Elisabeth Olin var operasångerska, hovsångerska, skådespelare, musiker och tonsättare. Hon har kallats Sveriges första svenskfödda operaprimadonna, och hon var den första kvinnan som valdes in i Musikaliska Akademien, 1782.

Elisabeth Olin föddes som Elisabeth Lillström 1740 i Katarina församling, Stockholm. Fadern hette Petter Lillström, organist i Katarina församling och hovmusiker. Modern var sångerskan och skådespelaren Elisabeth Söderman-Lillström, primadonna i Stora Bollhusets teater och medlem i teaterns styrelse. Petter Lillström var även musiker i teaterns orkester.

Elisabeth Olin var paret Lillströms förstfödda, och hon följdes av fem yngre systrar och två bröder. Förutom Elisabeth nådde systrarna Margareta och Anna Christina vuxen ålder. Elisabeth debuterade redan som sexåring den 20 maj 1747 i sångspelet Syrinx eller Then uti Wassförwandlade Wattu-Nymphen, troligen sammanställd och delvis komponerad av Lars Samuelsson Lalin. Modern spelade titelrollen och dottern gjorde en lyckad debut i rollen som Astrild. Elisabeth Olin fick troligtvis musikutbildning i hemmet, men fick också undervisning av organisten i Storkyrkan Ferdinand Zellbell den yngre, samt av den italienske operasångaren Giovanni Croce, anställd som svensk hovsångare.

Elisabeth Olin gifte sig vid tjugo års ålder, 1760, med hovsekreteraren och sedermera assessorn Gabriel Olin, som var tolv år äldre. Tillsammans fick de döttrarna Elisabeth (Elise), Hedvig Sofia, sönerna Gabriel och Gustaf samt döttrarna Carolina Charlotta och Gustava. Elise Olin följde i sin mors fotspår och blev även hon en uppskattad operasångerska. Elisabeth Olin blev änka 1794 då hennes make Gabriel Olin avled efter en tids sjukdom vid 66 års ålder.

Troligen debuterade Elisabeth Olin som konsertsångerska på 1750-talet, men hennes namn finns inte säkert bekräftat förrän vid en konsert given till förmån för hennes far 1769, dirigerad av hovkapellmästare Francesco Uttini i Riddarhuset. Vid samma tid, 1769—1770, medverkade hon i de så kallade kavaljerskonserterna under Ferdinand Zellbells ledning och under kommerserådet Patrik Alströmers beskydd. Elisabeth Olin prisades för sin ljuvliga röst, sitt klavesinspel och för sin fägring. Mycket tyder på att det var Elisabeth Olin som under hela 1760-talet vid olika konserter presenterades med formuleringar som en röst ”som vunnit publikens tycke” och som ”vunnit publikens bifall”. År 1768 gav Elisabeth Olin ut en egen komposition, en sång som ingick i Gustaviade. Hjältedikt i tolv sånger av Erik Skjöldebrand. Svenska tonsättare bidrog med var sin komposition i denna samling, och den åttonde härrörde från Elisabeth Olin. Vid kung Adolf Fredriks begravning den 30 augusti 1771 i Riddarholmskyrkan framträdde hon som solist i den av Francesco Uttini komponerade sorgekantaten.

Elisabeth Olin medverkade även i Uttinis festkantat vid Gustav III:s kröning i Storkyrkan den 29 maj 1772. Samma år kontrakterades hon som hovsångerska av Gustav III. Detta var inget okontroversiellt beslut. Visserligen ansågs Elisabeth Olin vara landets främsta sångerska, men eftersom det av många ansågs moraliskt tvivelaktigt att framträda på scenen, var det inte säkert att hustrun till en ämbetsman skulle tacka ja. Detta gav henne ett utmärkt förhandlingsläge, eftersom hon dessutom genom sitt äktenskap räknades till ståndspersonerna. Hon begärde också en mycket hög lön, och fick 666 riksdaler och 32 skilling årligen. ”Hon håller sig mycket dyr”, ansåg kungen. Men han ville ha de yppersta förmågorna vid inrättandet av den svenska operan, så Elisabeth Olins begäran beviljades. Ingen annan kvinna i Sverige före henne hade haft en lika hög lön, och ingen annan artist i landet i hennes samtid fick högre ersättning. Hon hade också som enda skådespelare i Sverige en privat loge på teatern.

Elisabeth Olin spelade den kvinnliga huvudrollen i den nya svenska operan Thetis och Pelée, uruppförd den 18 januari 1773 inför ett fullsatt Bollhus. Musiken var komponerad av Uttini, och librettot efter Fontenelle hade omarbetats av kungen med viss hjälp av Johan Wellander. Verket invigde den Kungliga Operan. Den manliga huvudrollen spelades av Carl Stenborg. Elisabeth Olins dotter med samma namn, tolv år gammal, spelade rollen som Kärleken och hennes syster Anna Christina spelade Echo. Operan möttes med stor förtjusning och gavs ett tjugotal gånger för fullsatta hus.

Under många år framöver kom Elisabeth Olin att spela huvudrollen i de flesta pjäser som uppfördes. Hon spelade Galathea i Acis och Galathea av Georg Friedrich Händel 1773, Eurydike i Orfeus och Eurydike av Cristoph Willibald Gluck samma år och senare huvudrollen i Silvie av Breton och Trial, Aline i Aline, drottning av Golconda av Uttini, Klytaimnestra i Ifigenia i Aulis av Gluck, med flera. För det mesta spelade hon mot Carl Stenborg. År 1774 spelade hon Mechtild i Birger Jarl och Mechtild mot Carl Stenborg i Rikssalen vid hertig Karls bröllop med Hedvig Elisabet Charlotta. Hon berömdes särskilt för sin dramatiska rollgestaltning och briljanta sångteknik. Elisabeth Olin har kallats ”Sveriges första dramatiska artist” och ”Den svenska Maran” efter den kända tyska operasångerskan Elisabeth Mara. År 1782 invaldes Elisabeth Olin som första kvinna i Musikaliska Akademien, som ledamot nummer 85.

År 1782 begärde Elisabeth Olin avsked från Operan vid 42 års ålder, men hon spelade rollen Zulma i Cora och Alonso av Johan Gottlieb Naumann säsongen 1782—1783. Orsaken till uppsägningen sägs ha varit att hennes dotter, Elise Olin, inlett ett förhållande med Carl Stenborg, som länge varit Elisabeth Olins älskare. Formellt kvarstod Elisabeth Olin i sitt yrke till 1803, men uppträdde endast vid några gästuppträdanden. Elisabeth Olin erhöll en livstidspension på 12 000 daler och var den första vid Kungliga Teatern som fick en sådan förmån.

Elisabeth Olin framträdde som solist vid Gustav IV Adolfs bröllop 1797. Den 27 februari 1808 gjorde hon sin sista offentliga föreställning vid en konsert i Riddarhuset. Kort före sin död 1828 sjöng Elisabeth Olin privat för den berömda operasångerskan Angelica Catalani, som imponerades av hennes röst, som ännu vid 88 års ålder hade vacker klang.

Elisabeth Olin avled, 88 år gammal, den 26 mars 1828 i Stockholm och begravdes i Tyska kyrkans katakomber i Stockholm.