Gerda Ahlm var bildkonstnär och konstkonservator. Hon emigrerade till Amerika och ansågs där vara en av de bästa och mest kunniga konservatorerna.
Gerda Maria Ahlm föddes i Västerås 1869. Hon var dotter till Lars Vilhelm Ahlm och hans hustru Augusta Ebba. Fadern var landskamrer. Gerda Ahlm hade två systrar som var helsyskon och i familjen fanns även tre halvsyskon, en son och ytterligare två döttrar, från faderns första äktenskap. Gerda Ahlm var redan som barn fascinerad av konst och gamla tavlor och sökte därför in på Kungliga Akademien för de fria konsterna (nuvarande Konstakademien) där hon studerade under åren 1889 till 1891.
Efter studierna gjorde hon flera resor, bland annat till Tyskland, Italien och Frankrike. I Paris fick hon tillfälle att studera på Académie Colarossi för Deschamps och lärde där känna många andra skandinaviska konstnärer, bland andra Gerda Roosval-Kallstenius och Lotten Rönquist. Skandinaverna samlades ofta på kvällarna på kaférestaurang Régence. I bekantskapskretsen ingick även Fanny Låstbom samt Ellen Thesleff, Aleksander Federley och Pekka Halonen från Finland. De tog del av det franska kulturlivet och besökte ofta museer och utställningar.
1893 var året för Världsutställningen i Chicago och Gerda Ahlm deltog där med målningen Eftersommar. Hon målade i olja och akryl och hennes motiv var ofta poetiska eller dramatiska landskap och interiörer. Åren 1894–1895 reste hon återigen på studieresor till Frankrike, Italien och dessutom till England. 1896 gick hon den så kallade Tallbergska kursen. Axel Tallberg var grafiker, målare och skriftställare och hade föregående år startat en frikurs i etsning och därmed förbundna gravyrmetoder för Akademiens elever.
Efter att ha studerat etsning begav sig Gerda Ahlm till Norge 1898 och till Belgien 1900. När Svenska Konstnärernas Förening hade sin vårutställning 1901 tyckte Dagens Nyheters recensent att hennes ”talang ej hunnit över elevstadiet”, medan kollegan i Svenska Dagbladet berömde hennes belgiska motiv som var ”fint och känsligt behandlade i färgen”. Sveriges allmänna konstförening vars syfte var att engagera och aktivera unga konstnärer genom att köpa in och lotta ut konst, köpte ett par av hennes interiörer från Holland.
Gerda Ahlm målade och etsade också kvinnoporträtt och deltog i en internationell konstutställning i München. Då Svenska Konstnärernas Förening återigen ställde ut fick Gerda Ahlm, tillsammans med Esther Kjerner och Hilma af Klint, pressens erkännande som värda att nämnas bland de yngre konstnärerna. Gerda Ahlm var också tecknare och bidrog med illustrationer till ”Den första och sista nattvardsgången” i De Ungas Tidning. Hon illustrerade även Amy Palms bok Borta eller hemma från 1907. Musiktrycket Änglarna sjunger i himlen som utgavs av Sven Österberg så sent som 1994 bär också hennes teckningar.
År 1903 packade Gerda Ahlm kappsäcken för att emigrera till Amerika där hon bosatte sig i Chicago. Hon blev alltmer intresserad av konstkonservering. Genom betydelsefulla kontakter i Sverige och ansökningar till den tyska regeringen fick Gerda Ahlm tillåtelse att studera konservering för FC Sessig på Alte Pinakothek i München. På grund av sina tidigare studier och erfarenheter var Gerda Ahlm väl rustad att ta emot de väl bevakade hemligheter som hörde till yrket.
Hon fick sedan många viktiga uppdrag, bland annat att restaurera familjeporträtten i den svenska drottning Victorias samling. Väl tillbaka i Amerika fick hon anställning som assisterande konservator på Metropolitan Museum i New York. Där lärde hon sig konsten att rengöra och restaurera etsningar.
Gerda Ahlm fick där en utmaning i en tavla på grovt hyvlat trä som var så illa åtgången att man inte kunde avgöra om det var ett porträtt eller ett landskap. Efter idogt arbete visade sig tavlan vara ett porträtt av Madonna och barnet målad av Albrecht Dürer. Nästa stora utmaning var en målning av den italienske mästaren Giovanni Bellini som var samtida med Dürer. Dessa arbeten renderade Gerda Ahlm en artikel i Fine Arts Journal 1916 där hon fick erkännande som en av Amerikas skickligaste konservatorer. Hon arbetade sedan som konservator på Art Institute of Chicago, samt för andra institutioner och privata samlare över hela världen.
Parallellt med arbetet som konservator fortsatte Gerda Ahlm att måla och ställa ut sina egna tavlor. I några verk är hon tydligt inspirerad av impressionismen. I landskapen flyter vattnet stilla och glittrande under trädens grönska och i kvinnoskildringarnas ansikten kan man läsa in både vemod och livsvisdom. 1905 och nästkommande år ställde hon ut på Art Institute of Chicago. Hon var en av de första kvinnorna som visade sina alster på de svensk-amerikanska konstutställningarna i Chicago 1905, 1911, och 1912. Hon deltog också i utställningar i Berlin, Dresden och München, i Köpenhamn och Stockholm. Efter denna period visade hon bara sporadiskt sina egna verk fram till 1953. Hon är idag representerad på Riksföreningen Sverigekontakt i Göteborg, tidigare Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet.
Gerda Ahlm avled 1956 i Chicago i en ålder av 87 år.
