Ezaline Boheman var verksam i flera av sin tids stora rörelser och organisationer. I sitt fyrfaldiga engagemang i rösträttsrörelsen, Svenska Turistföreningen, kooperationen och för liberala idéer vägleddes hon av visioner som handlade om modernitet, demokrati, jämlikhet och rörlighet, både i samhällelig och fysisk bemärkelse.
Ezaline Boheman föddes 1863 i Huddinge socken. Hennes föräldrar var lantbrukaren Auguste Giron och Hilma Lönbohm. Hon härstammade på fädernet från franska Schweiz och på mödernet från en gammal bergslagssläkt. Ezaline Boheman blev tidigt moderlös och växte upp hos sin mormor i Stockholm. Hon studerade vid Wallinska skolan där Ellen Fries då var lärare och studierektor.
Som tonåring flyttade Ezaline Boheman till sin moster Hedvig Borelius i Lund, som var gift med filosofiprofessorn Jacob Borelius. Där hamnade Ezaline Boheman mitt i en miljö av filosofiska strider mellan företrädare för den boströmianska filosofin och de som ville introducera ett hegelianskt perspektiv i den svenska akademiska miljön. Jacob Borelius var den på hegelianska sidan som på allvar tog upp kampen mot boströmianismen. Huruvida Ezaline Boheman tog några intryck av morbroderns idéer och filosofiska ställningstagande är oklart. Möjligen hade hennes kusin Hilma Borelius större betydelse. Hon var en av de första kvinnor som erhöll doktorsgrad i Sverige, och hon var starkt engagerad i kvinnofrågor. Förutom vetenskapliga arbeten, där hon gärna uppehöll sig vid kvinnliga författarskap, gjorde Hilma Borelius sig känd för artiklar och broschyrer rörande kvinnlig rösträtt. I Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), som bildades 1903, blev både Hilma Borelius och Ezaline Boheman så småningom framträdande personer.
Under tiden i Lund träffade Ezaline Boheman sin blivande man, Mauritz Boheman. Paret gifte sig 1887 och ett år senare föddes sonen Torsten. Familjen bosatte sig i Stockholm där Mauritz Boheman, som var filosofie doktor i romanska språk, tjänstgjorde vid Kungliga biblioteket. Vid sidan av detta redigerade han Svenska Turistföreningens årsskrift. Mauritz Boheman avled 1908 efter en lång tids sjukdom och efter makens död övertog Ezaline Boheman, som tidigare hjälpt sin man med årsskrifterna, hans arbete på Svenska Turistföreningen. Hon hade stor förmåga att leta upp och engagera goda författare och få dem att skriva i årsskriften. Flera av ledamöterna i Svenska Akademien, eller blivande sådana, återfinns bland medarbetarna under hennes redaktörstid. Hon introducerade också skriftens landskapsserie, alltså att varje årsskrift i huvudsak ägnades ett specifikt landskap. År 1925 fick Ezaline Boheman Turistföreningens medalj i guld, och när hon 1928 drog sig tillbaka från sin redaktörspost belönades hon med Illis quorum.
Ungefär samtidigt som Ezaline Boheman började sitt arbete på Svenska Turistföreningen blev hon också sekreterare i LKPR. Föreningen var då inne i en aktiv och offensiv period. Antalet medlemmar var år 1910 drygt 12 000 mot cirka 3 500 vid grundandet. Sommaren 1911 antog centralstyrelsen en resolution med innebörden att man nu inte ansåg sig ha något att förvänta sig av högern, då man sett allt starkare markerat avståndstagande från kvinnlig rösträtt från högerhåll. Vid höstens val skulle LKPR endast stödja de partier som hade kvinnans politiska rösträtt på programmet och som arbetat för den inom riksdagen. Detta skapade stor debatt inom föreningen. Att inte en konservativ rösträttsorganisation då kom till stånd kan främst tillskrivas Hilma Borelius agerande, då hon trots sina konservativa sympatier gick in för att försvara centralstyrelsens resolution.
Arbetet för Turistföreningen och engagemanget i LKPR var inte Ezaline Bohemans enda verksamhetsområden. År 1905 blev hon ordförande i Kvinnornas andelsförening Svenska Hem i Stockholm. Hon redigerade också Meddelanden från Svenska Hem, vilken var en publikation som blev föreningens främsta insats i det kooperativa upplysningsarbetet. Initiativtagare till Svenska Hem var rösträttskvinnan Anna Whitlock som inspirerats av den engelska kooperativa rörelsen. Målsättningen med föreningens verksamhet var att åt sina medlemmar tillhandahålla förnödenheter och livsmedel. Flera butiker öppnades efter hand och verksamheten blev tämligen framgångsrik om än relativt kortvarig.
Sin politiska bas hade Ezaline Boheman i liberalismen. Hon var med både i Frisinnade landsföreningen och Frisinnade Kvinnors Riksförbund. Förbundet startade som en stödförening till Frisinnade landsföreningen, men var inte dess kvinnoförbund. Det speciella med dessa frisinnade kvinnor, där Tidevarvs- och Fogelstadgruppen utgjorde bas, var att de försökte att bedriva politik utanför partipolitiken – och inte bara i någon enskild fråga utan med ett helt samhällsprogram.
Ezaline Boheman var i första hand en handlande person, en aktivist i sin tids bemärkelse. Hennes idéer och ställningstaganden yttrade sig framför allt i verksamheter. Med sin person visade hon också hur till det yttre olika aktiviteter kan hänga ihop på ett grundläggande idémässigt plan.
Ezaline Boheman dog 1939. Hon är begravd på Jacobs kyrkogård i Stockholm.
