Gerda Boëthius var den första kvinnliga doktorn i konstvetenskap i Sverige, när hon disputerade 1921 vid Stockholms högskola. Hon blev den första chefen för Zorngården, startade tidskriften Hemslöjden och fick professors titel.

Gerda Boëthius föddes 1890. Hon kom från en akademisk familj, där pappan Simon Johannes var historiker och innehavare av den Skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet från 1901. Han var också inspektor för Västmanland-Dala nation i Uppsala och tidigare riksdagsman i andra kammaren för det konservativa Lantmannapartiet. Mamman Essie var hemmafru. Gerda Boëthius hade tre bröder, Gösta, Axel och Bertil, alla tre framgångsrika i den akademiska världen. Den förstnämnde blev jurist och de två andra akademiker inom humaniora. Det var särskilt med sin bror Axel, professor i klassisk arkeologi och antikens historia vid Göteborgs högskola, som hon kom att ha nära kontakt. De brevväxlade regelbundet genom livet. I det bildade professorshemmet träffade hon många kända personer. Vid 12 års ålder fick hon tillsammans med sina syskon vara med när Erik Axel Karlfeldt och Emma och Anders Zorn besökte hennes föräldrar i Uppsala. Enligt egna uppgifter var det inte första gången hon träffade paret Zorn. Anders Zorn målade 1903 ett porträtt av hennes pappa Simon Johannes, vilket han skänkte till Västmanland-Dala nation i Uppsala. När hon senare kom för att arbeta hos Zorn i Mora, var de alltså redan bekanta för varandra.

På gymnasiet i Uppsala skall rektorn ha meddelat hennes föräldrar att hon ansågs sakna studiebegåvning och inte var lämplig för högre studier. Trots detta skrev Gerda Boëthius in sig på Konsthistoriska institutionen i Uppsala 1911 och fick Johnny Roosval som lärare. I december 1912 blev hon filosofie kandidat i konsthistoria, religionshistoria och teoretisk filosofi. När Roosval fick en docentur vid Stockholms högskola fortsatte hon sina studier där. Han kom att påverka hennes vidare forskning. Bland studiekamraterna kan nämnas Henrik Cornell, Sigurd Erixon, Ragnar Josephson och Andreas Lindblom, som alla blev kända professorer. De kvinnliga studiekamraterna Ingeborg Wilcke, Ingegerd Henschen-Ingvar och Vera Wahlin kom att gifta sig med de manliga kamraterna och fick avstå från vidare studier. Under 1940-talet doktorerade dock Ingegerd Henschen-Ingvar i konsthistoria och kom då att bli den fjärde kvinnliga konsthistoriedoktorn i Sverige.

Gerda Boëthius engagerades 1914 för en medeltidsutställning i Härnösand tillsammans med Henrik Cornell, där Johnny Roosval vad med i utställningskommittén. När Roosval sedan i förordet till katalogen skrev att utställningen var upprättad av Henrik Cornell och att fröken Gerda Boëthius biträtt honom i arbetet, tyckte hon att Johnny Roosval var orättvis i beskrivningen av arbetet. Båda två hade arbetat tillsammans på lika villkor.

Redan 1914, medan Gerda Boëthius fortfarande studerade i Stockholm, fick hon också tack vare sina kunskaper om timmerbyggnader sitt första uppdrag av Anders Zorn i Mora. Det bestod i att vara med i planeringen och uppbyggandet av Gammelgården – ett friluftsmuseum som så småningom blev en fullständig Moragård med timmerbyggnader från senmedeltid till 1900-tal. Denna tidiga kontakt med Anders och Emma Zorn blev avgörande för hennes fortsatta yrkesliv.

År 1916 tog Gerda Boëthius sin licentiatexamen med avhandlingen Studier i Mälardalens och Dalarnas tegelarkitektur och hon beslutade att doktorera i konsthistoria. År 1919 flyttade hon dock till Mora för att där arbeta med att registrera Zorngårdens konstsamlingar. Trots arbetet gav hon inte upp sina doktorandstudier. Under olika perioder vistades hon i Stockholm för att fullfölja detta arbete. Hennes avhandling De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Ett bidrag till kännedomen om stilströmningarna under den yngre medeltiden blev färdig 1921 och när den godkänts var hon den första kvinnan som doktorerat i konstvetenskap i Sverige.

Med boken Studier i den nordiska timmerbyggnadskonsten, 1927, erhöll Gerda Boëthius en docentur i konstvetenskap vid Stockholms högskola, och fick ett år därefter ett professorsvikariat på den Zornska professuren under hennes tidigare professor Johnny Roosvals tjänstledighet 1928–1930. När Roosval fått en annan professur utlystes den Zornska professuren. Hon sökte den och med en docentur och 27 vetenskapliga arbeten ansåg hon sig väl meriterad. Hon var då den första kvinna som sökt en professur vid Stockholms högskola. Den helt manliga juryn placerade dock inte Gerda Boëthius i första förslagsrummet, trots hennes gedigna meriter. I ett brev till sin bror Axel skriver hon efter beslutet: ”Min ilska svallar då och då högt mot de sakkunniga, mest dock mot Roosval som visat sig vara så renons på gentlemannainstinkt”. Efter några år tilldelades hon dock professors namn, och kunde från år 1938 titulera sig professor Gerda Boëthius.

Gerda Boëthius fortsatte att engagera sig i Zornmuseet, men reste ofta på föreläsningsturnéer. Emma Zorn kom att betyda mycket för henne genom åren och hon kom att vara Emma Zorns stöd under en lång tid. De bodde tillsammans i Zorngården. Carl-Gustaf Boëthius, brorson till Gerda, skriver i ett brev till Marta Järnfeldt-Carlsson att intrycket i släkten Boëthius var att hon blev som en dotter till Emma Zorn, som inte hade egna barn.

I Emma och Anders Zorns inbördes testamente, upprättat 1919, skulle de skänka så gott som hela sin egendom till staten när båda hade avlidit och de planerade att uppföra ett museum för Anders Zorns konst. Emma Zorn var angelägen om att detta museum skulle bli färdigt under hennes livstid. Med Ragnar Östberg som arkitekt och Gerda Boëthius som byggnadsansvarig och på samma gång museichef pågick det intensiva arbetet i flera år. Invigningen av Zornmuseet ägde rum i juni 1939.

Vid sidan av sitt arbete med doktorsavhandlingen, och trots allt arbete med och på Zorngården hann Gerda Boëthius med åtskilliga andra uppgifter. Hon gjorde två stora utställningar med Anders Zorn, en minnesutställning 1924 och en ännu mer omfattande utställning 1930. I 25 år arbetade hon med det stora verket om Anders Zorn, Zorn – Tecknaren, Målaren, Etsaren och Skulptören, som 1949 kom ut på förlaget Nordisk Rotogravyr.

Gerda Boëthius gav också ut flera omfattande vetenskapliga verk. Det mest uppmärksammade var Hallar, tempel och stavkyrkor, som Johnny Roosval ansåg vara det bästa vetenskapliga verk som publicerats av de sökande till den Zornska professuren trots att han sedan inte ansåg henne tillräckligt bra för att erhålla denna professur.

Gerda Boëthius kom också att engagera sig i hemslöjdsrörelsen. Detta intresse resulterade i att hon startade tidskriften Hemslöjden, som gavs ut med fyra nummer per år. Det första numret utkom 1933 i samband med en stor hemslöjdsutställning på Liljevalchs konsthall. Hon var redaktör och skrev också själv många artiklar i varje nummer.

Efter Emma Zorns död tvingades Gerda Boëthius bryta upp från Zorngården och flytta till Frustugan i Mora Noret en bra bit från Mora centrum. År 1957 pensionerades hon som museichef. Hon fick då ännu mer tid för skrivandet och 1959 gav hon ut ytterligare en bok om Zorn. Hon var engagerad i tidskriften Hemslöjden till 1959, då den lades ner.

Gerda Boëthius avled 1961 i Mora.