Elly Löfstrand initierade den svenska husmorsgymnastiken. Etableringen av denna gymnastikform var en anmärkningsvärd insats för svenskt och internationellt folkhälsoarbete.

Elly Löfstrand föddes 1913 i Stockholm. Hennes föräldrar var Knut Gottfrid Löfstrand, köpman och Josefina Löfstrand, född Svensson. Endast lite är känt kring Elly Löfstrands uppväxt och tidiga utbildning, men under åren 1934–1936 var hon student vid Gymnastiska centralinstitutet (GCI, nuvarande Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH). Där utbildade hon sig till gymnastikdirektör, vilket gjorde henne särskilt lämpad för uppgiften att stärka hemarbetande kvinnors fysiska och psykisk hälsa. I utbildningen ingick både frisk- och sjukgymnastik. Hennes idrottsliga bakgrund omfattade ett brett idrottsintresse: friidrott, simning, skidåkning och hastighetsåkning på skridskor. Elly Löfstrand var ledamot i en rad kommittéer inom Svenska Gymnastikförbundet (SvGF) och Stockholms idrottssektion för kvinnor. I detta låg att engagera sig i ”dampropaganda för kvinnlig idrott”.

Startdatumet för husmorsgymnastiken brukar dateras till den 17 juli 1942 då 17 husmödrar under ledning av Elly Löfstrand gav en uppvisning på Zinkensdamms IP i Stockholm. Elly Löfstrand var då anställd som sjukgymnast och ergonom på Konsum Stockholm. Två år senare anställdes hon på Kooperativa Förbundet (KF) med uppgiften att sprida husmorsgymnastiken i Sverige och utomlands.

Succén med husmorsgymnastiken står att finna i dess enkla och tydliga budskap riktat mot en avgränsad målgrupp. Den skulle vara lätt att följa, inte inriktad på prestation och akrobatiska övningar utan stärka bål, ben och fötter samt ge avkoppling. Därtill genomfördes den dagtid, nära hemmet och med möjlighet till barnpassning samt var billig. Klädseln med blå byxor och vit blus förstärkte vi-känslan. När det gällde Ellys Löfstrands egen hållning var den utifrån befintligt källmaterial inriktad på att sprida husmorsgymnastiken på ett så entusiasmerande, välbehövligt och genomtänkt sätt som möjligt. Elly Löfstrand betonade ofta att den psykiska avkopplingen från hemarbetet var minst lika viktig som den fysiska träningen. Ville husmödrarna ha en mer avancerad gymnastik så fanns vanlig motionsgymnastik att tillgå.

Enligt historikern Britta Lövgren går det att relatera etableringen av husmorsgymnastiken till de politiska och samhälleliga sammanhang som rådde under 1940- och 1950-talen, men också till 1930-talets kris i befolkningsfrågan. Kvinnan och husmodern var i centrum för en rad politiska åtgärder. Det var också under mellankrigstiden som idrottsrörelsen utvecklades till en folkrörelse. Elly Löfstrands insats bör också ses i ljuset av folkspänstpropagandan. Om än husmorsgymnastiken kan tyckas vara en praktiskt och social rörelse och inte en i första hand ideologisk, fanns den i ett sammanhang av folkhälsa och idéer kring kroppsideal, könsroller och kvinnors särart.

Elly Löfstrands dubbla tillhörighet i organisationerna KF och SvGF var viktig för husmorsgymnastikens etablering och spridning. I detta var Elly Löfstrand den sammanhållande länken och ledaren. Hon byggde systematiskt upp välbesökta ledarutbildningar för svenska och internationella deltagare på SvGF:s gymnastikfolkhögskola Lillsved (senare Lillsved Idrottsfolkhögskola). Genom deltagande i otaliga uppvisningar, ofta i samband med andra evenemang, blev genomslaget stort. En omtalad uppvisning var de 5 000 husmödrarnas framträdande på Gärdet i Stockholm under den svenska gymnastikuppvisningen Lingiaden 1949. Spridningen av husmorsgymnastiken skedde även via program inspelade på grammofonskivor och inslag i radion. Från slutet av 1940-talet ledde Elly Löfstrand Koppla av: Gymnastik för husmödrar och senare För oss äldre: Sitta och spänsta i P1.

Deltagarantalet inom KF växte från 17 deltagare 1942 till 60 000 år 1960. Inom SvGF växte andelen vuxna kvinnor som medlemmar från 40% 1956 till 55% 1964. Med denna tillströmning blev SvGF det näst största förbundet inom Riksidrottsförbundet.

Redan 1944 belönades Elly Löfstrand med Stockholms Gymnastikförbunds förtjänstmedalj i guld, och blev utsedd till Årets idrottskvinna 1962 för framstående ledargärning i idrott, ett pris som vid denna tid var en motsvarighet till Bragdguldet. Ytterligare en utmärkelse var Svensk Damtidnings pris för kulturella gärningar som hon fick 1963 med motiveringen att hon med entusiasm och energi skapat och drivit fram den svenska husmorsgymnastiken till en modern folkrörelse.

Elly Löfstrand reste med stora trupper till ett antal länder i Europa, besökte USA och deltog på Gymnaestradan, gymnastikens motsvarighet till de olympiska spelen. I intervjuer vid hemkomsten från denna typ av resor konstaterade Elly Löfstrand att många länder låg långt efter Sverige i att möta hemarbetande kvinnors behov av träning och gemenskap. Under 1950-talet kom husmorsgymnastiken successivt att etableras i en rad europeiska länder.

I början av 1970-talet gick husmorsgymnastikens era mot sitt slut. Antalet hemarbetande kvinnor minskade och i samhället pågick en jämlikhetsdebatt. KF döpte om sin gymnastik till KF-gymnastik och SvGF införlivade husmorsgymnastiken i motionsgymnastiken under namnet ”lättgymnastik”. När nya träningstrender kom från USA konstaterade Elly Löfstrand att det korrekta utförandet ändå var det viktiga.

I de otaliga tidningsartiklar som finns om Elly Löfstrand återges hennes ledarskap med ord som den engagerade, strålande och klara ledaren. I Svenska Dagbladet 1942 hävdades att under hennes ledning deltog husmödrarna ”med dödsförakt och häpnadsväckande energi”.

Elly Löfstrand förblev ogift och avled 1991, 77 år gammal. Hon är begravd på Norra begravningsplatsen i Täby.