Svenskt kvinnobiografiskt lexikon

Till avancerad sökning
 

För att göra mer avancerade sökningar och sammanställningar kan du använda Språkbankens verktyg Karp. Det rekommenderas i första hand för forskare som vill analysera de uppgifter som ligger till grund för SKBL.

  Till Karp (Extern länk)

Maria Elisabeth Kuylenstierna-Wenster

1869-09-161933-02-13

Författare, översättare

Elisabeth Kuylenstierna-Wenster var en av sin tids mest produktiva kvinnliga författare och översättare inom genren romantikberättelser. Med sina romaner och noveller bidrog hon till tidens debatt i kvinnofrågan.

Elisabeth Kuylenstierna-Wenster föddes 1869 i Sicklaö (nuvarande Nacka), Stockholms län. Hon var yngsta barnet till lantbrukaren Claës Leopold Kuylenstierna och Sofia Maria Katarina Nyström. I familjen fanns även den två år äldre sonen, Klas Erik. Han skulle komma att utbilda sig till civilingenjör och så småningom bli byrådirektör vid Patent- och registreringsverket. Elisabeth Kuylenstierna-Wenster hade också en äldre syster som dock dog redan som spädbarn.

Elisabeth Kuylenstierna-Wenster tycks ha vuxit upp i ett ombonat och gammaldags sirligt hem. Faderns tidiga död gjorde troligen stämningen något dämpad. Hon skrev själv senare att hemmet var ”hägnande, men ej modernt lifssjudande”. Sedan tidig barndom hade Elisabeth Kuylenstierna-Wenster en synskada, som gjorde henne mycket närsynt. Men synskadan hindrade henne inte från att påbörja en författarkarriär som blev mycket omfattande.

Uppenbarligen fick Elisabeth Kuylenstierna-Wenster en god utbildning, åtminstone vad gällde språk. Under 1890-talet studerade hon utomlands – i Frankrike, Tyskland och Danmark. Våren 1905 gifte hon sig med advokaten Holger Wenster. Han var tjänstemannason från Göteborg. I april 1906 föddes deras enda barn, dottern Inger. Familjen bosatte sig i Malmö. Äktenskapet föreföll lyckligt. Man och barn tycks inte ha hindrat Elisabeth Kuylenstierna-Wenster från att vara mycket verksam. Tvärtom verkar det som åtminstone dottern blev en inspirationskälla för hennes skrivande. I maj 1922 fick dock äktenskapet och familjelyckan ett abrupt och tragiskt slut. Holger Wenster försvann spårlöst på väg till sitt arbete. Sydsvenska Dagbladet skrev ett par gånger om det ”gåtfulla” försvinnandet och om polisens efterspaningar. Elisabeth Kuylenstierna-Wenster var förtvivlad, orkade inte skriva och fick ekonomiska problem. En av dem hon vände sig till för att be om hjälp var Selma Lagerlöf, som också skickade en summa pengar. Efter flera veckor hittades Holger Wenster död i Danmark. Begravningen ägde rum den 1 juni 1922 i S:t Pauli församling, Malmö.

Under de närmaste tio åren fortsatte Elisabeth Kuylenstierna-Wenster oförtrutet att arbeta. Hösten 1932 drabbades hon emellertid av ytterligare en personlig tragedi. Dottern Inger Wenster insjuknade i tuberkulos och avled på Sävsjö sanatorium. Hon var då färdig medicine kandidat och hade nyligen påbörjat sina licentiatstudier. Hon spåddes en lysande karriär och fick stipendier flera gånger. Dotterns bortgång blev för mycket för Elisabeth Kuylenstierna- Wenster. Hon tappade livsviljan och avled den 13 februari 1933.

Redan i slutet av tonåren började Elisabeth Kuylenstierna arbeta för Illustreradt Året om och strax därpå även för Idun, där hon kom att verka livet ut. År 1896 började hon skriva för både Svenska Dagbladet och Stockholms-Tidningen. Hon skrev noveller och kåserier men översatte också utländska följetonger. Under en tid redigerade hon avdelningen ”Kvinnor och Hemmet” i Svenska Journalen. För tidningen Vårt Land skrev hon bland annat om svenska kvinnliga författare. Hon medverkade även flitigt i Allers Familj-Journal och i litterära kalendrar, som folkkalendern Svea. Därutöver författade hon omkring 80 romaner. Dessutom arbetade hon som litteraturrecensent och som föreläsare.

Elisabeth Kuylenstierna-Wensters omfångsrika författarskap kan grovt indelas i tre kategorier: familjeromaner, flickböcker i nutidsmiljö samt romantiska historiska romaner, flertalet med en kvinna som huvudperson. Sin första bok Beroende gav hon ut 1898. Den skildrar en ung flickas öde. I familjeromanerna är huvudpersonen ofta en ung kvinna som drömmer om att få utveckla sina konstnärstalanger. Hon längtar ut i världen och önskar frigöra sig från den trångsynta, konservativa släktkretsen. Men ställd inför valet mellan äktenskap eller karriär resignerar hon och väljer nästan alltid äktenskapet. Hur kvinnan än väljer måste hon under vånda göra ett stort offer. Det här är ett tema som Elisabeth Kuylenstierna-Wenster återkommer till många gånger. Kanhända tog hon sin utgångspunkt i den egna uppväxtmiljön, som förefaller instängd för den som – med hennes egna ord – var född med ”ett ungt äfventyrslystet sinne”.

Flickböckerna skrev Elisabeth Kuylenstierna-Wenster framför allt senare i livet. De producerades i snabb takt. Troligen hade hon då sin dotter och dotterns kamrater som inspiration och tänkt läsekrets. I flickböckerna ställs ofta den gammaldags fostrade och något omogna familjeflickan i motsats till backfischgänget – de mer moderna och lössläppta flickorna.

Elisabeth Kuylenstierna-Wensters historiska romaner byggs oftast upp kring betydelsefulla och starka kvinnor. Hon tecknar miljöer, använder snabba repliker och ett måttfullt arkaiserande språk. Huvudpersonerna stiger visserligen fram ur historien i romantiserad form, men de kan också ses som tänkta förebilder för den moderna kvinnan. Hennes första historiska roman, Sophie Ottosdotter: berättelsen om ett kvinnoöde, publicerades ursprungligen som följetong i Idun 1907. Själv sade Elisabeth Kuylenstierna-Wenster att hon var mest nöjd med sina historiska romaner. De hade berett henne mest arbete och därför hade hon blivit mer förtrogen med de personer hon skildrat. Favoritepoken var 1600-talet. Gestalterna då var ”storvulna” och hon beundrade ”storvulna människor”. Men hon hyste också ett stort intresse för ”kvinnor kring Gustav Vasa”. En av Vasatidens kvinnor som hon skrev om var Kristina Gyllenstierna i romanen med samma namn, 1912.

Elisabeth Kuylenstierna-Wenster var även verksam som översättare och gjorde ett 70-tal översättningar av berättelser och romaner, ofta i följetongsform för tidningar. Företrädesvis översatte hon från danska, men hon översatte även enstaka verk från norska, tyska, franska och engelska. Den danska författare hon har översatt flest verk av är den jämnåriga Anna Baadsgaard, men hon översatte även böcker av Jenny Blicher-Clausen, Charlotte Eilersgaard samt Karin Michaëlis. Dessa fyra författare var, liksom Elisabeth Kuylenstierna-Wenster själv, mycket produktiva. Samtliga skrev också inom samma genrer som hon och om kvinnor, unga flickor, familjen och emancipationen.

En dryg handfull av Elisabeth Kuylenstierna-Wensters böcker finns tillgängliga i elektronisk form. Ett antal av hennes böcker har också lästs in som talböcker. Det visar att hon ännu inte är bortglömd.

Elisabeth Kuylenstierna-Wenster dog 1933 och är begravd på S:t Pauli norra kyrkogård i Malmö.


Gundel Söderholm



Hänvisa gärna till denna artikel, men uppge alltid författarnamnet enligt följande:

Maria Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, www.skbl.se/sv/artikel/ElisabethKuylenstiernaWenster, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Gundel Söderholm), hämtad 2018-12-14.




Övriga namn

    Flicknamn: Kuylenstierna
    Pseudonym: Sten Vide


Familjeförhållanden

Civilstånd: Änka
  • Mor: Sofia Maria Katarina Nyström
  • Far: Claës Leopold Kuylenstierna
  • Syster: Elin Maria Kuylenstierna
fler...


Utbildning

  • Övrigt, : Språkstudier i Danmark, Tyskland och Frankrike


Verksamhet

  • Yrke: Författare
  • Yrke: Översättare
  • Yrke: Litteraturkritiker


Bostadsorter

  • Födelseort: Sicklaö
  • Sicklaö
  • Malmö
  • Dödsort: Malmö


Källor

Litteratur
  • Söderholm, Gundel, Svea: en litterär kalender 1844-1907, Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2007, Uppsala, 2007

Uppslagsverk


Vidare referenser