Fredrika Dorothea Wilhelmina av Baden var drottning av Sverige under åren 1797—1809. Hon blev avsatt tillsammans med sin make, Gustaf IV, och är den enda drottningen i svensk historia som skilt sig.

Fredrika föddes i Karlsruhe 1781, som dotter till prinsessan Amalie av Hessen-Darmstadt och arvprinsen Karl Ludwig av Baden. Hon uppfostrades tillsammans med sina syskon vid hovet i Kahlsruhe. Inom familjen kallades hon Frick (Frique).

I augusti 1797 träffade Fredrika och hennes föräldrar Gustav IV Adolf i Erfurt. Han var då 19 år och relativt nybliven svensk kung, och på jakt efter en passande gemål. Ett äktenskap med en prinsessa av Baden skulle föra honom närmare de tyska furstehusen. Det skulle också innebära att han blev svåger med storfursten Alexander, sedermera kejsar Alexander I av Ryssland, som var gift med Fredrikas äldre syster Elisabeth. Förlovning eklaterades nästan omgående och den 6 oktober giftes de båda i Stralsund, par procuration, vilket innebar att kungen inte var personligen närvarande. Den 31 oktober vigdes paret i Slottskyrkan i Stockholm, och Fredrika blev Sveriges drottning. Kröningen skedde i Norrköping den 3 april 1800.

Hon var endast 16 år vid vigseln och beskrevs som fortfarande ett barn. Hon var knappast förberedd på livet som drottning och alla de officiella plikter det innebar. Hertiginnan Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp blev hennes stöd i den nya situationen, men också i privatlivets komplikationer. Under de två första årens äktenskap var relationen mellan de unga makarna spänd, och ibland till och med hård. När Gustav IV Adolf avskedade Fredrikas kammarfröken, Anna Charlotta von Friesendorff, som han ansåg vara alltför familjär med drottningen, väckte det uppståndelse vid hovet.

Mellan 1799 och 1808 födde drottning Fredrika fem barn och drabbades dessutom av minst tre missfall. Familjen var bosatt på Haga där både hon och kungen trivdes bättre än i Stockholms slott. Gustav IV Adolf brottades länge med tanken på att abdikera för att familjen istället skulle leva ett lugnt liv utomlands, något som Fredrika bestämt motsatte sig. Hennes argument var att de skulle bli tvungna att skiljas från äldste sonen, kronprins Gustav, som då skulle bli kung. Gustavs arvsrätt till kronan var en viktig fråga för henne, som hon argumenterade för även sedan Gustav IV Adolf avsatts.

Alltifrån barndomen och fram till sin död led Fredrika av reumatism och hon hade svårt med de svenska vintrarna. Baler och stora festligheter tröttade ut henne. Däremot reste hon gärna och följde med på många av Gustav IV Adolfs resor i landet. Hon längtade till sin barndoms Baden. Sommaren 1803 reste kungaparet dit och stannade med sitt följe i Karlsruhe i ett år. Det lugnare liv de kunde leva där har beskrivits som välgörande för deras äktenskapliga lycka. Resan tillbaka till Sverige påbörjades sommaren 1804, men innehöll många stopp och en del strapatser, vilket ledde till att de inte var tillbaka i Stockholm förrän i februari 1805. Kungaparets långa frånvaro från den svenska huvudstaden bidrog till ett växande missnöje. Sveriges deltagande i Napoleonkrigen och kungens vistelse i Svenska Pommern — eller tillsammans med Fredrika och barnen i Malmö — i samband med kriget spädde på missnöjet.

På Fredrikas födelsedag, söndagen den 12 mars 1809, var familjen samlad på Haga slott. Då nåddes kungen av budskapet om ett uppror mot honom. Istället för att fira drottningens 28-årsdag reste han in till Stockholms slott, där han avsattes dagen därpå. Han fördes därefter till Gripsholms slott, där han hölls fången. Fredrika och barnen var under bevakning på Haga. Hon begärde att familjen skulle få förenas med sin make och far och efter tre månader, när Karl XIII utropats till kung den 6 juni, beviljades hennes begäran. Efter ytterligare ett halvår, den 6 december, avreste familjen från Gripsholm och kom fram till Baden i februari 1810.

I Baden erbjöds familjen möjligheten att bosätta sig i slottet Meersburg vid Bodensjön. Gustav Adolf önskade hellre få leva ett enklare, borgerligt liv, antingen i Schweiz eller bland herrnhutarna i Christiansfeld i Slesvig. När paret inte kunde komma överens i bostadsfrågan lämnade Gustav Adolf hastigt familjen och reste till Basel i Schweiz. Efter två års förhandlingar, delvis förmedlade genom Fredrikas mor, skildes paret. Gustav Adolf avstod då alla anspråk på barnen och på sin egendom i Sverige samt arvet efter sina föräldrar. Fredrika med barnen bosatte sig dels i Karlsruhe, dels i flera andra slott i Baden och i Schweiz. De följande åren reste Fredrika en hel del. Hon besökte olika platser på tyskt område och i Schweiz och hon gjorde också en längre resa till Italien. Vid resorna kallade hon sig ibland för ”grevinnan av Itterburg”.

Fredrika fortsatte att ha kontakt med sin förtrogna Hedvig Elisabet Charlotta, som efterträdde henne som drottning 1809. Fredrika hade även brevkontakt med sin före detta svärmor, änkedrottning Sofia Magdalena av Danmark, med vilken hon hade haft en god relation. När änkedrottningen dog 1813 var det Fredrikas barn som ärvde sin farmor.

Efter en tid med allt sämre hälsa avled Fredrika i sitt sommarresidens Villamont utanför Lausanne i Schweiz den 25 september 1826. Hon blev 45 år. Hon ligger begravd i den storhertigliga familjegraven i Pforzheim i Baden.

Fredrika Dorothea Wilhelmina av Baden tillhör Sveriges mindre kända drottningar, men minnet av henne finns kvar genom de tre orter i sydöstra Lappland som är uppkallade efter henne. Även Drottningtorget i Malmö är kopplat till henne, som ett minne av att hon tillbringade vintern 1806—1807 i denna stad.