Greta Johansson blev Sveriges första kvinnliga guldmedaljör i OS-historien när hon vann tävlingen i höga hopp i Stockholm 1912.
Greta Johansson föddes i Stockholm 1895. Fadern var mjölnare och portvakt. Hon var elev vid Klara folkskola i centrala Stockholm. Av skolan fick hon sin första badbiljett till Strömbadet 1905, då hon var tio år gammal. Härigenom slussades hon in i den simskoleliknande verksamhet som Stockholms Kappsimningsklubb (SKK) bedrev vid denna inrättning. Hennes första instruktör var Lisa Regnell, som hon sedermera skulle möta i OS-finalen. Greta Johansson vann sin första tävling 1908.
Greta Johansson visade till en början störst håg för ordinär simning. Som 15-åring vann hon 1910 sitt första SM på 100 meter frisim, vilket följdes upp med ett nytt SM-tecken kommande år. Vid två tillfällen slog hon det svenska rekordet på denna distans. Successivt kom hennes intresse att glida över till simhopp. I raka hopp vann hon SM 1911 och hon upprepade denna bedrift 1912. Såväl frisim som simhopp för damer hade SM-premiär just 1910. Detta förhållande hängde samman med det faktum att Internationella olympiska kommittén (IOK) beslutat att simning för damer skulle tillföras OS-programmet 1912 och innefatta de båda nämnda grenarna samt lagkapp. Greta Johansson har senare påtalat bristen på tränare för kvinnliga simmare och simhoppare. Under det år som föregick OS förekom dock viss träning för damer i Stockholm, bland annat i Mälarbadets simhall. Ledare för dessa övningar var den till SKK knutne Emil Lundberg.
I Stockholms-OS 1912 deltog den då 17-åriga Greta Johansson i tre grenar. På 100 meter frisim, där flera svenskor tävlade, blev alla utslagna redan i försöken. Greta Johansson ingick även i det svenska stafettlaget på 4x100 meter. Här kom endast fyra lag till start och Sverige slutade fyra. Den stora triumfen för Greta Johansson kom i grenen höga hopp. Det slutliga startfältet kom här att bestå av 13 tävlande av vilka tolv var svenskor. Greta Johansson, skriver John Lönnegren i den samtida boken Den femte olympiaden, ”utmärkte sig som vanligt för vacker stil och utmärkt hållning”. Samtliga domare tilldömde henne förstaplatsen och hennes seger blev mycket överlägsen. ”Ifråga om elegans och ögonfägnande luftfärder kunde ingen överglänsa Greta Johansson, och hennes olympiska seger stod högt över konkurrensen”, skriver Erik Bergvall i boken Olympiska spelen 1912. På silverplats kom Greta Johanssons tidigare instruktör Lisa Regnell.
Greta Johanssons karriär som tävlande blev kortvarig. I Stockholm träffade hon simhopparen Ernst Brandsten, som efter en vistelse i USA åter befann sig i hemlandet och tävlade för SK Neptun. Han deltog i OS 1912. De blev ett par och emigrerade 1913 till USA. Dit hade de blivit lockade av kamraten och OS-medaljören från 1908, Arvid ”Sparven” Spångberg, sedan 1910 verksam som simtränare vid New York Athletic Club. Paret Brandsten-Johansson bosatte sig i Palo Alto utanför San Fransisco. Här blev han – biträdd av sin hustru – instruktör och huvudtränare för simhoppningen vid Stanford University. På några år gjorde Ernst Brandsten och Greta Johansson simhoppningen i USA världsledande. Vid flera OS i följd med början 1920 var Ernst Brandsten coach för USA:s segerrika simhoppare. Av historiker benämns han ofta ”den amerikanska simhoppningens fader”. När Greta Johansson 1973, som första kvinna, invaldes i International Swimming Hall of Fame var detta ett uttryck för den extraordinära insats hon och hennes make ansågs ha utfört för amerikansk simsport.
Greta Johansson dog 1978 i San Mateo, Kalifornien, USA.
