Emmy Köhler var författare och tonsättare av barnvisor. Strax före sekelskiftet 1900 skrev hon en av de mest kända och omtyckta svenska psalmerna, "Nu tändas tusen juleljus".

Emmy Köhler föddes i Stockholm den 22 maj 1858. Hon var äldst av fem syskon som kom i tät följd. Syskonskaran växte upp i ett musikaliskt hem och Emmy Köhler lade tidigt en god grund för att utveckla sin musikaliska begåvning. Hon fick möjlighet att studera musik för kompositören Emil Sjögren. Denna möjlighet öppnade sig tack vare fadern Armand Welin som förutom en tjänst som hovkamrer även verkade som violinist vid Kungliga Hovkapellet. Fadern var även en av de första att engagera sig i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS), en lågkyrklig väckelserörelse inom Svenska kyrkan som betonade lekmannaengagemanget. Det framgår dock inte av källorna i vilken grad Emmy Köhler själv var influerad av EFS-rörelsen. Hennes vän Lina Sandell-Berg tillhörde kretsen men själv verkar hon inte ha engagerat sig djupare.

Med sitt adliga påbrå genom modern och friherrinnan Wilhelmina ”Minne” Rappe gavs det för hela familjen ingångar till hovet och så småningom personliga relationer till bland annat prins Erik, som Emmy Köhler undervisade i vuxen ålder vid Thorborg Rappes skola för funktionsnedsatta, Föreningen för sinnesslöa barns vårds skola. I sammanhanget nämns att det var Emmy Köhler som lärde prins Erik att läsa och skriva.

När fadern Armand Welin dog mitt i högsommaren 1876 var han endast 45 år. Emmy Köhler förväntades då försörja sig själv. Hon var 18 år och tog tjänst som guvernant och utbildade sig samtidigt till lärare vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm. Hennes tidigare musikutbildning och lärarutbildning blev sedan den grund genom vilken hon utvecklade sina pedagogiska färdigheter och övertygelser, inte minst genom barnvisor som hon både skrev och tonsatte. Emmy Köhler drevs av en övertygelse om att barn bör fostras genom lek och glädje snarare än genom stränghet.

På olika vägar träffade hon den två år yngre Sven Köhler. Hans yrkesverksamhet var inte inom skola eller i konstnärliga kretsar utan som tjänsteman. Så småningom blev han kansliråd vid Finansdepartementet. De gifte sig 1891 och fick tre barn. Familjen umgicks i hovets kretsar och var bekanta med Gustav V. Som nära vän till familjen hörde Lina Sandell-Berg och bland bekanta i musikkretsarna var Hugo Alfvén och Tor Aulin en del av umgänget.

Under småbarnsåren skrev Emmy Köhler barnvisor, driven av övertygelsen att barn behöver lek, rörelse och fantasi i de visor som sjungs. Namnen på sångerna illustrerar pedagogiken, där hon räknas som en av pionjärerna för sin tid: "Julklockorna" och "Fisken i badkaret", 1893, "Den lille vedhuggaren", 1894, "Gunnars hästar", 1897, "Svalebarnen", 1897, och "Utemarschen (Nu våras det i skog och mark)" utgiven samma år. År 1898 (andra upplaga 1907) gav hon ut barnboken Gunnars och Ingas roliga Bok: Sagor och visor. Förutom att två av Emmy Köhlers tre barn gav inspiration till boken var den ett familjeprojekt även genom kusinen Ellie Elmblads illustrationer. I boken fanns visor med titlar som "Fåfänga Greta", "Lata Pelle" och "Ingas morgonvisa". Texterna och melodierna skulle på ett lekfullt sätt fostra och undervisa.

Samma år, det vill säga 1898, skrev Emmy Köhler den psalm som har levt vidare sedan den gavs ut, "Nu tändas tusen juleljus". Hon skrev den 1898 men den publicerades i en kalender för 1899. Det var genom vännen, skribenten, psalmförfattaren och redaktören Lina Sandell-Berg som var redaktör för Evangeliska Fosterlands-Stiftelsens (EFS) som den publicerades i jultidningen Korsblomman: kristlig kalender. Den psalmen, som hon hade skrivit både text och musik till, kom att bli hennes mest kända och älskade. Den publicerades tidigt i söndagsskolans sångböcker, i frikyrkliga sångböcker, i skolsångböcker. Trots att den sjöngs och var en populär julpsalm togs den inte in i Svenska kyrkans psalmbok 1937, men kom med 1986 i Svenska kyrkans Den svenska psalmboken som psalm nummer 116. Texten är inte en barnvisa men är enkel i både poesi och tonsättning, med ett litet tonomfång och en melodi med en enkel harmoniföljd, och kan på så vis inkludera både barn och vuxna. Budskapet förmedlar julens evangelium i andra versen ”född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud”. En skillnad mellan Emmy Köhlers psalm och andra julpsalmer och visor är att hennes inte är återberättande utan koncentrerar budskapet till Jesu födelse och en bön om hopp och frid. Två år senare, 1901, tonsatte hon julvisan "Raska fötter springa tripp, tripp, tripp" av Sigrid Sköldberg-Pettersson. Även den har fortsatt att sjungas genom decennierna vilket kan ha att göra med leken i både text och musik.

Efter intensiva år som författare och tonsättare av barnvisor påbörjades ett annat skede i Emmy Köhlers författarskap. Hon valde en annan sorts offentlighet riktad mot vuxna mer än barn och det gjorde hon under pseudonymen Eyvor Stéen. Hon skrev artiklar i Ny illustrerad tidning, Svensk Damtidning och i Idun. I den sistnämnda publicerade hon flera noveller och deltog i debatten om samtida frågor mellan 1903–1910.

År 1920 återvände hon till barnvisorna och gav ut Lill’ Berits visor: Gamla och nya sånger för barn. Dottern Berit var då 22 år och det är inte omöjligt att samlingen sågs som avslutningen på det tidigare familjeprojektet. Även denna bok blev ett familjeprojekt eftersom den illustrerades av dottern Inga von Werdenhoff som då var 25 år. Annars illustrerades många av Emmy Köhlers barnvisor av Elsa Beskow. Titlarna på visorna och innehållet stämde med samtidens ideal om fostran, nationalism, naturromantik och höga ideal såsom "Hurra för Sverige!", "Gökvisa" samt "Hönan och gåsungarna, växelsång".

Trots att Emmy Köhler var känd som författare och tonsättare och har översatts till flera språk, har hon inte uppmärksammats nämnvärt inom litteratur eller musikforskningen. En förklaring kan vara att visor för barn, som utgjorde den största delen av hennes produktion, generellt sett har ett lågt kulturellt värde. Inte heller "Nu tändas tusen juleljus" har uppmärksammats i forskningen, vilket kan bero på att Emmy Köhler utöver den sången inte etablerade sig som psalmförfattare. Hennes psalm har likväl överlevt genom åren och har hittat nya kanaler som att vara soundtrack till bland annat filmerna En underbar jävla jul, 2015, Nobels testamente, 2012, Spring för livet, 1997, Black Jack, 1990, och Ebberöds bank, 1935.

Fem år efter utgivningen av Lill’ Berits visor: Gamla och nya sånger för barn avled Emmy Köhler. Året var 1925 och hon var 66 år. Hon begravdes på Fresta kyrkogård i Upplands Väsby kommun, intill kyrkan från 1200-talet. Söndagen den 20 januari 2019, alltså endast några år före 100-årsminnet av hennes död, invigde förre ärkebiskopen Gunnar Weman Emmy Köhlers Musikmuseum för Barnvisor i gamla klockarstugan vid Fresta kyrka.