnornas rätt och den frågan följde henne sedan genom hela riksdagsarbetet. Hon var också en flitig motions- och propositionsskrivare när det gällde Göteborg. Exempelvis lade hon förslag om att göra Röhsska museet till ansvarsmuseum, att inrätta fler utbildnings- och forskarmiljöer vid Handelshögskolan, att inrätta en juristlinje i Göteborg, skapa forskningsplatser inom socialforskningsområdet och att ge ökade anslag till de vetenskapliga biblioteken.
Doris Håvik verkade även internationellt. Hon var ledamot av krigsdelegationen 1991-1994 och i EG-delegationen 1993-1994. Hon arbetade inom Nordiska rådet under 12 år och 1982- 1994 satt hon i Europarådet. I båda dessa organisationer var hon ledamot av de sociala kommittéerna. I Committee of Social, Family and Health Affairs var hon ordinarie ledamot från 1982 och blev sedan dess ordförande. Åren 1976-1981 var hon svensk delegat i Förenta Nationerna i New York. Även här fanns hon i den sociala kommittén.
År 1995 tilldelades Doris Håvik H. M. Konungens medalj av åttonde storleken i Serafimerordens blå band. Av Göteborgs universitet erhöll hon Pro Arte et Scientia 1987 och 1989 fick hon Göteborgs Stads förtjänsttecken.
Doris Håvik avled 2009 och är begravd på Värö kyrkogård.
