Margareta Renberg var konstnär och poet. Hon tillhörde generationen kvinnliga konstnärer som debuterade på 1970-talet och hade större separatutställningar.
Margareta Renberg föddes 1945 i Luleå och växte upp i stadsdelen Skurholmen i Luleå i en familj med frikyrkobakgrund. Hennes far Gunnar Vilhelm Renberg var lokförare och passionerad trädgårdsodlare och hennes mor Elsa Linnea född Eklund arbetade som sjuksköterska fram till giftermålet.
Efter studentexamen med höga betyg på reallinjen började Margareta Renberg på Konstfackskolan 1964 och fortsatte 1968–1973 på Konstakademien (nuvarande Konsthögskolan) i Stockholm. Föräldrarna, som var oförstående till hennes yrkesval, hade hoppats att hon skulle bli läkare.
Under studietiden på Konstakademien började Margareta Renberg skriva poesi. Hon visade dikterna för professor Ulf Linde, skolans lärare i konstteori, som blev entusiastisk och förmedlade dem till Lyrikvännen som publicerade några dikter 1973. Året efter kom hennes diktsamling En tatuerad dams memoarer. Den blev en omedelbar succé med positiva omdömen, slutsåld upplaga och FiB:s Lyrikklubbs Stig Carlson-pris. Hon deltog i uppläsningskvällar på bland annat Klarateatern i Stockholm 1973. Senare dikter publicerades i Artes 1975 och 1990, den sistnämnda med egna illustrationer. Hennes efterlämnade dikter i urval av Gunnar Harding publicerades postumt 2009 med titeln Tröst för ett tigerhjärta där även den första diktsamlingen ingår i sin helhet.
Det finns paralleller mellan Margareta Renbergs lyrik och måleri. Om målningen Oktober 1944 som var omslagsbild till den postuma utgåvan och tillkom 1972 har hon berättat att kvinnan i den röda fåtöljen med prickig klänning döljande sylvassa knän och de många brösten föreställde hennes mor. Hon befruktas av mannen med cowboyhatten, Gary Cooper, som dyker ner från ovan och håller en halv grapefrukt som spegel framför hennes konfunderade blick. En modern bebådelsebild – Margareta Renberg föddes nio månader efter Oktober 1944. Rummet med möbler, vardagsföremål och mer hemlighetsfulla ting är målat med stor omsorg.
Margareta Renberg skrev en säregen och egensinnig poesi samtidigt som hon försörjde sig som lagerarbetare på varuhuset Tempo, men måleriet tog överhanden. De tidiga målningarna var ofta fyllda av många detaljer som under åren blev allt färre, men tingen och figurerna agerade i likartade bildrum. I dessa rum, med horisontlinje och golv, gärna schackrutiga, utspelar sig dramer. Hudfärgsmålade kroppar, delar av kroppar eller oformliga kroppsliknade former agerar i rummen. De ställs ofta mot stelt målade ytor av gardiner och draperier. Under 1990-talet gjorde den enkla papperslådan sin entré på scenen (duken), ensam eller tillsammans med rosa, svulstiga kroppsformationer som i exempelvis Två som ser ut 1998. I målningen Förberedelse till fest från 1990 är huvudpersonerna i den husformade lådan anisbröd i flera former och storlekar. Barndomens anisbröd som hon både diktat om, målat, ritat och gjort i brons. Hon gjorde även några mer realistiska målningar som Självporträtt i svart kjol från 1998. Margareta Renberg avbildar sig själv i ett grå-svart rum med bar ljus överkropp, pepparkaksbruna ögon med blicken i fjärran och på ett ljust bord står en vit hushållsrulle, en vit kaffekopp och en mörk geometrisk form.
Målningarna har ofta poetiska titlar som På min födelsedag skall du själv få bestämma vad du vill ha till middag från 1972, Jag bor inte här men känner mig inte främmande heller från 1990 och Charmeuse och gammal tystnad från 1992.
Färghållningen i hennes måleri blev med åren mer dämpad och ljusare och går i olika nyanser av rosa, rött, brunt, grått, vitt och svart med inslag av klarblått och gult ibland. Hon målade med små tunna penseldrag i olja på duk men tecknade även och gjorde torrnålsgravyrer. En av hennes svartvita torrnålsgravyrer i slutet av 1960-talet har blivit särskilt uppmärksammad. I Metafor dansar en kjolklädd sax vars ”tåspetsar” nuddar gräset under den låga horisontlinjen.
Margareta Renbergs konst har ofta definierats som surrealistisk men hon vägrade att klassificera sig som surrealist utan menade att hennes bilder härrörde ur personliga erfarenheter. Hennes föreställningsvärld kan dock tyckas apart, och ”hennes fallenhet för det aparta är fullständigt naturligt” skrev Ulf Linde 1992, då intendent på Thielska Galleriet.
Margareta Renbergs första separatutställning ägde rum på Gröna Paletten i Stockholm 1970. Samma år ställde hon också ut på Galerie Burén tillsammans med vännerna och akademikamraterna Kjell Andersson, Bo Larsson och Bo Trankell. Förordet till katalogen skrevs av Ulf Linde.
Som motkraft till den politiska konsten i slutet av sextiotalet och under sjuttiotalet startade tolv konstnärer, däribland flera av hennes vänner och akademikamrater, galleriet Konstnärsbolaget (1973–1981) i Stockholm. Margareta Renberg hade separatutställningar där 1973 och 1975. Två recensioner av hennes utställning 1973 illustrerar skilda meningar inom kritikerkåren. Stig Johansson på Svenska Dagbladet betonade hennes starka personlighet, stora säkerhet i färg och form och uppfattade ”dessa mycket privata syner, som ett oroligt sökande i verklighetens gränstrakter, som ett mycket medvetet försök att i symbolens form komma underfund med sin plats och identitet.” Aftonbladets Bengt Olvång, förespråkare för konstens politisering, däremot blev irriterad över sättet hon deformerade människorna i sina bilder, uppblåsta gummikroppar, och frågade varför alla dessa avskurna fingrar, armar och huvuden? Han tolkade dem som utslag av en hjärtlös människosyn. En udda fågel, ingen dussinsurrealist, hennes fantastiska värld, självklar rumslighet, egensinniga gestalter, kroppen och rummet, fångenskap och frigörelse, torrt och petigt arbetssätt, torr, kärv och stram kolorit är exempel på beskrivningar av hennes konst i recensioner under årens lopp.
Margareta Renberg ställde ut på ett flertal gallerier i landet och från tidigt 1990-tal var Mariann Ahnlund hennes gallerist. Hennes konst visades på Galleri Mariann Ahnlund i Umeå 1991, 1995 och 2001. I början av 2000-talet hade hon flera separatutställningar på museer och andra konstinstitutioner som Sundsvalls museum, Norrköpings- och Borås Konstmuseer, Konstens hus i Luleå samt retrospektiva utställningar på Thielska Galleriet 1992 och Konstakademien i Stockholm 2003. Hon deltog också i samlingsutställningar som i NUNSKU:s (Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet) 5x1000 År, sammanställd av Ingela Lind, tillsammans med Channa Bankier, Lena Cronqvist, Gittan Jönsson och Lenke Rothman vilken visades i Paris 1979 och gick vidare till olika städer i Tyskland, samt Jaget och världen på Konstakademien 1997. Verk av Margareta Renberg ingick i den stora utställningen Konstfeminism som gick på Sverigeturné från slutet av 2005 till sommaren 2007. Hon är representerad vid svenska konstmuseer.
År 1995 blev Margareta Renberg ledamot av Konstakademien. Hon avled 2005 några månader före sextioårsdagen och hennes gravplats är minneslunden på Solna kyrkogård.
