Eva Ramstedt var fysiker och pionjär både inom sitt forskningsområde och i föreningsvärlden.
Eva Ramstedt föddes i Stockholm 1879, dotter till Johan Ramstedt och Henrika, född Torén. Hennes far var överståthållare, politiker och under ett par månader år 1905 även statsminister. Hon hade alltså med sig ett stort ekonomiskt och socialt kapital från hemmet.
Eva Ramstedt var målinriktad, och direkt efter studentexamen sökte hon sig till Uppsala universitet där hon tillbringade de kommande tio åren. År 1910 var hon färdig filosofie doktor med en avhandling om vätskors förhållande vid uttänjning. Hon anslöt sig under studietiden till Uppsala kvinnliga studentförening och var också dess ordförande under en period. Hon var även med och stiftade Akademiskt bildade kvinnors förening (ABKF, nuvarande Kvinnliga akademikers förening, KAF), tillsammans med 25 av de 58 kvinnor som uttagit akademisk examen i Sverige. De arbetade för att ge kvinnliga akademiker samma rättigheter som män, ett arbete som resulterade i grundlagsändringar både år 1909 och 1921. År 1920 blev hon ordförande i föreningens internationella kommitté.
Efter sin doktorsexamen begav hon sig till Sorbonne i Paris, där hon med bland andra Marie Curie som lärare studerade radioaktiva processer under ett år. Samma år som Eva Ramstedt flyttade tillbaka till Sverige erhöll Marie Curie Nobelpriset i kemi. Eva Ramstedt började arbeta på Nobelinstitutet för fysikalisk kemi vilket resulterade i uppsatsen On the activity of the undissociated molecule in ester catalysis, 1915. Under denna tid följde hon med på solförmörkelseexpedition till Strömsund och gjorde mätningar av luftelektriciteten. Även från detta arbete finns ett par skrifter publicerade.
Eva Ramstedt blev sedan den första kvinnliga docenten vid Stockholms högskola, i ämnet radiologi. Men som kvinna kom det aldrig på fråga att hon skulle vara aktuell för en professur, så hennes fortsatta karriär blev i läraryrket. Hon var en populär lärare bland både kollegor och studenter och fick särskilt beröm för sin pedagogik och sitt engagemang i studenternas fostran.
Vid sidan av sin yrkesroll hade Eva Ramstedt flera föreningsuppdrag, bland annat i den internationella kommittén för Akademiskt bildade kvinnors förening. Hennes intresse för det internationella samarbetet var en naturlig följd av hennes forskning. Hon hade god kontakt med många andra vetenskapskvinnor, förutom Marie Curie även med Lise Meitner och Ellen Gleditsch. Ellen Gleditsch var en av de främsta i Norge som arbetade med radioaktivitet och tillsammans gav de ut en skrift om radium och radioaktiva processer. De ville bidra med en kortfattad översikt över detta nya och intresseväckande område. Boken, Radium och radioaktiva processer, gavs ut år 1917 på både svenska och norska med flera illustrationer och tabeller. En recension i Svensk kemisk tidskrift beskriver att innehållet har en “klarhet och vederhäftighet” som grundar sig i författarnas kunnighet på området. Boken blev ett välkommet bidrag i den nordiska naturvetenskapliga litteraturen. År 1942 tilldelades Eva Ramstedt medaljen Illis quorum i 8:e storleken.
Eva Ramstedt avled 1974. Hon är begravd i familjegraven på Norra begravningsplatsen i Solna. Hon har beskrivits som en stark personlighet som ingav respekt, men också som en personlig och vänlig kamrat.
