Elsa-Brita Nordlund var överläkare i psykiatri och Sveriges första barnpsykiater. Hon gjorde pionjärinsatser för patienter med anorexia och var internationellt engagerad i att utveckla förståelse och bemötande av denna patientgrupp.
Elsa-Brita Nordlund föddes i Stockholm. Hennes far, Karl Nordlund, var fil.dr. och lektor vid Uppsala universitet samt pedagog och rektor vid läroverk. Modern hette Elsa Augusta Nordqvist. Elsa-Brita Nordlund gifte sig aldrig, fick inga barn och vad man vet bildade hon ingen familj. Hon blev medicine kandidat 1927 och medicine licentiat 1938. Hon arbetade som läkare och överläkare och hade en stark klinisk förankring. Hon intresserade sig inte för forskning men bidrog med viktig klinisk kunskap och erfarenhet som lyftes fram i vetenskapliga journaler såsom Journal of Pediatrics och Journal of Psychosomatic Research.
Vid den tid då Elsa-Brita Nordlund utbildade sig till psykiater existerade inte barn- och ungdomspsykiatri som disciplin i Sverige. Hon sökte därför kunskap utomlands. Exempelvis studerade hon under 1929 och 1930 barnpsykiatri i Wien och kom där i kontakt med psykoanalytiskt baserade teorier och behandlingsmetoder. Senare i sitt yrkesliv strävade hon efter att förstå orsakerna till patienternas svårigheter och påpekade att symtom bör betraktas som den synliga delen av mer komplexa underliggande svårigheter. Rimligen hade hennes psykoanalytiska grundutbildning betydelse för detta förhållningssätt.
Elsa-Brita Nordlund engagerade sig framför allt i patienter med anorexia nervosa. Hon kom i kontakt med Hilde Bruch, som var en auktoritet inom forskning och teoribildning avseende ätstörningar och deras emotionella och relationella innebörd, och inspirerades av hennes förhållningssätt. Hilde Bruch var en tysk läkare och psykoanalytiker. Då hon var judinna fick hon efter nazisternas maktövertagande fly till USA, där hon sedermera blev professor. Elsa- Brita Nordlund och Hilde Bruch kom att hålla livslång brevkontakt och de hade en dialog om ätstörningar såväl som en dialog av mer privat natur.
Elsa-Brita Nordlunds banbrytande arbete med patienter med anorexia var tydligt inspirerat av Hilde Bruchs förhållningssätt. Detta innebar att man undvek att se klinikern som en expert och patienten som en mottagare av insatser. I stället sågs patienten som något av en expert på sig själv och klinikern skulle förhålla sig öppen och respektfullt nyfiken inför patienten och dennes perspektiv. Symtomen kontextualiserades, det ansågs nödvändigt att förstå patientens upplevelse, vilken emotionell funktion symtomen fyllde och i vilka relationella sammanhang de hade uppstått. Detta innebar att Elsa-Brita Nordlund endast i undantagsfall rekommenderade tvångsåtgärder eller förespråkade att klienten skulle genomgå viktkontroller. Samtalet och behandlingsalliansen sågs som centrala element i behandlingen. Samtidigt är det väsentligt att påpeka att Elsa-Brita Nordlund även gjorde pionjärinsatser avseende samverkan mellan den psykiatriska vården och exempelvis endokrinologi och odontologi, områden som påverkas vid anorexia.
Elsa-Brita Nordlund intresserade sig också för ungdomar med psykosociala svårigheter såsom kriminalitet och missbruk. Hon var Socialdepartementets expert då de i slutet av 1950-talet utredde behandling vid så kallade ungdomsvårdsskolor. Hon påpekade i sitt betänkande att de som togs in på ungdomsvårdsskola inte var en homogen grupp men att alla behövde vård och behandling. Hon skriver också att ungdomarna behöver bemötas av livserfarna människor som kan ”förstå vad som sker bakom det som synes ske”. Hon lyfter vikten av tolerans och förståelse såväl som betydelsen av att uppmuntra drabbade individer att ta eget ansvar. Hon resonerar också om svårigheten i att definiera vad som kan anses normalt respektive avvikande samtidigt som hon poängterar att ungdomars svårigheter behöver tas på allvar. Medicinalstyrelsen anlitade Elsa-Brita Nordlund som expert då frågor av barnpsykiatrisk art skulle diskuteras och avgöras. Hon anlitades även för att utöva tillsyn av institutioner för vård av barn med psykosociala och psykiatriska svårigheter. Därutöver var hon sakkunnig vid utarbetandet av Handledning i sexualundervisning för lärare i folkskolor som gavs ut år 1952.
Elsa-Brita Nordlund gjorde avsevärda insatser för att humanisera vården av barn som var inlagda på sjukhus, inom såväl den psykiatriska som den somatiska vården. Hon satte den enskilda individen i fokus, poängterade vikten av att förstå vad som ligger bakom symptom eller beteendeproblem, och framhöll betydelsen av kontextuella, relationella och socioekonomiska faktorer.
Elsa-Brita Nordlund dog 1987.
