Elsa Karlsson antogs 1913 som första missionär till Kongo för den baptistiska rörelsen Örebromissionen (ÖM). Hon gjorde stora insatser i bibelöversättning till två olika språk, bungili och gbaya.
Elsa Karlsson föddes 1889 i Stora Tuna i Dalarna. I hembygdens väckelserörelse kom hon med i den lokala baptistförsamlingen. I samband med en sammankomst i kapellet uppfattade den då 19-åriga Elsa Karlsson att Gud frågade henne om hon ville bli missionär i Kongo. Hon svarade ja och det gav hennes liv en ny inriktning. Följande år, 1909, deltog hon i en månadslång bibelkurs i Baptistförsamlingen Filadelfia i Örebro och 1910–1913 studerade hon vid den då relativt nystartade Örebro missionsskola. Hennes slutuppsats där handlade om mission i Kongo.
Den amerikanska missionären Alma Doering besökte Örerbo 1913 och talade då om det stora behovet av missionärer i Kongo. Elsa Karlsson anmälde sig som villig att resa ut för ett sådant uppdrag. John Ongman, rektor för Örebro missionsskola och pastor i Baptistförsamlingen Filadelfia, presenterade hennes missionärsansökan inför Svenska Baptistsamfundet (nuvarande Equmeniakyrkan). Ledningen avböjde dock att anta henne som Kongomissionär med hänvisning till att första världskriget just hade brutit ut. Församlingen beslöt då att ta ansvaret, vilket senare övergick 1917 till Örebro Missionsförening (senare Örebromissionen, ÖM), som då övertog den lokala församlingens ansvar för utländsk mission.
Sedan Elsa Karlsson tillbringat ett år i England, Schweiz och Tyskland för språk- och sjukvårdskurser reste hon i november 1914, under pågående krig, via England och Portugal till Belgiska Kongo (nuvarande Demokratiska republiken Kongo, eller Kongo-Kinshasa). Efter fyra månaders resa anlände hon i mars 1915 till arbetsfältet för den amerikanska Congo Inland Mission i Kasaiprovinsen. Där var hon missionär för ÖM 1915–1919. Enligt en vanlig praxis gjorde de nya missionärerna en lärotid i en annan missions redan pågående arbete. Under denna period, i april 1918, gifte sig Elsa Karlsson med studiekamraten och missionärskollegan Henning Karlsson. Från 1920 sökte paret efter ett eget arbetsfält som ledde dem till att i juli 1921 etablera ÖM:s mission i Franska Kongo (senare Franska Ekvatorialafrika, som i sin helhet omfattade nuvarande Gabon, Kongo, Centralafrikanska republiken och Tchad), norr om Svenska Missionsförbundets arbetsområde.
Makarna Karlsson genomförde fem arbetsperioder som tillsammans innebar 25 år på plats i centrala Afrika. Deras verksamhet var knuten till de tre missionsstationerna Matele, Gamboula och Berbérati. Mellan arbetsperioderna vistades de en tid i Sverige. De hade under hela denna tid en central roll i utvecklingen av ÖM:s Afrikamission.
Elsa Karlsson var språkbegåvad och lärde sig tre afrikanska språk: baluba i Belgiska Kongo och bungili respektive gbaya i Franska Ekvatorialafrika. Särskilt bungili fick hon lära sig helt genom den så kallade naturmetoden. Hon översatte några av Gamla Testamentets böcker och hela Nya Testamentet till bungili tillsammans med Daniel Bokangue. De utgjorde en klassisk konstellation i bibelöversättning: en missionär och en inhemsk kristen med det aktuella språket som modersmål. I ett par uppsatser – ”Människan och språket”, 1932 samt ”Språkforskning och bibelöversättning”, 1946 – har Elsa Karlsson gett flera exempel på svårigheter som de mötte. Många ord i bibeltexten hade ingen direkt motsvarighet i det lokala språket. Ibland fick de skapa ord, ibland fick de använda det franska ordet med en förklarande not. I andra fall fick de ta till en lång omskrivning. Ordet altare i Gamla Testamentet blev till exempel ”Uppbyggda stenar, på vilka man dödar djur för att därigenom tillbedja Gud”. Efter en lång process kom Matteusevangeliet på bungili, tryckt av det brittiska bibelsällskapet 1930. Den skriften blev en så kallad editio princeps på bungili, den första tryckta utgåvan på ett språk. Hela Nya Testamentet utkom 1947. Elsa Karlsson medverkade även i kommittén som granskade översättningen av Nya Testamentet till gbaya. Det slutfördes 1949, samma år som hon och hennes make lämnade Afrika för sista gången. Dessutom skrev hon en kyrkohistoria på gbaya under sin tid som lärare vid en bibelskola i Gamboula.
Elsa Karlsson var inte akademiskt utbildad, men med en stark personlighet och en stor språkbegåvning gjorde hon betydelsefulla insatser i en ofta svår pionjärsituation. Under åren fick hon viktiga förtroendeuppdrag av sina missionärskolleger. Hon avled 1978 i Örebro och begravdes på Norra kyrkogården tillsammans med sin make, som avlidit 1964.
