Gertrud af Klintberg var en av centralgestalterna inom fattigvårdsarbetet i början av 1900-talet, både som socialarbetare och som socialpolitiker.

Gertrud af Klintberg föddes 1866 som näst äldsta barnet i en familj med tolv syskon, tio systrar och två bröder. Fadern Ferdinand af Klintberg kom från Uppland och modern Gertrud af Klintberg, född Bergman, från Strängnäs. Familjen bosatte sig i Stockholm där alla barnen är födda. År 1883 förvärvade familjen Vretabergs gård vid sjön Uttran nära Södertälje. Den gården har alltsedan dess varit i släktens ägo och ofta besökts för rekreation. Gertrud af Klintberg, som bar samma namn som sin inom Fredrika-Bremer-Förbundet (FBF) föreningsaktiva mor, kallades aldrig för något annat än Etty.

Gertrud af Klintberg fick sin grundutbildning i hemmet. Hon arbetade som slöjdlärare mellan 1885 och 1892. Hon deltog i en kurs på Nääs Slöjdlärarseminarium 1888 och var knuten till Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) i Stockholm 1892–1893. Året efter började Gertrud af Klintberg som föreståndare för Scholanders Fotografiska Magasin vid Brunkebergs torg med fullmakt att teckna firmans namn. Mormodern, som var född Scholander, var faster till fotomagasinets ägare. Där arbetade Gertrud af Klintberg kvar till 1901.

Föreningen för Välgörenhetens Ordnande (FVO) startade sin verksamhet 1889. Några år senare blev Agda Montelius byråföreståndare och tack vare sitt stora kvinnliga nätverk kunde hon rekrytera unga flickor utan försörjningsproblem till organisationen. Hon kände Gertrud af Klintbergs mor genom FBF och vid ett besök i af Klintbergs hem entusiasmerades Gertrud af Klintberg för det fattigvårdsarbete som bedrevs inom FVO. På så sätt tog hennes liv en ny vändning och FVO kom att bli en viktig hemvist för Gertrud af Klintberg. Där lärde hon känna Gerda Meyerson. De båda kvinnorna kom senare att sitta i styrelsen för FVO.

Från 1900 och flera år framåt gjorde Gertrud af Klintberg studieresor ut i Europa för att studera fattigvårdsarbete. Hon blev föreståndare för FVO:s slöjdavdelning 1905, ett uppdrag som hon innehade till 1923. Vid denna slöjdavdelning ägnade sig arbetslösa kvinnor åt olika typer av sömnad för försäljning och därmed fick de en liten inkomst att försörja sig på. Detta var inte Gertrud af Klintbergs enda åtagande inom FVO, hon ansvarade bland annat också för inkomna ansökningar om hjälp från Katarina församling. Hon upprättade även ett register över organisationer som sysslade med fattigvård som gavs ut 1914 som F.V.O.: handbok för fattigvårdsintresserade.

Redan 1902 hade Gerda Meyerson och Gertrud af Klintberg diskuterat med varandra och med företrädare för olika föreningar om behovet att samordna filantropiska verksamheter. Denna diskussion har betraktats som första idén till Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA), som bildades 1903. Diskussionen fortsatte bland annat inom FVO men Gertrud af Klintberg var inte längre med i samtalen då organisationen bildades. Ur CSA uppstod 1906 Svenska fattigvårdsförbundet och det skulle bli inom denna organisation, vid sidan av FVO, som Gertrud af Klintberg kom att ha sin huvudsakliga verksamhet.

Gertrud af Klintberg var engagerad i kvinnors liv och villkor. Hon valde att bli medlem i såväl FBF som Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Även Svenska Kvinnornas Nationalförbund såg henne som medlem. Ett annat kvinnligt nätverk som hon ingick i, tillsammans med bland andra Gerda Meyerson, var Sällskapet Nya Idun, bildat 1885. Hennes mor var medlem där sedan 1887 och hon själv blev invald 1906. Vid flera tillfällen fick FBF tillfälle att uttala sig i fattigvårdsfrågor och då var det Gertrud af Klintberg som förde ordet. Från 1918 var hon ledamot i FBF:s styrelse och förvaltningsutskott och under 1920-talet även i styrelsen för FBF:s yrkesskola. Även inom Svenska fattigvårdsförbundet hade Gertrud af Klintberg tillfälle att yttra sig i olika frågor varvid hon oftast utgick från ett kvinnoperspektiv. Hon skrev 1920 i Kvinnan och samhället om kvinnan inom fattigvården och behovet av tålamod och tilltro till de behövandes vilja att hjälpa sig själva, ett synsätt som var dominerande inom den frivilliga fattigvården.

År 1905 påbörjades Gertrud af Klintbergs politiska engagemang. Det första uppdraget innebar att hon som första kvinna blev ledamot i Stockholms fattigvårdsnämnd. Tidigare hade kvinnor suttit i lokala fattigvårdsstyrelser men Gertrud af Klintberg kom att arbeta i den för Stockholm övergripande fattigvårdsnämnden. Inom fattigvården kom hon efterhand att få flera olika ansvarsområden, som ordförande för den kommitté som organiserade matförsäljning åt arbetslösa, i styrelsen för Allmänna försörjningsinrättningen. Från 1907 var hon ledamot i styrelsen för Stockholms stads asyler för husvilla och från 1920 som ordförande för den delegation som beviljade fattigvård. Hon utsågs av Stockholms stadsfullmäktige i olika omgångar till ledamot av Stockholms arbetslöshetskommitté varifrån hon dock uteslöts 1927 eftersom socialdemokrater och kommunister röstade emot Gertrud af Klintberg, som var liberal. Hon betonade i olika sammanhang vikten av ordning, organisation och samverkan, ledord som säkert var viktiga för hennes eget arbete. Lite utanför det centrala fattigvårdsarbetet var hennes medverkan i direktionen för Sunnerdahls hemskolor.

Pensionsfrågan blev högaktuell under 1913 då ett förslag till allmän pension fördes fram i riksdagen, ett förslag som kom att godkännas trots stora invändningar från i stort sett alla kvinnoorganisationer. De hävdade att pensionsförslaget diskriminerade kvinnor. På ett stort möte i januari 1913, där Gertrud af Klintberg var den avslutande talaren, antogs en resolution som starkt ifrågasatte det aktuella pensionsförslagets utformning. Från 1914 satt hon sedan ordförande i en av stadens pensionsnämnder. Även Svenska fattigvårdsförbundet var starkt kritisk mot förslaget men huvudsakligen på andra grunder än kvinnoorganisationerna. Politiskt var Gertrud af Klintberg frisinnad och hon kom att sitta i Föreningen frisinnade kvinnors styrelse (FFK, senare Frisinnade Kvinnors Riksförbund, FKR). Hon kandiderade till Stockholms stadsfullmäktige 1912 men blev invald först 1920 varefter hon satt i tre år.

Gertrud af Klintbergs uppdrag inom fattigvården var många. För sina insatser fick hon erkännande genom att hon tilldelades medaljen Illis quorum 1922. Samma år fick Gertrud af Klintberg en delvis ny uppgift i ett nytt sammanhang, nämligen som föreståndare för den praktiskt sociala utbildningen vid Socialpolitiska institutet (senare Socialhögskolan i Stockholm). Institutet hade etablerats 1921 genom ett initiativ från CSA inom vars kretsar Gertrud af Klintberg var väl känd. Hon tog den nya uppgiften på stort allvar och ville bland annat förkovra sig genom att på eget initiativ sommaren 1926 göra en flera veckor lång studieresa till USA där hon bland annat besökte Greenwich House i New York, ett så kallat settlement. Men främst studerade hon hur utbildningen inom socialt arbete utformades och förmedlades.

Åter i Sverige fortsatte hon sitt arbete inom de fält som var hennes. Inom ett år efter hemkomsten insjuknade hon dock i gulsot och avled i juli 1927 på Ersta sjukhus. Gertrud af Klintberg ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Solna.