Elsa Svensson-Sanfridsson var friidrottare och tävlade främst i kastsporter.

Elsa Svensson-Sanfridsson föddes 1906 som Elsa Karolina Svensson, i Sunnersbergs församling, Lidköpings kommun. Modern Matilda drunknade tillsammans med en svåger 1908, när deras roddbåt vattenfylldes i hårt väder vid rodd från Fästa till Lidköping. Från två års ålder blev hon därför uppfostrad av sina morföräldrar. I vuxen ålder, 1935, skulle hon komma att gifta sig med Axel Birger Sanfridsson, av vilken hon fick sitt andra efternamn. Tillsammans fick de sonen Bill.

Elsa Svensson-Sanfridssons utbildning bestod av sexårig folkskola. Vid vuxen ålder arbetade hon med hushållsarbete, vid Lidköpings Tändsticksfabrik samt i familjens tvätterifirma. Det var dock inom idrotten som Elsa Svensson-Sanfridsson skulle göra sitt största avtryck. Hon var en av landets främsta friidrottare åren 1925—1935, och satte ett stort antal rekord i de tävlingar hon deltog i för Lidköpings Idrottssällskap (LIS).

På 1920-talet var motståndet mot kvinnlig idrott massivt i Sverige. I allmänhet ansågs endast idrotter som kunde utövas i kjol lämpade för kvinnor. Olika experter och läkare framhöll det skadliga med kroppsansträngningar för damer. År 1926 beslöt dock Sveriges kvinnliga idrottsförbund, bildat 1925, att arrangera det första svenska mästerskapet i friidrott för damer på Idrottsparken Framnäs i Lidköping. Där noterade Elsa Svensson-Sanfridsson svenska rekord i kula och diskus. Det följande året satte hon nytt världsrekord i kula med 10,84 meter under en tävlingsturné i Tyskland och Tjeckoslovakien. Där noterade hon inte endast vinster i kula och diskus, utan även i 800 meter löpning.

År 1928 blev Elsa Svensson-Sanfridsson trefaldig svensk mästarinna genom att vinna i kula, diskus och spjut. Detta år uppmanades LIS av Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund (nuvarande Sveriges Riksidrottsförbund) att ordna bästa möjliga träningsförhållanden för Elsa Svensson-Sanfridsson inför de kommande olympiska spelen i Amsterdam. Av någon anledning svarade inte klubben på denna begäran, vilket medförde att hon inte blev uttagen till OS.

Elsa Svensson-Sanfridsson deltog dock i Internationella kvinnospelen (även kallad Damolympiaden) i Prag 1930, där hon noterade en sjätteplacering i kula, på nytt svenskt rekord av 10.88 meter, samt en femte plats i diskus. Från 1929 till 1931 blev hon svensk mästarinna i kula tre gånger och satte även nytt svenskt rekord i diskus. År 1932 lämnade Elsa Svensson-Sanfridsson Lidköping för att börja tävla för IK Göta i Stockholm. För sin nya klubb vann hon två svenska mästerskap i kula och trekamp. Hon blev uttagen till OS i Los Angeles 1932, men fick stanna hemma på grund av penningbrist. Elsa Svensson-Sanfridsson fick som första kvinna Stora grabbars märke, 1948.

Elsa Svensson-Sanfridsson drabbades av polio och blev förlamad i höfter och ben. Med oförtruten energi och seg vilja lyckades hon dock bemästra sviterna av sjukdomen. Det berättas att hon skaffade sig en gammal symaskin av trampmodell, tränade med stor energi och återfick styrka i ena benet. I mitten av 1950-talet öppnade hon en kiosk i Solna. Kiosken skötte hon ensam och körde själv sin bil, efter att ha klarat körkortet med endast 21 timmars träningskörning.

Elsa Svensson-Sanfridsson avled 1992 i Lidköping, 85 år gammal.