Emma Lundberg var pionjär inom den svenska trädgårdskonsten, känd genom sitt livsverk, trädgården på Bullerbacken på Lidingö, och genom sina böcker.
Emma Lundberg föddes 1869 och växte upp i Kristianstad där fadern var bokbindare. Efter en kortare konstutbildning hos Fredrik Krebs och Karl Aspelin i Lund, gifte hon sig med möbelhandlare Carl Lundberg. De bosatte sig i utkanten av Malmö och fick fyra barn. Emma Lundberg fortsatte att måla hela livet, med natur, trädgård, barn och barnbarn som främsta motiv. År 1904 flyttade familjen till Stockholm och 1910 köpte de en tomt i den nya trädgårdsstaden Lidingö. Samtidigt som familjens villa byggdes, planerades och anlades trädgården på Bullerbacken enligt Emma Lundbergs idéer.
Emma Lundberg var självlärd som trädgårdsarkitekt. Hon hämtade inspiration från sin barndoms skånska trädgårdar och från den engelska Arts and Crafts-rörelsens trädgårdskonst. Genom The Studio, konst- och inredningstidskriften på modet, influerades hon av arkitekter som Baillie Scott, som bidragit till Garden City-rörelsen, och William Robinson, som skrev boken The Wild Garden, 1870. En annan förebild var kronprinsessan Margareta, som omsatte sitt engelska trädgårdsarv i trädgården vid Sofiero slott.
I sin trädgårdskonst förenar Emma Lundberg konstnärens form med trädgårdsmästarens hantverk. När hon anlade den egna trädgården på Lidingö gick hon grundligt till väga. Hon lät gjuta grundmurar och bearbetade jorden omsorgsfullt. Tomtens sydsluttning mot Kyrkviken utnyttjades genom terrasseringar. Huset byggdes inte mitt på tomten, som var vanligt, utan i den övre kanten, för att disponera den på bästa sätt. Hon delade in trädgården i rum och gårdar med olika funktioner. De var en direkt förlängning av husets rum. På den inre gården planterade hon ett vårdträd och i en halvcirkel runt trädet byggdes en damm. En rosengård anlades och ett pionland, där det fanns 88 olika sorters pioner. På drygt 2 000 kvadratmeter fanns inte mindre än 60 fruktträd, både friväxande äppelalléer och en pergola med 28 spaljerade päronträd. Mot ena tomtgränsen anlades en blomsterås som i bakkant planterades med körsbärsträd och fylldes med perenner. Rummen blev mer informella längre från huset, detta för att också ansluta till och öppna för den omgivande naturen. Många sittplatser skapades för att avnjuta trädgården och utsikten i sol och skugga. Emma Lundberg och familjen kallade huset och trädgården för ”Målet”. De var både symboliskt och praktiskt målet för deras planer och ansträngningar.
I sin bok Min trädgård: några akvareller med åtföljande text, som kom ut 1932, följer Emma Lundberg månad för månad arbetsuppgifterna och glädjeämnena i trädgården. ”Men minns att en trädgård aldrig blir färdig, den är ett levande väsen, som förändrar sig ständigt”, lyder det avslutande rådet. Titeln på hennes nästa bok, Trädgården: en länk mellan hemmet och naturen, 1936, speglar hennes uppfattning om vilken roll naturen spelar för trädgården.
Emma Lundberg planterade och skötte det dagliga arbetet med trädgården tillsammans med sin familj. Barnen fick en förhållandevis fri uppfostran i Ellen Keys anda. De hjälpte alla till i trädgården och blev genuint intresserade av natur och konst, vilket också kom att inspirera dem i deras yrkesval. Dottern Barbro Nilsson blev textilkonstnär och konstvävare med mattor som specialitet, oftast med natur- och blomstermotiv. Hon efterträdde Märta Måås-Fjetterström som konstnärlig ledare för dennas vävverkstad i Båstad. Sonen Erik Lundberg utbildade sig till konsthistoriker och arkitekt och blev professor i arkitekturhistoria. Mor och son genomförde trädgårdsrestaureringar tillsammans och har också förmedlat sina idéer i en gemensam bok, Svensk trädgård: dess förutsättningar i tradition och natur, 1941. De lyfter där fram det som de såg som trädgårdskonstens viktigaste inspirationskällor i den svenska naturen: fruktträd, häckar och lövängar.
När nästan alla fruktträden i trädgården på Målet frös bort under vintrarna 1939–1940, gjorde Emma Lundberg tillsammans med sonen Erik en radikal omläggning av trädgården. Den blev öppnare och mer anpassad till familjens förändrade behov. Hon var inte heller främmande för de nya idéer inom trädgårdskonsten som kommit med funktionalismen.
Emma Lundberg har varit en inspirationskälla för Ulla Molin, som 1944–1967 var redaktör för den tongivande tidskriften Hem i Sverige, och som 1951 gav ut boken Årets trädgård 1: ”Målet” i Bullerbacken. Emma Lundberg hjälpte även Estrid Ericson, grundare av Svenskt Tenn, med att välja växter då hennes trädgård vid fritidshuset Tolvekarna på Tyresö blev anlagd. Författaren Lotte Möller har kallat Emma Lundberg Sveriges svar på Gertrude Jekyll, den engelska trädgårdskonstens portalgestalt vid sekelskiftet 1900. Precis som Gertrude Jekyll var Emma Lundberg konstnärligt utbildad och självlärd som trädgårdsarkitekt, och precis som Jekyll samarbetade hon med en yngre man, sonen Erik.
Emma Lundberg avled på Lidingö 1953. Efter hennes död föll hennes trädgårdsidéer i glömska. År 1997 visades hennes konst i en utställning på Millesgården på Lidingö. En trädgård i hennes anda, Emma Lundberg-trädgården, ritad av trädgårdsarkitekten Barbara Johnson, anlades på Millesgården och invigdes under Stockholms Kulturhuvudstadsår 1998. Trädgården Bullerbacken var fram till 2006 i familjens ägo.
