Gunhild Almén var lärare och rektor vid Brummerska skolan i Stockholm, samt sakkunnig i pedagogiska utredningar.
Gunhild Friesia Almén föddes 1882 i Uppsala. Hennes mor Susanna Christina, född Fries, var dotter till botanikern och mykologen Elias Fries och själv en duktig svamptecknare som hjälpte fadern i hans arbete. Gunhild Alméns far August Almén var läkare, professor i kemi och politiker. Hon var yngst i en syskonskara av sju. Hennes bror Tore Almén, rättsvetare, och systern Ina Almén, grundare av Kvinnornas andelsförening Svenska Hem, var kända namn i sin samtid. Tillsammans ägnade de tre syskonen mycket tid åt att ordna det Alménska släktarkivet som även till stor del berörde släkten Fries. Uppväxten har av systern Ina Almén beskrivits som lycklig och privilegierad. Familjen hade en stor våning i Kemikum i Uppsala med stadens troligtvis första privata badrum. Fadern hade sitt laboratorium i samma byggnad. Det var ofta många besökande middagsgäster kring bordet, både studenter och släktingar.
Som barn gick Gunhild Almén i Statens normalskola för flickor. Därefter studerade hon vid ett privat lärarinneseminarium och läste även kurser i Oxford. År 1902 fick hon sin första anställning som lärare på Sofi Almquists samskola, grundad av Sofi Almquist. Där stannade hon i två år innan hon gick vidare till Brummerska skolan – en plats där hon skulle komma att stanna i många år. Skolan hade grundats 1882 av Eugenie Brummer och var en av Stockholms mest välrenommerade flickskolor med viss överklassprägel. Mellan 1924 och 1939 innehade Gunhild Almén tjänsten som rektor på skolan. Hennes tjänstgöring upphörde när Brummerska skolan tillsammans med Ateneum för flickor och Annaskolan-Detthowska skolan 1939 uppgick i Norrmalms kommunala flickskola och skolan drevs efter detta i kommunal regi.
Vid sidan av arbetet på skolan innehade Gunhild Almén även sociala och politiska uppdrag såsom sakkunnig i 1924 års utredning om frågor rörande privatläroverk, och medarbetare i utformandet av 1924 års lag om samhällets barnavård. Hon var ledamot av Stockholms folkskoledirektion och barnavårdsnämnd åren 1918—1924 och satt i styrelsen för Fredrika-Bremer-Förbundets stipendienämnd. Under åren 1914—1933 satt hon även i styrelsen för Svenska fattigvårdsförbundets barnavårdsbyrå. Hon förblev ogift och fick inga barn.
Gunhild Almén invaldes i sällskapet nya Idun 1911 där även hennes syster Ina Almén var medlem. År 1924 tilldelades Gunhild medaljen Illis quorum och 1939 guldmedaljen För medborgerlig förtjänst. Mot slutet av sitt liv var hon bland annat engagerad i Röda korset.
Gunhild Almén avled 1954 i Stockholm. Hon vilar i familjens grav på Gamla kyrkogården i Uppsala.