Ella Odstedt är en av Sveriges främsta folkminnesupptecknare. Från 1920- till 1960-talet intervjuade hon hundratals personer runt om i Norrland om äldre tiders tro, seder och dikt.
Ella Odstedt föddes 1892 i Arnäs socken, inte långt från Örnsköldsvik. Hon var näst äldst av muraren Johan Ohlssons och hans hustru Gustava Bloms sex barn. Stora delar av sin barn- och ungdomstid tillbringade hon i farföräldrarnas hem i Arnäs. Farmodern, Katarina Ohlsson, var en flitig berättare och inspirationskälla för Ella Odstedt: ”Jag satt många gånger halft stel av skräck och hörde hennes historier om ’vitera’, om de underjordiska och om allt möjligt ’oknytt’”, mindes Ella Odstedt senare. Redan som ung nedtecknade hon själv sagor, sägner och bruk, bland annat efter sin farmors berättelser. Nedteckningsverksamheten tog rejält fart år 1917 efter att hon fått kontakt med Nordiska museet och Edvard Hammarstedt, en av dåtidens främsta folklorister. Han kom att fungera som mentor för Ella Odstedt, som gjorde uppteckningar åt museet i ångermanländska Arnäs men även i andra delar av Norrland.
Som upptecknare knöts Ella Odstedt 1925 till Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala (nuvarande Dialekt- och folkminnesarkivet). Två år senare anställdes hon som arkivbiträde. Hon kom att stanna kvar vid arkivet till dess att hon pensionerades. Hennes arbetsuppgifter bestod bland annat i att handha och instruera arkivets upptecknare. Vidare författade hon ett trettiotal frågelistor, huvudsakligen av folkloristisk karaktär. Dessutom gjorde hon själv ett stort antal uppteckningar i Norrland men även längre söderut. Till största delen rörde hennes uppteckningar folklig dikt, tro och seder men hon kom också att intressera sig för materiell kultur, till exempel byggnadsskick, dräkt och textil. Härtill kom uppteckningar av dialekter, bland annat i Arnäs. Sammanlagt omfattar hennes uppteckningar cirka 60 000 sidor.
Ella Odstedts första större artiklar byggde till största delen på hennes egna fältarbeten. ”Sagor från Ångermanland” trycktes i Svenska landsmål och svenskt folkliv, 1931, och ”Naturväsen i ångermanländsk folktro” i Folkminnen och folktankar, 1933. Hennes första monografi, Varulven i svensk folktradition, publicerades 1943. Boken innehåller berättelser om människor som kunde ta varg- eller björngestalt och bygger på såväl uppteckningar som äldre litterära belägg. Huvudsakligen behandlas tre troskomplex: tron på självförvandling, förvandling genom förgöring och genom omständigheterna vid födseln. I samtiden jämfördes boken med en doktorsavhandling; den fick mycket positiva recensioner av landets ledande folklorister och bidrog säkerligen till såväl invalet i Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur (GAA) som utnämningen till hedersdoktor vid Uppsala universitet. Även Ella Odstedts andra monografi, Folkdräkter i övre Dalarna, 1953, mottogs positivt. På 553 sidor redogör hon utförligt för såväl textil som klädedräkt i övre Dalarna under 1800-talets första hälft. Till stor del bygger boken på egna uppteckningar.
Ella Odstedts uppteckningar används fortfarande flitigt och är ovärderliga källor till förståelse av äldre tiders folkliga kultur. Ett exempel på intresset för Ella Odstedts uppteckningar är boken Norrländsk folktradition, utgiven 2004 av GAA. Samlingen innehåller 1 500 av hennes uppteckningar, utvalda och kommenterade av Bengt af Klintberg.
Även som forskare är Ella Odstedt fortfarande läst. År 2012, nästan 70 år efter det att Varulven i svensk folktradition först publicerades, gavs boken ut på nytt.
Ella Odstedt avled 1967.
