Ellen Wester gjorde pionjärinsatser som professionell kvinnlig översättare och som kvinnlig reporter.

Ellen Wester föddes 1873 i ett högreståndshem i Rejmyre, Östergötland. Fadern var läkare och modern löjtnantsdotter av adlig börd. Ellen Wester formella utbildning tycks ha begränsats till några år i flickpension på 1880-talet. En dagbok från denna tid, mellan 12 och 17 års ålder, tyder på ett brinnande intresse för tidens sociala och litterära frågor, bland annat kvinnoemancipationen. Samtidigt finns ett uppror mot förtryckande konventioner. Sannolikt vägrade hon att konfirmeras i Svenska kyrkan. Fadern verkar ha motsatt sig att hon skulle ta studenten. Hon studerade på egen hand och skaffade sig grundliga kunskaper i ett flertal språk, särskilt de slaviska.

Ellen Wester debuterade i bokform som översättare redan som 18-åring, 1891, och fortsatte på denna bana under pseudonymen E. Weer fram till sin död 1930. Hennes karriär präglas av en enastående arbetsförmåga och produktivitet, som inte gick ut över kvalitén i verksamheten. Vid 21 års ålder hade hon hunnit publicera översättningar från fem språk, bland annat polska, och korresponderade med förläggaren Lars Hökerberg i Stockholm om lämpliga författare att översätta. Hennes samlade produktion i bokform omfattar översättningar av drygt 80 titlar och därtill kommer ett stort antal översatta noveller i dagspress och tidskrifter. Hon är idag främst ihågkommen för sina översättningar av polsk litteratur, som hon utförde direkt från originalspråket. Sin förtrogenhet med det polska språket och den polska kulturen tycks hon bland annat ha skaffat sig genom kontakten med exilpolacken Henryk Bukowski, grundare av antikfirman Bukowski Auktioner, och dennes syster i Frankrike, Maria Gierszyńska. Under 1898−1899 besökte hon flera polska städer och hon gjorde en pionjärinsats som kvinnlig reporter med artikelserier om Polen i Dagens Nyheter och i Lunds Dagblad. De flesta av artiklarna är återutgivna i samlingen Polska brev, 1992.

När polacken Henryk Sienkiewicz fick Nobelpriset 1905 hade Ellen Wester översatt de båda huvudkandidaterna, Sienkiewicz själv och romanförfattaren samt kvinnosakskvinnan Eliza Orzeszkowa. När priset 1923 gick till polacken Władysław Reymont var det återigen Ellen Wester som försvenskat Reymont och dennes rival Stefan Żeromski. Hon arbetade också med andra slaviska språk, ryska (Merezjkovskij, Gorkij) samt tjeckiska och hon gav sig i kast med den antika litteraturen: Platons dialoger, Marcus Aurelius och Petronius. Hennes översättningar har återutgivits, i moderniserad form, ända in i vår egen tid. Generationer av svenska läsare har stiftat bekantskap med Gorkijs Min barndom genom Ellen Westers tolkning.

Ellen Wester var fram till sin död bosatt i Vaxholm, dit hennes familj flyttat i slutet av 1880-talet. Somrarna tillbringade hon oftast i barndomens Östergötland, på den älskade gården Sillsjö (Rejmyre). Hon tillhörde den intellektuella kretsen kring KJ, Klara Johanson, med vilken hon tidvis hade ett förhållande. Hon uppfattades som en okonventionell person, ”svärande och storrökande”. Men framför allt var hon en hårt arbetande, kvalitetsmedveten yrkeskvinna. För sin översättargärning tilldelades hon Letterstedtska priset av Vetenskapsakademien 1915 och den unga polska republiken förärade henne en orden, Polonia Restituta.

Ellen Wester dog i Vaxholm 1930.