Eva Margareta Frölich var en mystiker och pietistisk skriftställare under 1600-talet.
Eva Margareta Frölich föddes och växte upp i Mecklenburg. Om hennes barndom och uppväxt är mycket lite känt. Hennes bröder gjorde karriär i Sverige. Själv gifte hon sig med den svenske översten Johann Henning Neumeijer i Riga. I början av 1680-talet lärde hon känna guldsmeden Bernd Dörchmann, som påstod sig ha haft visionen att Karl XI var den av profeten Jesaja förutsedde nye Kyros, av Gud utsedd att bli herre över hela kristenheten. Resten av sitt liv ägnade hon sig åt att propagera för denna vision, som hon även själv sade sig ha tagit emot. Eva Margareta Frölich beskrev senare sitt liv som en utläggning av den 109:e psaltarpsalmen i Bibeln, vilken talar om förföljelsen av den rättfärdige: liksom många av Gamla Testamentets profeter förföljdes hon i Stockholm av präster och överhet. Sin vistelse i Dresden jämförde hon med profeten Jonas liv i Nineve. Syftet var att bevisa sin profetiska auktoritet. Hon beskrev sig själv som en svag kvinna, eftersom flera bibelställen talar om hur de enkla och föraktade företräder sanningen. Hennes kraftfulla framträdande tyder dock inte på någon yttre svaghet.
Vid ett besök i Stockholm 1683 skrev Eva Margareta Frölich två brev till kungen och fick även träffa honom. Hon framlade sin och Bernd Dörchmanns lära och försökte övertyga Karl XI om den. Konsistoriet lät de tyska prästerna förhöra henne, kungen begärde ett skriftligt svar om hennes ”oväsende”, och riksrådet beslöt att sätta henne i husarrest. Orsaken var hennes vision om Karl XI, anspråken på att vara profet, samt hennes våldsamma angrepp på prästerna. Husarresten upphävdes när hon tog tillbaka sina uppfattningar. Hösten 1684 fortsatte hon att propagera, och sattes nu på barnhuset, där hon förväntades försörja sig genom att spinna. Den 12 november 1684 dömde Svea hovrätt henne till landsförvisning. Fem dagar senare brändes en skrift hon författat av bödeln på Norrmalmstorg.
I början av 1685 kom Eva Margareta Frölich till Lübeck och fortsatte sedan till Dresden, där hon sökte vinna kurfursten Johann Georg IV för Karl XI:s sak. Hon utvisades från Sachsen, och begav sig vidare till Amsterdam, där hon satte upp en skylt på sitt hus: ”Här bor en tusenårig profetissa som heter Eva Margareta Frölich”. Hon utvecklade en intensiv litterär aktivitet och författade fem kiliastiska skrifter, som angrep det svenska ortodoxa prästerskapet och på nytt förkunnade det tusenåriga rikets inbrytande. År 1692 återvände hon till Sverige, där hon genast fängslades, men dog innan en ny rättegång hann börja.
Man kan förmoda att Eva Margareta Frölichs kiliastiska kyrkokritik haft inflytande på anhängarna till Lars Ulstadius, Finlands förste radikalpietist, när de vid mitten av 1680-talet studerade i Uppsala. Socialhistoriskt kan man förklara hennes uppfattning om Karl XI:s roll som ett överdrivet uttryck för lågadelns kungatrogna ideologi vid denna tidpunkt. Hennes förhärligande av den absolute monarken Karl XI, som krävde enhet i religionen och förbjöd sådan religiös subjektivitet som hon själv drev, förblir dock motsägelsefull. För teologerna blev hennes profetior ett svårt kätteri, eftersom hon tolkade profetior om Kristus som förutsägelser om Karl XI.
Eva Margareta Frölich avled i Stockholm 1692.
