Gaby Stenberg var film- scen- och TV-skådepelare, huvudsakligen aktiv under två perioder, från 1940-talet till 1960-talet, och igen från 1980-talet till 2000-talet.
Gaby Stenberg föddes 1923 som Ida Gabriella Stenberg i Tokyo, Japan, till direktör Sven Stenberg och Inez Stenberg, född Trotzig. Fadern var affärsman vid handelshuset Gadelius. Familjen flyttade tillbaka till Sverige efter den stora jordbävningen 1923 som ödelade stora delar av staden, däribland familjens hus.
Gaby Stenberg var en i ordets alla betydelser mångsidig skådespelare, vars verksamhet sträckte sig långt utanför skådespeleriet. Hennes karriär började mycket tidigt då hon sattes i Rick Anderssons pianoskola, och tog musiklektioner för Adelaide von Skilondz. I en senare intervju med Brita Hiort af Ornäs skulle Gaby Stenberg framhålla att von Skilondz var den pedagog som betytt mest för henne. Hon studerade senare, 1939—1942, vid Willy Koblancks teaterskola. Hennes första filmengagemang var enligt henne själv en reklamfilm för Tuppens väv. Samtidigt fick hon mindre roller i några spelfilmer med början i Bombi Bitt och jag, 1936. Hon fick elevkontrakt hos Svensk Filmindustri där hon hade sitt genombrott på film i Löjtnantshjärtan 1942. Samma år slog hon igenom på scenen i Blåjackor på Oscarsteatern.
Till en början placerades Gaby Stenberg ofta i roller som snälla familjeflickor, ett faktum som fick filmkritikern Gunnar Tannefors att i Filmjournalen fråga sig om Svensk Filmindustri egentligen tillvaratog sina talanger på ett rätt och ansvarskännande sätt, eftersom hon mest fick göra söta, menlösa, väluppfostrade familjeflickor som inte haft något annat att göra än att gå omkring i nätta klänningar. Detta var att misshushålla med en talang med högre ambitioner och Gunnar Tannefors tog som exempel att hon börjat ta lektioner för Hilda Borgström, skådespelaren och läraren i scenframställning vid Dramatens elevskola.
Hugo Wortzelius skriver i sitt skådespelarlexikon Filmboken, 1953—1957, att Gaby Stenberg i sina ofta komedibetonade filmuppgifter under 1940-talet kunde vara charmerande och stilfull, men också något sval och opersonlig. Det var först i den dämpade, men starka och inlevelsefulla, skildringen av den ensamma stockholmsflickan Esther i Ung man söker sällskap, 1953, som hon visade en mognad som konstnär.
År 1944 kom hon till den nybildade Malmö Stadsteater där hon medverkade i premiärföreställningen, En Midsommarnattsdröm. Hon förblev i Malmö med undantag för gästspel på Det Kongelige Teater och Dagmarteatret i Köpenhamn i början av 1950-talet. Hon var också engagerad vid Riksteatern. Tiden vid Malmö Stadsteater innehöll också en roll i Ingmar Bergmans uppsättning av Glada änkan, 1954. En liten udda del av karriären kom när hon i början av 1960-talet kortvarigt kom att medverka i en amerikansk TV-serie, Adventures in Paradise.
I början av 1960-talet tog hennes scenkarriär ett abrupt slut i och med giftermålet med överläkaren Fredrik Koch 1962, och hon drog sig tillbaka från offentligheten. Efter makens död 1983 började en andra karriär då hon accepterade ett erbjudande att spela i pjäsen La cage aux folles på Malmö Stadsteater 1985. Hon engagerades också vid TV-teatern med en uppmärksammad roll i uppsättningen av Hebriana. TV gjorde henne än mer känd och uppskattad genom sin långa medverkan i serien Rederiet, 1992—2002.
Parallellt med skådespeleriet var hon verksam på många andra områden. Under 1970-talet läste hon in en filosofie kandidat i fonetik, lingvistik och psykologi, och arbetade periodvis som logoped. Hon sysslade också med musikpedagogik för barn i samarbete med Ulf Björlin vilket resulterade i barnboken Sommarsurr, 1980.
Gaby Stenberg hade ett djupt intresse för japansk kultur, och hon förde vidare arvet från sin mormor, Japankännaren Ida Trotzig. Detta fick sitt konkreta uttryck i tehuset Zui-Ki-Tei, som hon tog initiativ till i samarbete med sin syster Ume. Det invigdes 1990 vid Etnografiska museet, som ersättning för det äldre som brunnit ner. I en intervju uttryckte hon också en önskan att göra film om mormodern som legat bakom det första tehuset.
Hur hon uppfattades som skådespelerska beror i flera fall på om hon sågs med en manlig eller kvinnlig blick. Stig Almqvist betonar i en artikel det exotiska i hennes uppenbarelse, ”den svenska filmens Hiawatha” som han kallar henne, alltifrån hennes första roller där kameran med välbehag fäste hennes drag på filmremsan. Brita Hiort af Ornäs betonade i en intervju nästan det motsatta och menade att det hade tjatats till leda om hennes orientaliska outgrundlighet. I stället betonades här hennes alltigenom professionella inställning.
Hennes konstnärliga credo kom kanske tydligast fram i en intervju med Lasse Henricsson i Arbetet: ”Detta med att frambringa ord väl och hur man framträder med tal inför andra är en konstform i sig, och Gaby Stenberg vill särskilt framhålla vikten för kvinnor att erövra dessa kunskaper, sedan så länge förbehållna männen i staten.”
Gaby Stenberg avled vid 88 års ålder i Stockholm, 2011. Hon ligger begravd med sin make på Norra kyrkogården i Lund.
