Eva Åsbrink var den första kvinnan i Sverige som disputerade i teologi. Hon var verksam som politiker, debattör och skolledare.
Eva Åsbrink föddes i Helsingfors 1912. Hennes mor var på besök i sitt föräldrahem i staden, därav födelseorten. Morfadern var disponent på porslinsfabriken Arabia i Helsingfors. Eva Åsbrink beskriver sin barndom som glädjefylld och utan tvång. Fadern, Ernst Åsbrink, var komminister i Västeråker, Dalby, Balingsta och Uppsala-Näs. Familjen bodde i Västeråkers prästgård men flyttade till Gävle när Eva Åsbrink var tio år.
Efter att ha gått i flickskola i Gävle kom Eva Åsbrink till Uppsala för att läsa teologi. Hon närde även en dröm att bli konstnär. I Uppsala blev hon klubbmästarinna på Gästrike- Hälsinge Nation. Förutom teologi läste hon pedagogik, nordiska språk och litteraturhistoria. Hon tog en teol.kand. 1937 och en fil.kand. 1938. Hennes första tjänst blev som läroverkslärare i Eksjö 1939–1940 och därefter i Helsingborg 1940–1941. På hösten 1941 flyttade hon till Skara där hon anställts som adjunkt vid Katedralskolan. Under åren 1958–1961 var hon lektor i Lidköping, varefter hon vände tillbaka till Skara för att bli rektor för Katedralskolan. Hon efterträdde sin blivande make, Gustaf Holmstedt, och stannade på sin post till 1978. Som pedagog hade hon ett djupt engagemang i sina elever och var noga med att behandla flickor och pojkar lika.
Eva Åsbrink hade ett lika stort intresse för kyrkofrågor som för politik. Hon vara aktiv i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) och innehade en rad olika poster som partipolitiskt förtroendevald. Under åren 1969–1976 satt hon i riksdagen för socialdemokraterna. Trots att hon ingick i en politisk gruppering kände hon sig inte alltid hemma i gemenskapen i riksdagsgruppen. Hon kom så småningom att gå ur SAP och bildade tillsammans med Gösta Söderlund Nya Partiet 1979. Partiet ställde upp i lokalval 1980–1985.
Eva Åsbrink disputerade 1962 på avhandlingen Studier i den svenska kyrkans syn på kvinnans ställning i samhället åren 1809-1866 och blev därmed Sveriges första kvinnliga teologie doktor. Avhandlingen handlade, som titeln antyder, om kvinnors ställning i kyrkan under 1800-talet, och den väckte viss uppståndelse, inte minst inom Svenska kyrkan. Inte bara ämnesvalet utan också det faktum att hon var kvinna och forskare i teologi mötte ett stort motstånd. Hon rekommenderades att skriva ”en vanlig bok” och hennes opponent förlöjligade hennes ämnesval.
Eva Åsbrink kom genom sin avhandling att fästa uppmärksamheten på genusperspektivets fruktbarhet även i religiösa sammanhang och blev en viktig pionjär inom forskningsområdet om genus och kyrka. Det behövdes både djärvhet och uthållighet för den första kvinnan att bli teologie doktor. Det stöd Eva Åsbrink fick kom dock från andra än teologer, bland andra rättshistorikern professor Gerhard Hafström och historieprofessorerna Sten Carlsson och Bengt Hildebrand.
Eva Åsbrink var en kvinna med stort engagemang i många samhällsfrågor och i sin egen yrkesroll. Hon värnade de ungas i Skara situation och förkovran, kyrkans roll i samhället, kulturlivets betydelse och vikten av jämställdhet mellan könen.
År 1976 gav hon ut den självbiografiska boken Fyra ögon för att leva tillsammans med sin make Gustaf Holmstedt. Hon avled 2001, 89 år gammal och fortfarande aktiv.
