Gocken Jobs var keramiker och textilkonstnär. Hon är mest känd för sina blomstermotiv och för alltid förknippad med de så kallade Jobstrycken, rikt blommande mönster på textil som hon och systern Lisbet Jobs ritade för Jobs Handtryck.

Gocken Jobs föddes 1914 i Falun som yngsta barnet till musikdirektör Anders Jobs och hans hustru Elisabet Wisén-Jobs. Hon fick tidigt smeknamnet Gocken, en omskrivning av ”dockan”, som senare blev hennes tilltalsnamn. Av sju syskon kom alla utom två att ägna sig åt konstnärlig verksamhet. Inspirationen till syskonens yrkesval kom främst från modern, som broderade blommor med silke och ull direkt på linne. När Gocken var 10 år skilde sig föräldrarna och modern bosatte sig i Stockholm med de fyra yngsta barnen.

Gocken Jobs utbildade sig, liksom sin fem år äldre syster Lisbet Jobs, på Högre konstindustriella skolan i Stockholm (Tekniska skolan). Redan under studietiden hjälpte hon systern i hennes keramiska verkstad och fortsatte med detta sedan hon fått sitt avgångsbetyg som keramiker 1935.

Gocken Jobs arbetade sida vid sida med sin syster under mer än 25 år. Även om de arbetade som självständiga konstnärer ligger deras verk ibland så nära varandra form- och motivmässigt att de kan vara svåra att skilja åt för ett otränat öga. Prunkande naturtroget tecknade blommor är det främsta kännetecknet med dekorerat kakel som specialitet vid sidan av blomstermålade skålar, fat, krus och fria figurer. De använde samma leror från Uppsala- Ekeby, men kan ibland särskiljas genom sättet att behandla sina glasyrer. Den gräddvita tennglasyren blev ett kännetecken för Lisbet Jobs, medan Gocken Jobs oftare använde gråvit bottenglasyr, detta för att vita detaljer skulle framträda bättre. Ibland kan det också framgå av signeringen vem som gjort vad. Lisbet Jobs signerade vanligtvis bara med ”Jobs”, före 1935 i versaler följda av punkt, senare i skrivstil – ibland i spegelskrift, naturligt för henne som var vänsterhänt. Gocken Jobs signerade oftast med G. Jobs eller hela namnet utskrivet.

Med kakelplattan som utgångspunkt skapade Gocken Jobs, både ensam och i samarbete med sin syster, dekorer till privatpersoner och offentliga miljöer. Det största arbetet är en väggdekoration om 600 plattor med blommor i färg på vit botten för HSB-huset på Fleminggatan 41 i Stockholm, som utfördes 1940 av Lisbet och Gocken Jobs tillsammans.

Från 1940-talet arbetade Gocken och Lisbet Jobs även som textila mönsterformgivare. Det var den begränsade tillgången på glasyr under kriget som gjorde att systrarna började överföra sina prunkande blommor till den textila ytan. Det stora genombrottet som textila formgivare kom 1945 med utställningen När skönheten kom till byn på Nordiska Kompaniet (NK) i Stockholm. Mönstren för textil metervara var beställda av NK:s textilkammare och tryckta av Erik Ljungberg i Floda, medan brodern Peer Jobs svarade för tryckningen av förkläden, schaletter och textila tavlor. På utställningen visades även broderier av modern Elisabet Wisén-Jobs samt vävnader av en tredje syster, Gitt Jobs Hidle. Vid invigningen spelade spelmän anförda av tonsättaren Lille Bror Söderlundh, som Lisbet Jobs var gift med sedan 1939. Inbjudningskortet visade det motiv av Gocken Jobs som pryder framsidan till Söderlundhs vissamling När skönheten kom till byn, 1939. Hon har även ritat omslaget till hans vissamling Prästkrage säg... och andra visor, 1944, och senare till Sorgmantel och andra visor, 1946.

Presentationen av konstnärsfamiljen Jobs skedde på initiativ av Astrid Sampe som sedan 1937 var chef för NK:s textilkammare och intresserad av textiltryck. Hon hade föreslagit att systrarna skulle överföra sina blomstermotiv från keramik till textil. Därmed fick deras konstnärliga bana en ny inriktning, som kom att bli bestående när de karaktäristiska blommotiven kunde breda ut sig på den textila ytan på ett sätt som gav en dimension av storslagenhet.

På NK-utställningen När skönheten kom till byn, 1945, lanserades textilierna i stor skala. Inte mindre än 18 ”Jobstryck” visades för första gången. Bland mönstren fanns Tuvorna av Gocken Jobs som trycktes i brunt med motiven utsparade i vitt, en färgkombination bekant från keramiken. I Trollslända från samma år har växterna karaktär av växtplansch med enstaka rottrådar kvarlämnade på samma sätt som också kan ses i keramiken. Andra mönster av Gocken Jobs på NK-utställningen var Midsommar, Fru Lusta, Preciosa och Mosaik, mönstertyper som sedan kom att prägla hennes konstnärskap: de stora växtmotiven med upp till en meters mönsterrapport, figurmotiven och de småmönstrade tygerna.

För Gocken Jobs tycks mönsterritningen för textil legat särskilt väl till. Hon har skapt en hel rad av stort upplagda växtmotiv, där motivet rullas upp som en oändlig matta med omärkliga övergångar mellan rapporterna. Det gäller, förutom Trollslända, också Ros och lilja, 1946, Stugrabatt, 1951, Granatäpplen, 1961, Sommar, 1964, och Rabarber, 1968. Granatäpplen tillkom efter en resa till Italien, men de övriga har en helt svensk flora, hämtad ur närmiljön: inomhus i blomkrukor, ute i rabatterna eller på de omgivande ängarna. Kompositionen har växt fram med hjälp av skisser av delmotiven på lösa lappar, som flyttats omkring tills den åtrådda effekten uppnåddes. Noggrant studerade blommor och bär finns i en rad småmönstrade tyger som Krusbär, Hallon, Blåbär, Smultronblom (1940-talet), Skogsbär och Smultron (1950-talet), Förgätmigej och Styvmorsviol (1960-talet) samt Klöveräng (1980-talet). Det realistiska återgivandet av omgivningen kunde också gälla vackra eller lustiga ting som sedan barndomen fastnat i minnet, såsom Preciosa, 1945, Smycken, 1946, och Gratulation, 1951. Den svenska floran uppträder också i liten skala i en rad schaletter, löpare, dukar och tabletter med de doftande namnen Prima vera, Bellona, Karibacka, Fäbodkrans, Gökärt och Dikesflora.

Med undantag för de textila mönster som trycktes med ensamrätt för NK, har Jobs Handtryck tryckt systrarna Jobs mönster med hantverksmässiga metoder. Termen Jobstryck har långt senare kommit att avse alla tryck från Jobs Handtryck oavsett vem som svarat för formen, men från början avsåg Jobstryck enbart mönster formgivna av Lisbet eller Gocken Jobs.

Jobs Handtryck har varit den stora producenten av textila mönster av systrarna Jobs. Peer Jobs startade Jobs Handtryck 1944. Till en början skar han i linoleum och tryckte på tyg efter systrarnas förlagor, sedermera övergick han till filmtryck. År 1943 flyttade Lisbet med familj till Västanvik och lät bygga en verkstadslokal med egen brännugn, där hon och systern kunde arbeta. Gocken Jobs och modern Elisabet Wisén-Jobs byggde ett hus i närheten, där Gocken Jobs bodde fram till sin död.

Gocken Jobs slutade aldrig som keramiker även om arbetet bedrevs mera sporadiskt under senare delen av hennes liv. De senaste kända keramiska arbetena av någon omfattning härrör från 1968, då hon hade en separatutställning av keramik och textil hos Konsthantverkarna i Stockholm.

Sammantaget ritade Gocken Jobs omkring 45 mönster för textil metervara. Därtill kommer ett stort antal mönster för tavlor, schaletter, dukar, näsdukar, bonader och tabletter. Den konstnärliga kvarlåtenskapen (skisser, textilier, keramik, arkiv) efter Gocken Jobs finns sedan 2009 i Nationalmuseums arkiv.

Gocken Jobs avled i Västanvik 1995.