Elfriede Kolbe-Dobrowolny var en svensk-österrikisk pianist och pianopedagog.

Elfriede Kolbe-Dobrowolny föddes 1902 i Graz i det kejserliga Österrike men fick sin musikaliska fostran i Klagenfurt, vid vars konservatorium hennes far Leo Dobrowolny var rektor och dessutom hennes första pianolärare. Som lärjunge till Emile Jacques-Dalcroze var fadern tidig med att introducera dennes rytmik i undervisningen. Elfriede Kolbe-Dobrowolny hade ursprungligen tänkt bli skådespelerska; hon medverkade bland annat i inspelningen av en stumfilm med den berömde Alexander Moissi innan hon bestämde sig för att göra karriär som pianist.

I stället för att låsa sig vid en bestämd pianoskola valde hon att fördjupa sig i sådana pianoskolor som med eller utan mellanled fortfarande förvaltade traditioner efter de stora tonsättarna, som exempelvis Liszt-eleven Emil von Sauer vid Musikakademien i Wien, där hon också studerade för H Andrassy. Hos Carl Friedberg i Baden-Baden och senare i New York fick hon lära sig fingerlegatots konst, eller hur man på rätt sätt fraserar och pedaliserar pianomusik av Brahms och Schumann. I Berlin studerade hon för Busoni-eleven Frieda Kwast-Hodapp, som Max Reger hade tillägnat sin pianokonsert, samt för Ernst Fischer-eleven Conrad Hansen. En levande Chopin-tradition sökte hon hos Isidor Philipp i Paris. I Haag tog hon lektioner för H Goemans, och efter en konsert i USA djupintervjuade hon den spanske pianisten José Iturbi. Men den pianolärare hon helst av allt hade velat möta var den legendariske Tobias Matthay som undervisat bland andra Myra Hess, Clifford Curzon, Moura Lympany och Eileen Joyce. Hon skulle aldrig få studera under Matthay, men hans skrifter kom att bli ytterst betydelsefulla för henne.

Elfriede Kolbe-Dobrowolny gifte sig 1930 med den ryskfödde filosofie doktorn Robert Johan Wilhelm (William) Kolbe. Före kriget hade hon konserterat i Österrike, Schweiz, Holland, England och naturligtvis i Berlin där hon och hennes man länge var bosatta och med vars filharmoniker hon hade spelat tre år efter solistdebuten 1930. År 1946 flyttade de till Sverige. Följande år debuterade hon i lilla konserthussalen med Beethoven, Brahms, Schumann och Debussy. Efter makens död arbetade hon från 1963 som producent för Rikskonserter. Under 1960-talet turnerade hon, bland andra med tonsättaren Laci Boldemann.

Elfriede Kolbe-Dobrowolny var redan folkpensionär när hon med sedvanlig energi tog uti med pianoteoretiska böcker av Tobias Matthay som andra bara hade suckat över. Hon gick in för att läsa på djupet och verkligen förstå engelsmannens ytterst svårgenomträngliga skrifter. På 1980-talet byggde hon upp en internationell föreläsningsverksamhet över ämnen som det synliga och osynliga i pianospelet och anslagets hemligheter.

År 1981 utsåg Svenska Pianopedagogförbundet (EPTA Sweden) henne till hedersordförande som tack för att hon hade ställt sina krafter till förbundets förfogande omedelbart efter att 1951 ha fått sitt svenska medborgarskap. Först blev hon medlem av den så kallade prövningsnämnden, senare vald som sekreterare 1968 och slutligen som ordförande mellan 1976 och 1979. Bland eleverna kan flera etablerade pianister noteras — bland andra Dag Achatz, Julius Jacobsen, Käbi Laretei och Eva Pataki — som med hennes hjälp fann lösningen på sina genom felaktig teknik förvärvade problem.

Hennes insats som pianopedagog erkändes aldrig officiellt, trots hennes mer än sextioåriga pianolärarverksamhet. En av anledningarna till utanförskapet var, ansåg hon, att det inte fanns några stipendier som hennes elever kunde söka, vilket eleverna vid Musikhögskolan hade. Typiskt nog blev hon heller inte omnämnd i Tore Uppströms sammanfattande Pianister i Sverige, 1973.

Elfriede Kolbe-Dobrowolny bodde på fjärde våningen på Vattugatan 10, tills Aftonbladet vid slutet av 1990 lämnade huset. Under mer än trettio års tid skulle hennes takvåning med sina bägge flyglar fungera som ett inofficiellt kulturcentrum för en skara vilsna, nyanlända musiker. Vid de regelbundna sammankomsterna gav hon utsökta små kammarkonserter, i första hand med sin trio bestående av cellisten Karl-Göran Bergström och violinisten Edith Wohl, som räddats från Budapest av Raoul Wallenberg. Här spelade också cellisten Rainer Miedel från Tyskland, ackompanjerad av en annan överlevare, den ungerske pianisten Janos Solyom.

Elfriede Kolbe-Dobrowolny avled vid 94 års ålder i Stockholm, 1997. Hon ligger begravd på Lidingö kyrkogård.