Fanny Stål var pianist, verksam vid 1800-talets mitt, som bidrog till att popularisera Frédéric Chopins musik i Sverige. Hennes två Föredrag å Piano 1850 brukar räknas som de första solokonserterna av en instrumentalist.
Fanny Stål föddes 1821 i Stockholm. Hon var dotter till språkläraren Axel Samuel Stål och Carolina Hartmann, som var av tysk härkomst. Fadern var anställd vid hovet och undervisade Oscar I, hans blivande drottning Josefina samt senare de kungliga barnen. Om Fanny Ståls uppväxt tillsammans med yngre brodern August är inte mycket känt. Det är troligt att hon undervisades i hemmet eller var elev vid Tyska skolan, som låg alldeles bredvid familjens bostad. Sin tidiga musikaliska skolning lär hon ha fått genom pianolektioner hos Wilhelm Bauck och Johan (Jan) van Boom. Musikalitet fanns dessutom i släkten, hennes farbror Conrad Stål var violinist och senare ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien.
Vid tjugo års ålder gjorde Fanny Stål i mars 1841 sin offentliga debut som konsertpianist, efter att tidigare endast ha framträtt på privata tillställningar. Vid en ”musikalisk soaré” i Börshuset i Stockholm framförde hon, omväxlande med sångframträdanden, fyra pianostycken av Sigismund Thalberg och Theodor Döhler samt variationer ur samlingsverket Hexameron. Bland kompositörerna till det sistnämnda verket återfanns Frédéric Chopin, som vid den här tiden var en ny bekantskap för Stockholms musikliv. Fanny Stål möttes av ett livligt bifall från publiken, i vilken drottningen, kronprinsen och kronprinsessan befann sig. Hos den kungliga familjen hade hon två dagar dessförinnan uppträtt tillsammans med Jenny Lind.
Fanny Stål, i pressen karakteriserad som en utmärkt talang, medverkade senare på våren 1841 vid en konsert med cellisten Andreas Gehrmann. Senhösten samma år anordnade hon själv en större konsert, där verk av tonsättare såsom Felix Mendelssohn, Sigismund Thalberg och Ludwig van Beethoven stod på programmet för hennes egen del. Mellan pianonumren intogs scenen av Hovkapellet och ett par sångare, däribland Wilhelmina Fundin.
För att ytterligare utveckla sin musikaliska färdighet gav sig Fanny Stål, åtföljd av sin mor, iväg på en längre studieresa till Europa i början av 1842. Det skulle dröja drygt fyra år innan hon återvände hem. Försedd med ett rekommendationsbrev från den svenska kronprinsessan gjorde hon ett första uppehåll i Köpenhamn. I staden spelade hon inför H. C. Andersen och kung Kristian VIII, innan färden senare på våren fortsatte till Tyskland. Där gav hon konserter i Hamburg, Schwerin, Rostock med flera städer och fick mestadels positiva omdömen av de tyska musikkritikerna, som berömde hennes virtuositet. En tidning beskrev henne som ”Jenny Lind på den Érardska flygeln”.
Det stora målet för Fanny Ståls resa var Paris, dit hon anlände under senare delen av 1842. Här vistades hon därefter i tre år och studerade pianospel och harmoni för självaste Frédéric Chopin. Hon tillhörde kompositörens fåtaliga skara av nordiska elever, vilken i övrigt bestod av Henriette Nissen-Saloman, Thomas Tellefsen och Mathilda Indebetou. 1845 lämnade Fanny Stål till sist Paris och påbörjade sin resa hemåt. I Hamburg och Berlin gjorde hon ett årslångt uppehåll som även inkluderade konsertframträdanden. En exklusiv flygel som hon beställt från den franska pianotillverkaren Érard levererades till Hamburg i juli 1845. Det framstår som om hon vid denna tid verkligen strävade efter att etablera sig som professionell konsertpianist. Men de första åren efter återkomsten till Sverige ägnade hon istället åt att undervisa som pianolärare i föräldrahemmet i Stockholm.
Vid tjugosex års ålder mötte Fanny Stål på nytt publiken i huvudstaden när hon våren 1848 anordnade en musikalisk soaré. Förutom tre kompositioner av Chopin spelade hon även stycken av Beethoven, Franz Liszt och Thalberg. Av sin forna lärare Wilhelm Bauck gavs hon en övervägande positiv recension i Aftonbladet, men han hade även vissa kritiska anmärkningar, bland annat rörande bristande klarhet och distinktion. Två år senare stod Fanny Stål för en banbrytande insats på Stockholms musikscen. Under rubriken Föredrag å Piano samlade hon i februari och mars 1850 en talrik publik till två solokonserter i Brunkebergs hotells stora salong. Dessa brukar räknas som de första solokonserterna i modern mening av en instrumentalist i Sverige. Det första ”föredraget” bestod uteslutande av vad som då räknades som modern musik, vilket inkluderade Thalberg, Liszt och Döhler. En central plats intogs givetvis av hennes Chopintolkningar, Gess-duretyden på svarta tangenter op 10:5 och Ciss-mollnocturnen op 27:1, i vilka hon säkert förmedlade intryck direkt från tonsättaren själv. Den andra konserten, som inleddes med Beethovens Månskenssonaten op 27:2, innehöll en blandning av klassiskt och modernt.
Fanny Ståls pionjärgärning till trots fortsatte den musikaliska soarén med ett blandat program att vara den dominerande konsertformen, och så kallade pianoaftnar blev inte särskilt vanliga förrän mot slutet av 1800-talet. Själv drog hon sig av okänd anledning tillbaka och förekom inte i konsertprogrammen på många år, även om hon regelbundet lär ha ackompanjerat Jenny Lind vid hennes framträdanden i hemlandet. 1857 bidrog Fanny Stål med ett par Chopin-stycken vid en konsert med Euphrosyne Abrahamson, men inte förrän två år senare gjorde hon sin återkomst. Hennes musikaliska soaré våren 1859 utgjordes av samma romantiska tonsättare som tidigare, även om styckena var nya. Konserten lockade färre åhörare än vanligt och möttes av något blandade recensioner i tidningarna, även om ingen musikkritiker kunde bortse från hennes ”högt uppdrivna färdighet” och säkra spelsätt. Detta blev Fanny Ståls sista stora framträdande, medan hennes antagligen sista offentliga spelning skedde året därpå, då hon ackompanjerad av violinister utförde en del av en konsert av Johann Nepomuk Hummel.
När Fanny Ståls musikkarriär upphörde var hon endast 38 år gammal. Troligt är dock att hon fortsatte med pianoundervisning, även om hon inte tycks ha efterlämnat några mer betydande elever. I slutet av 1862 annonserade hon om att sälja sin Érard-flygel. Så småningom kom den att övertas av drottning Josefina. Fanny Stål bodde kvar i Stockholm till hösten 1881, då hon flyttade till Västerås, där brodern August var regementsläkare. Finansiellt förefaller hon ha haft det gott ställt, men efter en tid blev hon inneboende hos brodern och hans familj, kanhända till följd av sjuklighet.
Fanny Stål avled i Västerås i mars 1889, 67 år gammal.
