Filippa Rolf var en sentida exponent för den så kallade Lundaskolan i svensk lyrik på 1950-talet och översättare av Vladimir Nabokov till svenska.
Filippa Rolf föddes 1924 i Stockholm som dotter till förste statsmeteorologen Bruno Rolf, i hans andra äktenskap med friherrinnan Dagmar Rappe. Hon blev tidigt faderlös. Efter studentexamen i Kalmar 1943 och studier i Uppsala med en filosofie kandidatexamen 1948 utbildade hon sig till bibliotekarie i Stockholm 1952–1953, i sin faster Lisa Rolfs efterföljd. Lisa Rolf var bibliotekspionjär och blev Lunds första stadsbibliotekarie 1928. Filippa Rolf tjänstgjorde sedan på bibliotek i Växjö och i Kalmar. Mot slutet av 1950-talet delade hon lägenhet i Lund med översättaren Estrid Tenggren.
Filippa Rolf debuterade som poet i Bonniers Lilla lyrikserien 1957 med Till det synliga, följd av diktsamlingarna Ungdom, 1959, Omärkligt, 1960, och Dikter, 1963. Den sista samlingen tillkom i USA dit hon flyttat hösten 1961 för att studera litteraturhistoria vid Harvard University. Dikter, som inleds med ett antal kortare prosastycken, avslutas med en dikt på engelska. Samlingen innehåller dessutom två tvåspråkiga dikter om paret Vladimor och Véra Nabokov, vilka bland annat utvecklar en proustskt laddad fantasi om en samvaro på stranden tillsammans med de båda landsflyktiga ryssarna:
jag skulle kasta mig i detta mörka hav av stjärnor fullt
och återvinna dig […]
på en gång ekinsvepta stigar
där hemlighetsfulla folk emot Nabokov krigar,
ty vi är femton år. I flickrum har vi läst
Jane Eyre och Little Women, och har rest
till havet för att bada, Östersjön.
Möjligen drabbad av eftertankens kranka blekhet försökte Filippa Rolf förgäves dra in Dikter på hösten 1963, omedelbart efter att den kommit ut; ”av en moralisk princip som föll mig in för sent”, skriver hon till sin förläggare Åke Runnquist. På hennes uppmaning makulerade han den inneliggande upplagan i oktober 1963.
Det tyglat bitterljuva, en smula hemlighetsfulla draget är återkommande i Filippa Rolfs poesi, använt om såväl människor och böcker, som författare och deras verk. Paret Nabokov bjöd henne till Nice 1961, sedan hon varit dem behjälplig med synpunkter på de till svenska illa översatta och till på köpet starkt förkortade romanerna Pnin och Lolita. Som tack hjälpte Nabokovs också den i deras ögon geniala unga poeten att ta sig till USA, vilket alltså skedde redan på hösten samma år.
Vid institutionen för Comparative Literature på Harvard umgicks Filippa Rolf med lärare och studenter. Filosofen Sissela Bok, som skulle skriva en essä om Vladimir Nabokovs roman Ada, fanns i hennes närhet, liksom konstnären Lillian Habinowski. Filippa Rolf fortsatte att skriva i USA och publicerade så småningom prosa på engelska. ”As It Is Written” är en språkekvilibristisk, melankolisk novell om en pojkflickas uppväxt. Berättelsen bär drag av Filippa Rolfs egen familjehistoria, i noggrant beskrivna, imaginära omgivningar. Den skildrar ett förlorat engelskt-svenskt kungadöme vid sjön Trekantens strand, på sitt sätt en parallell till Nabokovs omkastade världar i Ada. Filippa Rolf fick Vladimir Nabokovs förtroende att översätta romanen Gåvan till svenska 1965. Hon tycks även ha förberett en översättning av Pale Fire men den blev aldrig färdig.
Filippa Rolf blev Master of Arts 1964. Hon arbetade som bibliotekarie på Mugar Memorial Library, Boston University. Somrarna 1970 och 1971 vistades hon på konstnärskolonin Yaddo. Dikten ”Arrivals” i The American Swedish, 1972, beskriver resor och ankomster: om att installera sig på hotell i Paris; att besöka det sönderbombade Hamburg direkt efter kriget i september 1945; bergsklättring och blomfynd i franska Pyrenéerna. Svenska memoarförfattare som Folke Isaksson, Sigrid Kahle, Ulla och Göran Printz-Påhlson besökte Harvard och kunde rapportera om möten med Filippa Rolf.
På 1970-talet drabbades Filippa Rolf av en cancersjukdom som upptäcktes för sent, vilket ledde till hennes tidiga död. Hon avled 54 år gammal, hösten 1978 i Cambridge, Massachusetts, där hon också är begravd.
